¹»Ja, jag kommer till min lustgård, du min syster, min brud; jag hämtar min myrra och mina välluktande kryddor, jag äter min honungskaka och min honung, jag dricker mitt vin och min mjölk.» ---- Äten, I kära, och dricken, ja, berusen eder av kärlek.

¹Ania na ako sa akong tanaman, igsoon ko nga babaye, pangasaw-onon ko : Natigum ko na ang akong mirra uban ang akong balsamo; Nakaon ko na ang akong udlan uban ang akong dugos; Nainum ko na ang akong vino uban ang akong gatas. Pangaon kamo , Oh kahigalaan; Uminum ka, oo, daghana pag-inum, Oh hinigugma.

²Jag låg och sov, dock vakade mitt hjärta. Hör, då klappar min vän på dörren: »Öppna för mig, du min syster, min älskade, min duva, min fromma; ty mitt huvud är fullt av dagg, mina lockar av nattens droppar.»

²Ako nahikatulog, apan ang akong kasingkasing nagmata: Ang nagatoktok mao ang tingog sa akong hinigugma nga nagaingon : Ablihi ako, igsoon ko nga babaye, hinigugma ko, salampati ko, ulay ko; Kay ang akong ulo napuno sa yamog, Ang akong mga buhok sa mga tinulo sa kagabhion.

³»Jag har lagt av mina kläder; skulle jag nu åter taga dem på mig? Jag har tvagit mina fötter; skulle jag nu orena dem?»

³Nahukas ko ang akong saput; unsaon ko man kini pagsul-ob? Nahugasan ko na ang akong mga tiil: unsaon ko paghugaw niini?

⁴Min vän räckte in sin hand genom luckan; då rördes mitt hjärta över honom.

⁴Ang akong hinigugma mikuot sa iyang kamot diha sa buho sa pultahan , Ug natandog ang akong kasingkasing alang kaniya.

⁵Jag stod upp för att öppna för min vän, och mina händer dröpo av myrra, mina fingrar av flytande myrra, som fuktade rigelns handtag.

⁵Ako mibangon sa pag-abli alang sa akong hinigugma; Ug ang akong mga kamot nagtulo sa mirra, Ug ang akong mga tudlo sa mirra nga tubig, Ibabaw sa mga kalaptan nga trangka.

⁶Så öppnade jag för min vän, men min vän var borta och försvunnen. Min själ blev utom sig vid tanken på hans ord. Jag sökte honom, men fann honom icke; jag ropade på honom, men han svarade mig icke.

⁶Ako miabli alang sa akong hinigugma; Apan ang akong hinigugma mipahawa na ug milakaw. Ang akong kalag mibiya kanako sa diha nga siya misulti; Gipangita ko siya apan siya wala ko hikaplagi: Gitawag ko siya apan siya wala magtubag kanako.

⁷Väktarna mötte mig, där de gingo omkring i staden, de slogo mig, de sårade mig; de ryckte av mig min mantel, väktarna på murarna.

⁷Ang mga magbalantay nga nanagsuroy sa ciudad nakakita kanako; Ila ako nga gipuspusan, ila ako nga gisamaran: Ang magbalantay sa mga paril nagkuha sa ngo pandong gikan kanako.

⁸»Jag besvär eder, I Jerusalems döttrar, om I finnen min vän, så sägen -- ja, vad skolen I säga honom? Att jag är sjuk av kärlek!»

⁸Isugo ko kaninyo, Oh mga anak nga babaye sa Jerusalem, Kong hikaplagan ninyo ang akong hinigugma, Nga inyo siya nga suginlan, nga ako nasakit gumikan sa gugma.

⁹»Vad är då din vän förmer än andra vänner, du skönaste bland kvinnor? Vad är din vän förmer än andra vänner, eftersom du så besvär oss?»

⁹Unsay paglabaw sa imong hinigugma kay sa lain nga hinigugma, Oh ikaw nga labing maanyag sa mga kababayen-an? Unsay paglabaw sa imong hinigugma kay sa lain nga hinigugma, Nga nagsugo ka kanamo sa ingon niana?

¹⁰»Min vän är strålande vit och röd, härlig framför tio tusen.

¹⁰Ang akong hinigugma maputi ug mapulapula, Ang labaw sa taliwala sa napulo ka libo.

¹¹Hans huvud är finaste guld, hans lockar palmträdsvippor, och svarta såsom korpen.

¹¹Ang iyang ulo ingon sa labing lunsay nga bulawan Ang iyang buhok dasok, ug maitum ingon sa uwak.

¹²Hans ögon likna duvor invid vattenbäckar, duvor som bada sig i mjölk och sitta invid bräddfull rand.

¹²Ang iyang mga mata sama sa mga salampati daplin sa mga tubig sa kasapaan, Hinugasan sa gatas, ug maayo nga pagkahaluna.

¹³Hans kinder liknar välluktrika blomstersängar, skrin med doftande kryddor. Hans läppar äro röda liljor; de drypa av flytande myrra.

¹³Ang iyang mga aping ingon sa usa ka tugkanan sa igpapahumot, Ingon sa mga pangpang sa mga hilamon nga mahumot; Ang iyang mga ngabil ingon sa mga lirio, nagatulo sa mirra nga tubigon.

¹⁴Hans händer äro tenar av guld, besatta med krysoliter. Hans midja är formad av elfenben, övertäckt med safirer.

¹⁴Ang iyang mga kamot ingon sa mga singsing nga bulawan binatohan ug berilo. Ang iyang lawas ingon ug binuhat sa marfil nga maputi binutangan ug mga zafiro.

¹⁵Hans ben äro pelare av vitaste marmor, som vila på fotstycken av finaste guld. Att se honom är såsom att se Libanon; ståtlig är han såsom en ceder.

¹⁵Ang iyang mga paa ingon sa mga haligi nga marmol, pinahiluna sa mga ugbokanan nga bulawan nga lunsay: Ang iyang panagway sama sa Libano, maanindot uyamut ingon sa mga cedro.

¹⁶Hans mun är idel sötma, hela hans väsende är ljuvlighet. Sådan är min vän, ja, sådan är min älskade, I Jerusalems döttrar.»

¹⁶Ang iyang baba matam-is uyamut; Oo, sa ngatanan hiligugmaon siya. Kini mao ang akong hinigugma, ug mao kini ang akong higala, Oh mga anak nga babaye sa Jerusalem.

¹⁷»Vart har han då gått, din vän, du skönaste bland kvinnor? Vart har din vän tagit vägen? Låt oss hjälpa dig att söka honom.»