¹En vallfartssång; av David. Jag gladdes, när man sade till mig: »Vi skola gå till HERRENS hus.»

¹Nalipay ako sa pag-ingon nila kanako: Mangadto kita sa balay ni Jehova.

²Våra fötter fingo träda in i dina portar, Jerusalem,

²Ang among mga tiil nanagtindog Sa sulod sa imong mga ganghaan, Oh Jerusalem,

³Jerusalem, du nyuppbyggda stad, där hus sluter sig väl till hus,

³Jerusalem, ikaw natukod Ingon nga usa ka ciudad nga madasok;

⁴dit stammarna draga upp, HERRENS stammar, efter lagen för Israel, till att prisa HERRENS namn.

⁴Didto mingtungas ang mga banay, bisan ang kabanayan ni Jehova, Alang sa usa ka tulomanon sa Israel. Sa paghatag ug mga pasalamat sa ngalan ni Jehova.

⁵Ty där äro ställda domarstolar, stolar för Davids hus.

⁵Kay didto atua ang mga trono sa paghukom, Ang mga trono sa panimalay ni David.

⁶Önsken Jerusalem frid; ja, dem gånge väl, som älska dig.

⁶Pag-ampo alang sa pakigdait sa Jerusalem: Manag-uswag sila nga nahigugma kanimo.

⁷Frid vare inom dina murar, välgång i dina palats!

⁷Ang pakigdait anaa unta sa sulod sa imong mga kuta, Ug ang kahamugaway sa sulod sa imong mga palacio.

⁸För mina bröders och vänners skull vill jag tillsäga dig frid.

⁸Tungod lamang sa gugma sa akong kaigsoonan ug sa akong mga kauban, Moingon ako karon: Ang pakigdait anaa sa sulod nimo.

⁹För HERRENS, vår Guds, hus' skull vill jag söka din välfärd.

⁹Tungod lamang sa panimalay ni Jehova nga atong Dios Magapangita ako alang sa imong kaayohan.