¹Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.

¹Oh Jehova, patalinghugi ang akong pag-ampo, Ug padangata ang akong pagtu-aw nganha kanimo.

²HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.

²Ayaw pagtagoa ang imong nawong gikan kanako sa adlaw sa akong kalisdanan: Ikiling kanako ang imong igdulungog; Sa adlaw sa akong pagsangpit, tubaga ako sa madali.

³Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.

³Kay ang akong mga adlaw nangahanaw sama sa aso, Ug ang akong mga bukog nangasunog ingon sa agipo.

⁴Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.

⁴Ang akong kasingkasing gisamaran ingon sa balili, ug nalaya; Kay nahakalimot ako sa pagkaon sa akong tinapay.

⁵Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.

⁵Tungod sa tingog sa akong pagagulo Ang akong mga bukog mingtapot sa akong unod.

⁶För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.

⁶Ako sama sa pelicano sa kamingawan; Ingon ako sa ngiw-ngiw sa mga dapit nga kamingawan.

⁷Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.

⁷Nagatukaw ako, ug nahimong ingon sa gorion Nga nagainusara sa ibabaw sa atop sa balay.

⁸Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.

⁸Sa tibook nga adlaw nagatamay ang akong mga kaaway; Ang mga nangasuko batok kanako, nanagpanghimaraut kanako.

⁹Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.

⁹Kay nakakaon ako sa abo ingon sa tinapay, Ug gisagol ko ang akong ilimnon uban sa paghilak,

¹⁰Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,

¹⁰Tungod sa imong kasuko ug sa imong kaligutgut: Kay gibayaw mo ako ug gisalikway mo ako.

¹¹för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.

¹¹Ang akong mga adlaw ingon sa animo nga nagalingay; Ug ako nagmala ingon sa balili.

¹²Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.

¹²Apan ikaw, Oh Jehova, magapabilin sa walay katapusan; Ug ang imong ngalan nga halandumon ngadto sa tanang mga kaliwatan.

¹³Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.

¹³Ikaw motindog, ug abuton ug kalooy sa Sion; Kay panahon na sa pagkalooy kaniya, Oo, ang panahon nga gitagal miabut na.

¹⁴Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.

¹⁴Kay ang imong mga alagad nahagugma sa iyang mga bato, Ug sila adunay kalooy sa iyang mga abug.

¹⁵Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.

¹⁵Busa mahadlok ang mga nasud sa ngalan ni Jehova, Ug ang tanang mga hari sa yuta mangurog sa imong himaya.

¹⁶Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,

¹⁶Kay si Jehova nagpatindog sa Sion; Sa iyang himaya mitungha siya.

¹⁷när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;

¹⁷Nagatagad siya sa pag-ampo sa mga masulob-on, Ug wala niya tamaya ang pagampo nila.

¹⁸när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.

¹⁸Kini sulaton alang sa kaliwatan nga umalabut; Ug ang katawohan nga pagabuhaton magadayeg kang Jehova.

¹⁹Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,

¹⁹Kay nasud-ong niya gikan sa kahitas-an sa iyang balaang puloyanan; Gikan sa langit natan-aw ni Jehova ang yuta;

²⁰att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,

²⁰Aron sa pagpatalinghug sa panghupaw sa binilanggo; Aron sa pagbuhi niadtong mga sinilotan sa kamatayon;

²¹för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,

²¹Aron isugilon sa mga tawo ang ngalan ni Jehova sa Sion, Ug ang iyang pagdayeg didto sa Jerusalem;

²²på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,

²²Sa diha nga ang mga katawohan managtigum sa tingub, Ug ang mga gingharian, aron sa pag-alagad kang Jehova.

²³när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.

²³Iyang gipaluya ang akong kusog diha sa dalan; Gipahamubo niya ang akong mga adlaw.

²⁴Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.

²⁴Miingon ako: Oh Dios ko, ayaw ako pagkuhaa sa kinataliwad-an sa akong mga adlaw: Ang imong katuigan nagapadayon ngadto sa tanang mga kaliwatan.

²⁵Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.

²⁵Sa kanhi pa gayud gitukod mo ang patukoranan sa yuta; Ug ang mga langit mao ang mga buhat sa imong mga kamot.

²⁶I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:

²⁶Sila mangahanaw, apan ikaw molungtad; Oo, silang tanan mangadaan sama sa bisti; Ingon sa usa ka bisting-ilisan nga pagailisan mo sila, ug sila pagaalid-an:

²⁷de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.

²⁷Apan ikaw mao sa gihapon, Ug ang imong mga tuig walay katapusan.

²⁸Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.

²⁸Ang mga anak sa imong mga ulipon managpadayon, Ug ang ilang kaliwat mapalig-on sa atubangan nimo.

²⁹Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.