¹Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.

¹Oh managpasalamat kamo kang Jehova; kay siya maayo man; Kay ang iyang mahigugmaong-kalolot nagalungtad sa walay katapusan.

²Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,

²Papamulonga niana ang mga tinubos ni Jehova, Nga gipanubos niya gikan sa kamot sa kabatok,

³de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.

³Ug gitigum sila gikan sa mga kayutaan, Gikan sa silangan ug gikan sa kasadpan, Gikan sa amihanan ug gikan sa habagatan.

⁴De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;

⁴Nanaglaag-laag sila sa kamingawan, sa dalan nga awa-aw; Wala sila makakaplag ug ciudad nga ilang kapuy-an.

⁵de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.

⁵Mga gutom ug mga giuhaw, Ang ilang mga kalag nangaluya diha kanila.

⁶Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.

⁶Unya mingtu-aw sila kang Jehova sa ilang kagul-anan, Ug iyang giluwas sila gikan sa ilang mga kalisdanan,

⁷Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.

⁷Ug iyang gimandoan sila usab pinaagi sa dalan nga matul-id, Aron makadangat sila sa ciudad nga ilang kapuy-an.

⁸De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,

⁸Oh nga managdayeg unta ang mga tawo kang Jehova tungod sa iyang mahigugmaong-kalolot, Ug tungod sa iyang mga katingalahang buhat alang sa mga anak sa mga tawo!

⁹att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.

⁹Kay ginatagbaw niya ang kalag nga nagapangandoy, Ug ginapuno niya sa kaayohan ang kalag nga gigutom.

¹⁰De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,

¹⁰Ang mga nanagpuyo sa kangitngitan ug sa landong sa kamatayon, Mga binilanggo sa kaguol ug sa mga puthaw,

¹¹därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.

¹¹Tungod kay nanagmalalison sila sa mga pulong sa Dios, Ug nanagtamay sa tambag sa Hataas Uyamut:

¹²Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.

¹²Busa tungod sa kahago giluya niya ang ilang mga kasingkasing; Nanghiumod sila, ug walay bisan kinsa nga mitabang kanila.

¹³Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;

¹³Unya sila mingtu-aw kang Jehova gikan sa ilang kagul-anan, ug iyang giluwas sila gikan sa ilang mga kalisdanan.

¹⁴han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.

¹⁴Iyang gikuha sila gikan sa kangitngitan ug sa landong, sa kamatayon, Ug gidugmok niya ang ilang mga talikala.

¹⁵De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,

¹⁵Oh nga managdayeg unta ang mga tawo kang Jehova, tungod sa iyang mahigugmaong-kalolot, Ug tungod sa iyang mga katingalahang buhat alang sa mga anak sa mga tawo!

¹⁶att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.

¹⁶Kay gilumpag niya ang mga ganghaan nga tumbaga, Ug gibunggo niya ang mga trangka nga puthaw.

¹⁷De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;

¹⁷Mga buang tungod sa ilang kalapasan, Ug tungod sa ilang kasal-anan, gisakit sila .

¹⁸deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.

¹⁸Ang ilang kalag giluod sa tanang butang nga kalan-on; Ug napahaduol sila ngadto sa mga ganghaan sa kamatayon.

¹⁹Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.

¹⁹Unya mingtu-aw sila kang Jehova gikan sa ilang kagul-anan, Ug iyang giluwas sila gikan sa ilang mga kalisdanan.

²⁰Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.

²⁰Gipadala niya ang iyang pulong ug giayo sila, Ug iyang giluwas sila gikan sa ilang mga pagkalaglag.

²¹De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;

²¹Oh nga managdayeg unta ang mga tawo kang Jehova, tungod sa iyang mahigugmaong-kalolot, Ug tungod sa iyang mga katingalahang buhat alang sa mga anak sa mga tawo!

²²de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.

²²Ug pahalara sila sa mga halad-sa-pasalamat, Ug imantala ang iyang mga buhat uban ang pag-awit.

²³De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;

²³Sila nga manumod sa mga sakayan sa dagat, Nga managpatigayon didto sa dagkung kadagatan;

²⁴där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.

²⁴Nakita nila ang mga buhat ni Jehova, Ug ang iyang mga katingalahan diha sa kahiladman.

²⁵Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.

²⁵Kay siya nagasugo, ug nagapahuros sa hangin sa pag-unos, Nga nagapatuybo sa mga balud niana.

²⁶De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.

²⁶Mingsaka sila sa mga langit, sila minghiyak pagbalik sa mga kahiladman: Ang ilang kalag natunaw tungod sa kagul-anan.

²⁷De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.

²⁷Mingbarag sila sa pagbalik-balik, ug nagsulosapinday ingon sa usa ka hubog nga tawo, Ug nahubsan sa tanan nila nga kinaadman.

²⁸Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.

²⁸Unya nanagtu-aw sila kang Jehova sa ilang kagul-anan, Ug iyang giluwas sila gikan sa ilang mga kalisdanan.

²⁹Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.

²⁹Ginahimo niya ang bagyo sa pagpalurang, Aron nga ang mga balud niana milinaw.

³⁰Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.

³⁰Unya sila nangalipay tungod kay nangahilum sila; Busa siya nagamando kanila ngadto sa dunggoanan nga ilang ginatinguha.

³¹De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;

³¹Oh nga managdayeg unta ang mga tawo kang Jehova, tungod sa iyang mahigugmaong-kalolot, Ug tungod sa iyang mga katingalahang buhat alang sa mga anak sa mga tawo!

³²de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.

³²Ipabayaw usab kanila siya diha sa katilingban sa katawohan, Ug dayegon siya diha sa lingkoranan sa mga anciano.

³³Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,

³³Gihimo niya ang mga suba nga kamingawan, Ug ang mga tinubdan gihimo niya nga mahulaw nga yuta;

³⁴bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.

³⁴Ang yuta nga mabungaon sa pagkakamingawan nga asin, Tungod sa pagkadautan nila nga nanagpuyo niana.

³⁵Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.

³⁵Iyang gihimo ang kamingawan nga danaw sa tubig, Ug ang yuta nga mamala sa mga tinubdan sa tubig.

³⁶Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.

³⁶Ug didto pagapapuy-on niya ang mga gigutom, Aron sila magaandam ug ciudad nga puloy-anan,

³⁷De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.

³⁷Ug magapugas sila sa kaumahan, ug magatanum ug kaparrasan, Ug magakuha sila ug bunga sa abut.

³⁸Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.

³⁸Siya magapanalangin usab kanila, sa pagkaagi nga modaghan sila sa hilabihan gayud; Ug dili niya pag-ibanan ang ilang kahayupan.

³⁹Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,

³⁹Unya usab, sila nagakadiyutay ug ginapatikuko Pinaagi sa pagdaugdaug, kasamok, ug kasub-anan.

⁴⁰men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,

⁴⁰Iyang gibubo ang pagtamay ibabaw sa mga principe, Ug sila ginapalakat didto sa kamingawan, diin walay dalan.

⁴¹han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.

⁴¹Bisan pa niini, iyang gibayaw ang mga hangul sa kahitas-an gikan sa kagul-anan, Ug nagapadaghan kaniya sa kabanayan sama sa usa ka panon.

⁴²De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.

⁴²Magatan-aw ang mga matul-id niini, ug mangalipay; Ug ang tanan nga kasal-anan magatak-um sa iyang baba.

⁴³Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.

⁴³Bisan kinsa nga manggialamon manumbaling niining mga butanga; Ug sila magapalandong sa mahigugmaong-kalolot ni Jehova.