¹En psalm av David, när han flydde för sin son Absalom.

¹Oh Jehova, daw unsa ang pagkadaghan sa akong mga kaaway! Daghan sila nga mga mingtindog batok kanako.

²HERRE, huru många äro icke mina ovänner! Ja, många resa sig upp mot mig.

²Daghan ang nagaingon mahatungod sa akong kalag: Walay tabang alang kaniya diha sa Dios. (Selah)

³Många säga om mig: »Det finnes ingen frälsning för honom hos Gud.»

³Apan ikaw, Oh Jehova, mao ang taming nga nagalibut kanako, Ang himaya ko ug ang magbabangon sa akong ulo.

⁴Men du, HERRE, är en sköld för mig; du är min ära och den som upplyfter mitt huvud.

⁴Sa akong tingog nagatu-aw ako kang Jehova, Ug siya nagatubag kanako gikan sa iyang bungtod nga balaan. (Selah)

⁵Jag höjer min röst och ropar till HERREN, och han svarar mig från sitt heliga berg. Sela.

⁵Mihigda ako ug nakatulog, Nahigmata ako; kay nagasagang kanako si Jehova.

⁶Jag lade mig och somnade in; jag har åter vaknat upp, ty HERREN uppehåller mig.

⁶Dili ako mahadlok sa napulo ka libo sa katawohan Nga misulong nga milikus batok kanako.

⁷Jag fruktar icke för skaror av många tusen, som lägra sig mot mig runt omkring.

⁷Tumindog ka, Oh Jehova, luwasa ako, Oh Dios ko; Kay gihampak mo sa apapangig ang tanan ko nga mga kaaway: Ang mga ngipon sa mga dautan gipanugmok nimo.

⁸Stå upp, HERRE, fräls mig, min Gud; ty du slår alla mina fiender på kinden, du krossar de ogudaktigas tänder.

⁸Iya ni Jehova ang kaluwasan: Ang imong panalangin anaa sa ibabaw sa imong katawohan. (Selah)

⁹Hos HERREN är frälsningen; över ditt folk komme din välsignelse. Sela.