¹För sångmästaren, med strängaspel; en sång av David.

¹Patalinghugi ang akong pag-ampo, Oh Dios; Ug ayaw pagtago sa imong kaugalingon gikan sa akong pagpangaliyupo.

²Lyssna, Gud, till min bön, och fördölj dig icke för min åkallan.

²Atimana ako ug tubaga ako: Ako walay pahulay sa akong pagmahay, ug sa pag-agulo,

³Akta på mig och svara mig. I mitt bekymmer är jag utan ro och måste klaga,

³Tungod sa tingog sa kaaway, Tungod sa pagdaugdaug sa mga dautan; Kay gihulog nila sa ibabaw nako ang kadautan, Ug sa kasuko gilutos nila ako.

⁴vid fiendens rop, vid den ogudaktiges skri. Ty de vilja draga fördärv över mig, och i vrede ansätta de mig.

⁴Ang akong kasingkasing misakit sa hilabihan sa sulod nako: Ug ang mga kalisang sa kamatayon nangahulog sa ibabaw nako.

⁵Mitt hjärta ängslas i mitt bröst, och dödens fasor hava fallit över mig.

⁵Ang kahadlok ug pagkurog miabut sa ibabaw nako, Ug ang kalisang midaug kanako.

⁶Fruktan och bävan kommer över mig, och förfäran övertäcker mig.

⁶Ug miingon ako: Oh nga aduna unta akoy mga pako nga sama sa salampati! Unya makalupad ako sa halayo ug makapahulay.

⁷Därför säger jag: Ack att jag hade vingar såsom duvan! Då skulle jag flyga bort och söka mig ett bo.

⁷Ania karon, unya makakalagiw ako sa halayo, Ako makapuyo sa kamingawan. (Selah)

⁸Ja, långt bort skulle jag fly, jag skulle taga härbärge i öknen. Sela.

⁸Ako magdali sa paglikay ngadto sa usa ka salipdanan Gikan sa unos sa hangin ug bagyo.

⁹Jag skulle skynda att söka mig en tillflykt undan stormvind och oväder.

⁹Laglaga, Oh Ginoo, ug bahina ang ilang dila; Kay nakita ko ang pagpanlupig ug panag-away didto sa ciudad.

¹⁰Fördärva dem, Herre; gör deras tungor oense. Ty våld och genstridighet ser jag i staden.

¹⁰Adlaw ug gabii sila nagalibut niini sa ibabaw sa mga kuta niana; Ang kasal-anan usab ug kadautan maoy ania sa kinataliwad-an niini.

¹¹Dag och natt gå de omkring den, ovanpå dess murar, ondska och olycka råda därinne;

¹¹Ang kadautan maoy anaa sa taliwala niana: Ang pagdaugdaug ug paglimbong dili mobulag gikan sa kadalanan niini.

¹²ja, fördärv råder därinne, och från dess torg vika icke förtryck och svek.

¹²Kay dili usa ka kaaway ang mitamay kanako; Nan, makahimo unta ako sa pag-antus niini: Dili usab ang nagdumot kanako mao ang nagpadaku sa iyang kaugalingon batok kanako; Nan, motago unta ako sa akong kaugalingon gikan kaniya:

¹³Se, det är icke en fiende som smädar mig, det kunde jag fördraga; det är icke min ovän som förhäver sig mot mig, för honom kunde jag gömma mig undan.

¹³Kondili kadto mao ikaw, usa ka tawo nga sama kanako, Akong kauban, ug akong suod nga abyan.

¹⁴Nej, du gör det, du som var min jämlike, min vän och förtrogne,

¹⁴Matam-is ang atong panag-usa sa pagtinambagay; Sa balay sa Dios nanlakaw kita kuyog sa panon.

¹⁵du som levde med mig i ljuvlig förtrolighet, du som i Guds hus gick med mig i högtidsskaran.

¹⁵Padalia ang kamatayon sa pag-abut sa ibabaw nila, Pakanauga silang mga buhi ngadto sa Sheol; Kay ang kadautan anaa sa ilang puloy-anan, sa kinataliwad-an nila.

¹⁶Döden komme över dem oförtänkt, levande fare de ned i dödsriket; ty ondska råder i deras boning, i deras hjärtan.

¹⁶Mahitungod kanako, magatawag ako sa Dios; Ug si Jehova magaluwas kanako.

¹⁷Men jag ropar till Gud; HERREN skall frälsa mig.

¹⁷Kahaponon, ug kabuntagon, ug sa kaudtohon, ako magamahay ug magaagulo; Ug mabati niya ang akong tingog.

¹⁸Afton och morgon och middag vill jag utgjuta mitt bekymmer och klaga, och han skall höra min röst.

¹⁸Iyang gitubos ang akong kalag sa pakigdait gikan sa gubat nga batok kanako; Kay daghan sila nga miasdang batok kanako.

¹⁹Han förlossar min själ och skaffar henne ro, så att de icke komma vid mig; ty de äro många, som stå mig emot.

¹⁹Ang Dios magapatalinghug, ug motubag kanila, Bisan pa siya nga nagapabilin sa kanhing panahon , (Selah) Ang mga tawo nga walay pagkabalhin, Ug wala usab mahadlok sa Dios.

²⁰Gud skall höra det och giva dem svar, han som sitter på sin tron av ålder. Sela. Ty de vilja icke ändra sig, och de frukta ej Gud.

²⁰Gibakyaw niya ang iyang mga kamot batok niadtong nanagpakigdait uban kaniya: Naglapas siya sa iyang tugon.

²¹Den mannen bär händer på sin vän; han bryter sitt förbund.

²¹Ang pulong sa iyang baba mahamis ingon sa mantequilla, Apan ang iyang kasingkasing maoy gubat: Ang iyang mga pulong labi pang mahumok kay sa lana, Bisan pa niini, sila mga inibut nga mga espada.

²²Orden i hans mun äro hala såsom smör, men stridslust fyller hans hjärta; hans ord äro lenare än olja, dock äro de dragna svärd.

²²Itugyan mo kang Jehova ang imong palas-anon, ug siya magasapnay kanimo: Dili gayud niya pasagdan nga mabalhin ang matarung.

²³Kasta din börda på HERREN, han skall uppehålla dig; han skall i evighet icke tillstädja att den rättfärdige vacklar.

²³Apan ikaw, Oh Jehova, magapakanaug kanila ngadto sa gahong sa pagkalaglag: Ang mga tawo nga giuhaw-sa-dugo ug mga limbongan, dili sila mabuhi sa katunga sa ilang mga adlaw; Apan ako mosalig kanimo.

²⁴Gud, du skall störta dem ned i gravens djup; de blodgiriga och falska skola ej nå sin halva ålder. Men jag förtröstar på dig.