¹Av David. Gå till rätta, HERRE, med dem som gå till rätta med mig; strid mot dem som strida mot mig.

¹Awaya, Oh Jehova, ang mga nagapakig-away batok kanako: Gubaton mo ang mga nakiggubat batok kanako.

²Fatta sköld och skärm, och stå upp till min hjälp;

²Kumupot ka sa taming ug kalasag, Ug tumindog ka nga katabang nako.

³drag fram spjutet, och spärra vägen för mina förföljare. Säg till min själ: »Jag är din frälsning.»

³Bakyawa usab ang bangkaw, ug lukbi ang dalan batok sa mga nagalutos kanako: Ipamulong mo sa akong kalag: Ako mao ang imong kaluwasan.

⁴Må de komma på skam och blygas, som stå efter mitt liv; må de vika tillbaka och varda utskämda, som hava ont i sinnet mot mig.

⁴Ibutang sila sa kaulawan ug dad-a sa pagka-walay kadungganan ang mga nagapangita sa akong kalag: Pasibuga sila ug libuga ang mga nagalalang ug kadautan kanako.

⁵Må de bliva såsom agnar för vinden, och HERRENS ängel drive dem bort.

⁵Himoa silang ingon sa tahop sa atubangan sa hangin, Ug ang manolonda ni Jehova magaabog kanila .

⁶Deras väg blive mörk och slipprig, och HERRENS ängel drive dem bort.

⁶Himoang mangitngit ug padangloga ang ilang dalan, Ug ang manolonda ni Jehova magagukod kanila.

⁷Ty utan sak hava de försåtligen tillrett sin nätgrop för mig, utan sak hava de grävt en grav för mitt liv.

⁷Kay sa walay gipasikaran nanagtago sila alang kanako ug usa ka pukot sa usa ka gahong; Sa walay gipasikaran nagkalot sila ug usa ka gahong alang sa akong kalag.

⁸Fördärv komme över den mannen oförtänkt, det nät han har utlagt må fånga honom; ja, till sitt fördärv falle han själv däri.

⁸Padangata sa ibabaw kaniya ang pagkalaglag sa walay pagpanghibalo; Ug himoa nga ang iyang pukot nga iyang gitagoan molimis sa iyang kaugalingon: Niining maong pagkalaglag huloga siya.

⁹Men min själ skall fröjda sig i HERREN och vara glad över hans frälsning.

⁹Ug ang akong kalag magakalipay kang Jehova: Kini magakalipay diha sa iyang kaluwasan.

¹⁰Alla ben i min kropp skola säga: »HERRE, vem är dig lik, du som räddar den betryckte från den som är honom för stark, den betryckte och fattige ifrån den som plundrar honom?»

¹⁰Ang tanan ko nga mga bukog manag-ingon: Jehova, kinsa ba ang sama kanimo, Nga ginaluwas mo ang mga kabus gikan kaniya nga labi pang kusgan kay kaniya, Oo, ang kabus ug ang hangul gikan kaniya nga nagatulis kaniya?

¹¹Orättfärdiga vittnen träda fram; de utfråga mig om det jag icke vet.

¹¹Nanagpanindog ang mga saksi nga dili-matarung; Nangutana sila kanako mahitungod sa mga butang nga wala ko hibaloi.

¹²De löna mig med ont för gott; övergiven är min själ.

¹²Gibalusan nila ako ug dautan tungod sa maayo, Aron sa pagpaguol sa akong kalag.

¹³Jag åter bar sorgdräkt, när de voro sjuka, jag späkte min själ med fasta, jag bad med nedsänkt huvud;

¹³Apan mahitungod kanako, sa nanagmasakiton sila, nagbisti ako ug sako: Gisakit ko ang akong kalag nga may pagpuasa; Ug ang akong pag-ampo nagabalikbalik sa akong sabakan.

¹⁴såsom gällde det min vän, min broder, så skickade jag mig; lik den som sörjer sin moder gick jag sorgklädd och lutande.

¹⁴Naggawi ako nga daw ingon nga kini akong higala kun akong igsoon: Nagpailub ako nga nagbalata, ingon sa usa nga nagminatay tungod sa iyang inahan.

¹⁵Men de glädja sig över mitt fall och rota sig samman; ja, eländiga människor, som jag icke känner, rota sig samman mot mig, de smäda mig utan uppehåll.

