¹För sångmästaren; av David. Dårarna säga i sina hjärtan: »Det finnes ingen Gud.» Fördärv och styggelse är deras verk; ingen finnes, som gör vad gott är.

¹Ang buang diha sa iyang kasingkasing miingon: Walay Dios. Mga dunot sila, nanagbuhat sila sa mga buhat nga makaluod; Walay bisan kinsa nga nagabuhat ug maayo.

²HERREN skådar ned från himmelen på människors barn, för att se om det finnes någon förståndig, någon som söker Gud.

²Si Jehova nagsud-ong sukad sa langit sa ibabaw sa mga anak sa mga tawo, Sa pagtan-aw kong may usa ba nga nakasabut, Nga nangita sa Dios.

³Nej, alla äro de avfälliga, allasammans äro de fördärvade; ingen finnes, som gör vad gott är, det finnes icke en enda.

³Silang tanan nanghisalaag, nangadunot sila sa tingub; Walay bisan kinsa nga nagabuhat ug maayo, wala, walay bisan usa.

⁴Hava de då intet fått förnimma, alla dessa ogärningsmän, dessa som uppäta mitt folk, likasom åte de bröd, och som icke åkalla HERREN?

⁴Wala bay kahibalo ang tanan nga mamumuhat sa kadautan, Nga nanaglamoy sa akong katawohan sama sa nagakaon sila ug tinapay, Ug kang Jehova wala sila managtawag?

⁵Jo, där överföll dem förskräckelse -- ty Gud är hos de rättfärdigas släkte.

⁵Anaa sila sa dakung kahadlok; Kay ang Dios anaa man sa kaliwatan sa mga matarung.

⁶Den betrycktes rådslag mån I söka bringa på skam, HERREN är ju ändå hans tillflykt.

⁶Ang tambag sa kabus gipakaulawan ninyo, Tungod kay si Jehova mao ang iyang dalangpanan.

⁷Ack att från Sion komme frälsning för Israel! När HERREN vill åter upprätta sitt folk, då skall Jakob fröjda sig, då skall Israel vara glad.

⁷Agad pa unta nga ang kaluwasan sa Israel moabut gikan sa Sion! Sa diha nga si Jehova magabawi sa pagkabinihag sa iyang katawohan, Unya si Jacob magakalipay ug ang Israel magamaya.