¹En psalm, en sång av David, vid templets invigning.

¹Pagadayegon ko ikaw, Oh Jehova; kay gisakwat mo ako, Ug wala mo pagbuhata nga magkalipay ang akong mga kaaway sa ibabaw nako.

²Jag vill upphöja dig, HERRE, ty du har dragit mig ur djupet, du har icke låtit mina fiender glädja sig över mig.

²Oh Jehova nga akong Dios, Kanimo nagtu-aw ako, ikaw nagayo kanako.

³HERRE, min Gud, jag ropade till dig, och du helade mig.

³Oh Jehova, ikaw nagkuha sa kalag ko gikan sa Sheol; Gibantayan mo ako nga buhi aron dili ako makakanaug sa lubnganan.

⁴HERRE, du förde min själ upp ur dödsriket, du tog mig levande ut från dem som foro ned i graven.

⁴Manag-awit kamo ug pagdayeg kang Jehova, Oh kamong mga balaan niya, Ug managpasalamat sa iyang balaang halandumon nga ngalan .

⁵Lovsjungen HERREN, I hans fromme, och prisen hans heliga namn.

⁵Kay ang iyang kasuko umalagi lamang; Ang iyang kalooy alang sa tibook kinabuhi: Ang paghilak mopabilin sa kagabhion, Apan ang kalipay moabut sa kabuntagon.

⁶Ty ett ögonblick varar hans vrede, men hela livet hans nåd; om aftonen gästar gråt, men om morgonen kommer jubel.

⁶Mahitungod kanako, nag-ingon ako sa akong kauswagan, Dili gayud ako matarug.

⁷Jag sade, när det gick mig väl: »Jag skall aldrig vackla.»

⁷Ikaw, Oh Jehova, tungod sa imong kalooy gipatindog mo ang akong bukid nga adunay kalig-on; Gitagoan mo ang imong nawong; nasamok ako.

⁸HERRE, i din nåd hade du gjort mitt berg starkt; men du fördolde ditt ansikte, då förskräcktes jag.

⁸Kanimo, Oh Jehova, nagtu-aw ako; Ug kang Jehova nagpangaliyupo ako:

⁹Till dig, HERRE, ropade jag, och till Herren bad jag:

⁹Unsay kapuslanan niining akong dugo, sa diha nga manaug ako sa lubnganan? Magadayeg ba kanimo ang abug? igamantala ba niini ang imong kamatuoran?

¹⁰»Vad vinning har du av mitt blod, eller därav att jag far ned i graven? Kan stoftet tacka dig, kan det förkunna din trofasthet?

¹⁰Patalinghugi, Oh Jehova, ug malooy ka kanako: Oh Jehova, mahimo ka unta nga magtatabang kanako.

¹¹Hör, o HERRE, och var mig nådig; HERRE, var min hjälpare.»

¹¹Ang akong pagbalata gibayloan mo ug sayaw; Gihukas mo ang akong bisti nga sako, ug gibaksan mo ako sa kalipay;

¹²Då förvandlade du min klagan i fröjdesprång; du klädde av mig sorgens dräkt och omgjordade mig med glädje.

¹²Sa tuyo nga ang akong himaya magaawit ug pagdayeg kanimo, ug dili magapakahilum. Oh Jehova nga Dios ko, pasalamatan ko ikaw sa walay katapusan.

¹³Därför skall min ära lovsjunga dig, utan att tystna; HERRE, min Gud, jag vill tacka dig evinnerligen.