¹⁵Apan sila nanagkalipay sa akong kagul-anan, ug nanagtigum sila sa tingub: Ang mga talamayon nanagtigum batok kanako, ug ako wala mahibalo niini ; Gikuniskunis nila ako ug wala sila mohunong:

¹⁶Dessa gudlösa, som driva gyckel för en kaka bröd, bita ihop tänderna mot mig.

¹⁶Sama sa mga himalikas nga mayubiton didto sa mga fiesta, Sila nanagpakagot sa ilang mga ngipon batok kanako.

¹⁷Herre, huru länge skall du se härpå? Ryck min själ undan det fördärv de bereda, och mitt liv undan lejonen.

¹⁷Ginoo, hangtud anus-a ba nga ikaw magasud-ong niini? Bawia ang akong kalag gikan sa ilang mga paglaglag, Ang akong mahal nga kinabuhi gikan sa mga leon.

¹⁸Då skall jag tacka dig i den stora församlingen, och bland mycket folk skall jag lova dig.

¹⁸Magapasalamat ako kanimo diha sa daku nga katilingban: Pagadayegon ko ikaw sa taliwala sa daghang katawohan.

¹⁹Låt icke dem få glädja sig över mig, som utan skäl äro mina fiender; låt icke dem som utan sak hata mig få blinka med ögonen.

¹⁹Ayaw itugot nga sila nga akong mga kaaway managkalipay nga dili matarung sa ibabaw nako; Ni pakidhaton mo ang mga nanagdumot kanako sa walay gipasikaran.

²⁰Ty det är icke frid som de tala; nej, svekets ord tänka de ut mot de stilla i landet.

²⁰Kay dili sila magasulti sa pakigdait; Kondili batok sa mga maaghup sa yuta nagalalang sila ug mga malimbongong mga pulong.

²¹De spärra upp munnen mot mig; de säga: »Rätt så, rätt så, nu se vi det med egna ögon!»

²¹Oo, ginga-nga nila ang ilang baba batok kanako: Nanag-ingon sila: Aha! Aha! ang among mata nakakita niana.

²²Du, HERRE, ser det; tig icke. Herre, var icke långt ifrån mig.

²²Ikaw nakakita, Oh Jehova; ayaw pagpakahilum; Oh Ginoo, dili ka magpahalayo gikan kanako.

²³Vakna och stå upp för att skaffa mig rätt, för att utföra min sak, du min Gud och Herre.

²³Lumihok ka, ug magmata ka sa paghatag ug justicia nga angay kanako, Bisan alang sa akong katungod, Dios ko ug Ginoo ko.

²⁴Skaffa mig rätt efter din rättfärdighet, HERRE, min Gud, och låt dem icke få glädja sig över mig.

²⁴Hukman mo ako sumala sa imong pagkamatarung Oh Jehova nga Dios ko; Ug dili mo itugot nga managkalipay sila batok kanako.

²⁵Låt dem icke säga i sina hjärtan: »Rätt så, det gick såsom vi ville!» Låt dem icke säga: »Vi hava fördärvat honom.»

²⁵Ayaw itugot nga moingon sila sa ilang kasingkasing: Aha! matuman ang among tinguha: Ayaw itugot nga moingon sila: Nasubad siya namo.

²⁶Må alla komma på skam och blygas, som glädja sig över min ofärd. Med skam och blygd må de varda klädda, som förhäva sig över mig.

²⁶Ipabutang sila sa kaulawan, ug sa kagubot, ang mga nagakalipay sa tingub tungod sa akong kadautan: Pasul-obi sila sa kaulawan ug sa pagkawalay dungog kadto nga mga nagapakadaku batok kanako.

²⁷Men må de jubla och glädja sig, som unna mig min rätt, och må de alltid kunna säga: »Lovad vare HERREN, han som unnar sin tjänare gott!»

²⁷Pasinggita sila sa kalipay, ug papagmayaa ang mga nagalaban sa akong matarung nga katungod: Oo, pasultiha sila sa kanunay, si Jehova pagapadakuon, Nga nahamuot sa kauswagon sa iyang ulipon.

²⁸Då skall min tunga förkunna din rättfärdighet och hela dagen ditt lov.

²⁸Ug ang akong dila magasulti mahitungod sa imong pagkamatarung ug sa imong pagdayeg sa tibook nga adlaw.