¹För sångmästaren; »Fördärva icke»; en sång av David, när han flydde för Saul och var i grottan.

¹Malooy ka kanako, Oh Dios, malooy ka kanako; Kay ang akong kalag midangup diha kanimo: Oo, sa landong sa imong mga pako modangup ako, Hangtud nga kining mga kagulanan managpangagi.

²Var mig nådig, o Gud, var mig nådig; ty till dig tager min själ sin tillflykt. Ja, under dina vingars skugga vill jag taga min tillflykt, till dess att det onda är förbi.

²Magatu-aw ako sa Dios nga Hataas Uyamut, Sa Dios nga nagabuhat sa tanang mga butang alang kanako.

³Jag ropar till Gud den Högste, till Gud, som fullbordar sitt verk för mig.

³Siya magapadala gikan sa langit, ug magaluwas kanako, Sa diha nga ang buot motukob kanako magabiay-biay; (Selah Ang Dios magapadala sa iyang mahigugmaong-kalolot ug sa iyang kamatuoran.

⁴Han skall sända från himmelen och frälsa mig, när jag smädas av människor som stå mig efter livet. Sela. Gud skall sända sin nåd och sin trofasthet.

⁴Ang akong kalag ania sa taliwala sa mga leon; Nagahigda ako sa taliwala kanila nga mga gisugniban sa kalayo, Bisan sa mga anak sa tawo kang kansang mga ngipon maoy mga bangkaw ug mga udyong, Ug ang ilang dila maoy usa ka mahait nga espada.

⁵Min själ är omgiven av lejon, jag måste ligga bland eldsprutare, bland människor vilkas tänder äro spjut och pilar, och vilkas tungor äro skarpa svärd.

⁵Igatuboy ka, Oh Dios, ibabaw sa mga langit; Sa ibabaw sa tibook nga yuta ibutang ang imong himaya.

⁶Upphöjd vare du, Gud, över himmelen; över hela jorden sträcke sig din ära.

⁶Nanag-andam sila ug pukot alang sa akong mga lakang; Gipaumod ang akong kalag: Nanagkalot sila ug usa ka gahong sa atubangan ko; Sa kinataliwad-an niana, nangahulog sila sa ilang kaugalingon. (Selah)

⁷De lägga ut nät för mina fötter, min själ böjes ned, de gräva för mig en grop, men de falla själva däri. Sela.

⁷Malig-on na ang akong kasing-kasing, Oh Dios, malig-on na ang akong kasingkasing: Magaawit ako, oo, magaawit ako ug mga pagdayeg.

⁸Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, mitt hjärta är frimodigt; jag vill sjunga och lova.

⁸Pagmata, Oh himaya ko; pagmata, salterio ug alpa: Ako sa akong kaugalingon magamata gayud sayo sa kabuntagon.

⁹Vakna upp, min ära; upp, psaltare och harpa! Jag vill väcka morgonrodnaden.

⁹Magahatag ako ug mga pasalamat kanimo, Oh Ginoo, taliwala sa mga katawohan: Magaawit ako ug mga pagdayeg kanimo sa taliwala sa mga nasud.

¹⁰Jag vill tacka dig bland folken, Herre; jag vill lovsjunga dig bland folkslagen.

¹⁰Kay ang imong mahigugmaong-kalolot daku ngadto sa mga langit, Ug ang imong kamatuoran hangtud sa mga langit.

¹¹Ty din nåd är stor allt upp till himmelen och din trofasthet allt upp till skyarna.

¹¹Igatuboy ka, Oh Dios, sa ibabaw sa mga langit; Sa ibabaw sa tibook nga yuta ibutang ang imong himaya.

¹²Upphöjd vare du, Gud, över himmelen; över hela jorden sträcke sig din ära.