1För sångmästaren, till Mahalát; en sång av David.
1Ang buang miingon sa iyang kasingkasing: Walay Dios. Mga dunot sila, ug nanagbuhat ug dulumtanang kasal-anan; Walay bisan kinsa nga nagabuhat ug maayo.
2Dårarna säga i sina hjärtan: »Det finnes ingen Gud.» Fördärv och styggelse är deras onda verk; ingen finnes, som gör vad gott är.
2Ang Dios nagsud-ong gikan sa langit sa ibabaw sa mga anak sa mga tawo, Sa pagtan-aw kong aduna bay bisan kinsa nga nakasabut, Nga nangita sa Dios.
3Gud skådar ned från himmelen på människors barn, för att se om det finnes någon förståndig, någon som söker Gud.
3Ang tagsatagsa kanila mitalikod; sila ngatanan nahimong mahugaw; Walay bisan usa nga nagabuhat ug maayo, wala, walay bisan mausa.
4Nej, alla hava de avfallit, allasammans äro de fördärvade; ingen finnes, som gör vad gott är, det finnes icke en enda.
4Wala bay kahibalo ang mga mamumuhat sa kasal-anan, Nga nagalamoy sa akong katawohan ingon sa pagkaon nila sa tinapay, Ug wala sila mosangpit sa Dios?
5Hava de då intet fått förnimma, dessa ogärningsmän, dessa som uppäta mitt folk, likasom åte de bröd, och som icke åkalla Gud?
5Didto sila sa mga dagkung kahadlok, diin walay kahadlokan; Kay ang Dios nagakatag sa mga bukog niya nga nagapahamutang batok kanimo: Ikaw nagapakaulaw kanila, tungod kay ang Dios nagasalikway kanila.
6Jo, där överföll dem förskräckelse, varest intet förskräckligt var; ty Gud förströdde deras ben, när de lägrade sig mot dig. Så lät du dem komma på skam, ja, Gud förkastade dem.
6Oh nga ang kaluwasan sa Israel magagula unta gikan sa Sion! Sa diha nga magapapauli na ang Dios sa iyang katawohan gikan sa pagkabinihag, Unya si Jacob magakalipay, ug ang Israel magamaya.
7Ack att från Sion komme frälsning för Israel! När Gud vill åter upprätta sitt folk, då skall Jakob fröjda sig, då skall Israel vara glad.