¹En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.

¹Sa pagkamatuod ang Dios mao ang maayo sa Israel, Bisan kanila nga mga ulay ug kasingkasing.

²Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;

²Apan alang kanako, daw mahidalinas na ang akong mga tiil; Diriyut na mahiligas ang akong mga lakang.

³ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.

³Kay nasina ako sa mga palabilabihon, Sa diha nga natan-aw ko ang kauswagan sa mga dautan.

⁴Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.

⁴Kay walay mga kahapdos ang ilang kamatayon; Apan hinonoa ang ilang kusog nagapadayon.

⁵De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.

⁵Sila wala sa kalisdanan ingon sa uban nga mga tawo; Ni sila gihampak sama sa ubang mga tawo.

⁶Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.

⁶Busa ang palabilabi maingon sa kulentas sa ilang liog; Ang pagpanlupig nasul-ob kanila ingon sa usa ka bisti.

⁷Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.

⁷Ang ilang mga mata nagbudlat sa katambok: Ang anaa kanila labaw sa kay sa ikatagbaw sa pangandoy sa kasingkasing.

⁸De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.

⁸Nanagyubit sila, ug diha sa kadautan nanaglituk sila ug pagdaugdaug: Nanagsulti sila nga mapahitas-on.

⁹Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;

⁹Ginapatunong nila ang ilang mga baba ngadto sa kalangitan, Ug ang ilang dila nagasuroy latas sa yuta.

¹⁰därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.

¹⁰Tungod niana ang iyang katawohan mingbalik dinhi; Ug ang mga tubig sa usa ka copa nga puno gititi nila.

¹¹Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»

¹¹Ug sila nagaingon: Unsaon sa pagkahibalo sa Dios? Ug aduna bay kahibalo ang Hataas Uyamut?

¹²Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.

¹²Ania karon, kini mao ang mga dautan; Ug, sanglit anaa kanunay sa kasayon, sila ming-uswag sa mga bahandi.

¹³Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;

¹³Sa pagkamatuod kawang lamang ang paghinlo ko sa akong q2 kasingkasing, Ug ang paghunaw sa akong mga kamot sa pagka-inocente;

¹⁴jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.

¹⁴Kay gihampak ako sa tibook nga adlaw, Ug gicastigo sa matag-buntag.

¹⁵Om jag hade sagt: »Så vill jag lära», då hade jag svikit dina barns släkte.

¹⁵Kong nag-ingon pa unta ako: Magasulti ako niini: Ania karon, ako nagmabudhion sa kaliwatan sa imong mga anak.

¹⁶När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,

¹⁶Sa diha nga naghunahuna ako unsaon ko sa pagkahibalo niini, Kini mahapdos kaayo nga buhat alang kanako;

¹⁷till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.

¹⁷Hangtud nga miadto ako sa balaang puloy-anan sa Dios, Ug nagpamalandong sa katapusan nilang sangputanan.

¹⁸Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.

¹⁸Sa pagkamatuod gayud gibutang mo sila sa mga dapit nga madanglog: Gisalikway mo sila ngadto sa pagkalaglag.

¹⁹Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.

¹⁹Naunsa nga sa pagkadali sila nahimong usa ka awa-aw! Nangaut-ut gayud sila uban ang mga kalisang.

²⁰Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.

²⁰Ingon sa usa ka damgo sa diha nga ang usa ka tawo mahagmata, Ingon niini, Oh Ginoo, sa diha nga ikaw mahagmata, pagatamayon mo ang ilang larawan.

²¹När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,

²¹Kay gisakit ang akong kalag, Ug ako mibati ug kangutngut sa akong kasingkasing:

²²då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.

²²Pagkamabangis nako, ug pagkaburong; Ingon sa usa ka mananap ako sa atubangan mo.

²³Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.

²³Bisan pa niana, ako ania gihapon uban kanimo: Gikuptan mo ang too ko nga kamot.

²⁴Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.

²⁴Ikaw magamando kanako uban sa imong pagtambag, Ug sa ulahi pagadawaton mo ako sa himaya.

²⁵Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.

²⁵Kinsa may ako sa langit kondili ikaw da ? Ug walay bisan kinsa dinhi sa ibabaw sa yuta nga akong gitinguha gawas kanimo.

²⁶Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.

²⁶Ang akong unod ug ang akong kasingkasing nangaluya; Apan ang Dios mao ang kalig-on sa akong kasingkasing, ug ang akong bahin sa walay katapusan.

²⁷Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.

²⁷Kay ania karon, sila nga nanagpahalayo gikan kanimo mangahanaw: Imong gilaglag silang tanan nga nanagpakighilawas, nga mingbulag gikan kanimo.

²⁸Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.

²⁸Apan maayo alang kanako ang pagpahaduol ngadto sa Dios: Ang Ginoo nga si Jehova gihimo ko nga akong dalangpanan, Aron isugilon ko ang tanan mong mga buhat.