¹För sångmästaren; en sång av Koras söner.

¹Ingon nga ang lagsaw nangandoy sa pagpangita sa tubig sa kasapaan, Mao usab ang akong kalag nangandoy sa pagpangita kanimo, Oh Dios.

²Såsom hjorten trängtar till vattenbäckar, så trängtar min själ efter dig, o Gud.

²Ang akong kalag giuhaw sa Dios, sa Dios nga buhi: Anus-a moanha ako ug magapakita sa atubangan sa Dios?

³Min själ törstar efter Gud, efter den levande Guden. När skall jag få träda fram inför Guds ansikte?

³Ang akong mga luha maoy akong tinapay sa adlaw ug sa gabii, Samtang sila sa kanunay nagaingon kanako: Hain man ang imong Dios?

⁴Mina tårar äro min spis både dag och natt, ty ständigt säger man till mig: »Var är nu din Gud?»

⁴Nahanumdum ako niini nga mga butanga, ug gibubo ko ang akong kalag sa sulod nako, Giunsa ko ang pag-uban sa panon sa katawohan, ug gipangulohan ko sila ngadto sa balay sa Dios, Uban sa tingog sa kalipay ug sa pagdayeg, nga ang usa ka dakung panon nagasaulog sa adlaw nga balaan.

⁵Men jag vill utgjuta inom mig min själ och hava i minne huru jag gick med hopen upp till Guds hus, under fröjderop och tacksägelse, i högtidsskaran.

⁵Ngano nga nagasubo ka, Oh kalag ko? Ug ngano nga nagubot ikaw sa sulod nako? Lumaum ka sa Dios; kay magadayeg pa ako kaniya Tungod sa panabang sa iyang nawong.

⁶Varför är du så bedrövad, min själ, och så orolig i mig? Hoppas på Gud; ty jag skall åter få tacka honom för frälsning genom honom.

⁶Oh Dios ko, ang akong kalag nagasubo sa sulod nako: Busa nahinumdum ako kanimo gikan sa yuta sa Jordan, Ug sa mga Hermonhon, sukad sa bungtod sa Misar.

⁷Min Gud, bedrövad är min själ i mig; därför tänker jag på dig i Jordans land och på Hermons höjder, på Misars berg.

⁷Ang kahiladman nagatawag ngadto sa kahiladman sa dinaguok sa imong mga busay: Ang tanan mong mga balud, ug ang tanan mong mga bakat nangagi sa ibabaw nako.

⁸Djup ropar till djup, vid dånet av dina vattenfall; alla dina svallande böljor gå fram över mig.

⁸Bisan pa niini , si Jehova magasugo sa iyang mahigugmaong-kalolot sulod sa adlaw; Ug sa kagabhion ang iyang alawiton magauban kanako, Bisan ang usa ka pag-ampo ngadto sa Dios sa akong kinabuhi.

⁹Om dagen må HERREN beskära sin nåd, och om natten vill jag sjunga till hans ära och bedja till mitt livs Gud.

⁹Magaingon ako sa Dios nga akong bato: Nganong hikalimtan mo ako? Ngano nga magalakaw ako nga magabalata tungod sa paglupig sa mga kaaway?

¹⁰Jag vill säga till Gud, min klippa: »Varför har du förgätit mig, varför måste jag gå sörjande, trängd av fiender?»

¹⁰Ingon sa usa ka espada sa akong mga bukog, ang akong mga kabatok nanagtamay kanako, Samtang nanagpadayon sila sa pag-ingon kanako: Hain man ang imong Dios?

¹¹Det är såsom krossade man benen i min kropp, när mina ovänner smäda mig, när de beständigt säga till mig: »Var är nu din Gud?»

¹¹Ngano nga nagsubo ka, Oh kalag ko? Ug ngano nga nagubot ka sa sulod nako? Lumaum ka sa Dios; kay magadayeg pa ako kaniya, Nga mao ang panabang sa akong nawong, ug ang akong Dios.

¹²Varför är du så bedrövad, min själ, och varför så orolig i mig? Hoppas på Gud; ty jag skall åter få tacka honom, min frälsning och min Gud.