¹Varen I mina efterföljare, såsom jag är Kristi.

¹Nasljedovatelji moji budite, kao što sam i ja Kristov.

²Jag prisar eder för det att I i alla stycken haven mig i minne och hållen fast vid mina lärdomar, såsom de äro eder givna av mig.

²Hvalim vas što me se u svemu sjećate i držite se predaja kako vam predadoh.

³Men jag vill att I skolen inse detta, att Kristus är envar mans huvud, och att mannen är kvinnans huvud, och att Gud är Kristi huvud.

³Ali htio bih da znate: svakomu je mužu glava Krist, glava ženi muž, a glava Kristu Bog.

⁴Var och en man som har sitt huvud betäckt, när han beder eller profeterar, han vanärar sitt huvud.

⁴Svaki muž koji se moli ili prorokuje pokrivene glave sramoti glavu svoju.

⁵Men var kvinna som beder eller profeterar med ohöljt huvud, hon vanärar sitt huvud, ty det är då alldeles som om hon hade sitt hår avrakat.

⁵Svaka pak žena koja se moli ili prorokuje gologlava sramoti glavu svoju. Ta to je isto kao da je obrijana.

⁶Om en kvinna icke vill hölja sig, så kan hon lika väl låta skära av sitt hår; men eftersom det är en skam för en kvinna att låta skära av sitt hår eller att låta raka av det, så må hon hölja sig.

⁶Jer ako se žena ne pokriva, neka se šiša; ako li je pak ružno ženi šišati se ili brijati, neka se pokrije.

⁷En man är icke pliktig att hölja sitt huvud, eftersom han är Guds avbild och återspeglar hans härlighet, då kvinnan däremot återspeglar mannens härlighet.

⁷A muž ne mora pokrivati glave, ta slika je i slava Božja; a žena je slava muževa.

⁸Ty mannen är icke av kvinnan, utan kvinnan av mannen.

⁸Jer nije muž od žene, nego žena od muža.

⁹Icke heller skapades mannen för kvinnans skull, utan kvinnan för mannens skull.

⁹I nije stvoren muž radi žene, nego žena radi muža.

¹⁰Därför bör kvinnan på sitt huvud hava en »makt», för änglarnas skull.

¹⁰Zato žena treba da ima "vlast" na glavi poradi anđela.

¹¹Dock är det i Herren så, att varken kvinnan är till utan mannen, eller mannen utan kvinnan.

¹¹Ipak, u Gospodinu - ni žena bez muža, ni muž bez žene!

¹²Ty såsom kvinnan är av mannen, så är ock mannen genom kvinnan; men alltsammans är av Gud. --

¹²Jer kao što je žena od muža, tako je i muž po ženi; a sve je od Boga.

¹³Dömen själva: höves det en kvinnan att ohöljd bedja till Gud?

¹³Sami sudite dolikuje li da se žena gologlava Bogu moli?

¹⁴Lär icke själva naturen eder att det länder en man till vanheder, om han har långt hår,

¹⁴Ne uči li nas i sama narav da je mužu sramota ako goji kosu?

¹⁵men att det länder en kvinna till ära, om hon har långt hår? Håret är ju henne givet såsom slöja.

¹⁵A ženi je dika ako je goji jer kosa joj je dana mjesto prijevjesa.

¹⁶Om nu likväl någon vill vara genstridig, så mån han veta att vi för vår del icke hava en sådan sedvänja, ej heller andra Guds församlingar.

¹⁶Ako je kome do prepirke, takva običaja mi nemamo, a ni Crkve Božje.

¹⁷Detta bjuder jag eder nu. Men vad jag icke kan prisa är att I kommen tillsammans, icke till förbättring, utan till försämring.

¹⁷Kad već dajem ta upozorenja, ne mogu pohvaliti što se ne sastajete na bolje, nego na gore.

¹⁸Ty först och främst hör jag sägas att vid edra församlingsmöten söndringar yppa sig bland eder. Och till en del tror jag att så är.

¹⁸Ponajprije čujem, djelomično i vjerujem: kad se okupite na Sastanak, da su među vama razdori.

¹⁹Ty partier måste ju finnas bland eder, för att det skall bliva uppenbart vilka bland eder som hålla provet.

¹⁹Treba doista da i podjela bude među vama da se očituju prokušani među vama.

²⁰När I alltså kommen tillsammans med varandra, kan ingen Herrens måltid hållas;

²⁰Kad se dakle tako zajedno sastajete, to nije blagovanje Gospodnje večere:

²¹ty vid måltiden tager var och en i förväg själv den mat han har medfört, och så får den ene hungra, medan den andre får för mycket.

²¹ta svatko se pri blagovanju prihvati svoje večere te jedan gladuje, a drugi se opija.

²²Haven I då icke edra hem, där I kunnen äta ock dricka? Eller är det så, att I förakten Guds församling och viljen komma dem att blygas, som intet hava? Vad skall jag då säga till eder? Skall jag prisa eder? Nej, i detta stycke prisar jag eder icke.

²²Zar nemate kuća da jedete i pijete? Ili Crkvu Božju prezirete i postiđujete one koji nemaju? Što da vam kažem? Da vas pohvalim? U tom vas ne hvalim.

²³Ty jag har från Herren undfått detta, som jag ock har meddelat eder: I den natt då Herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd

²³Doista, ja od Gospodina primih što vama predadoh: Gospodin Isus one noći kad bijaše predan uze kruh,

²⁴och tackade Gud och bröt det och sade: »Detta är min lekamen, som varder utgiven för eder. Gören detta till min åminnelse.»

²⁴zahvalivši razlomi i reče: "Ovo je tijelo moje - za vas. Ovo činite meni na spomen."

²⁵Sammalunda tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: »Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod. Så ofta I dricken den, så gören detta till min åminnelse.»

²⁵Tako i čašu po večeri govoreći: "Ova čaša novi je Savez u mojoj krvi. Ovo činite kad god pijete, meni na spomen."

²⁶Ty så ofta I äten detta bröd och dricken kalken, förkunnen I Herrens död, till dess att han kommer.

²⁶Doista, kad god jedete ovaj kruh i pijete čašu, smrt Gospodnju navješćujete dok on ne dođe.

²⁷Den som nu på ett ovärdigt sätt äter detta bröd eller dricker Herrens kalk, han försyndar sig på Herrens lekamen och blod.

²⁷Stoga, tko god jede kruh ili pije čašu Gospodnju nedostojno, bit će krivac tijela i krvi Gospodnje.

²⁸Pröve då människan sig själv, och äte så av brödet och dricke av kalken.

²⁸Neka se dakle svatko ispita pa tada od kruha jede i iz čaše pije.

²⁹Ty den som äter och dricker, utan att göra åtskillnad mellan Herrens lekamen och annan spis, han äter och dricker en dom över sig.

²⁹Jer tko jede i pije, sud sebi jede i pije ako ne razlikuje Tijela.

³⁰Därför finnas ock bland eder många som äro svaga och sjuka, och ganska många äro avsomnade.

³⁰Zato su među vama mnogi nejaki i nemoćni, i spavaju mnogi.

³¹Om vi ginge till doms med oss själva, så bleve vi icke dömda.

³¹Jer kad bismo sami sebe sudili, ne bismo bili suđeni.

³²Men då vi nu bliva dömda, så är detta en Herrens tuktan, som drabbar oss, för att vi icke skola bliva fördömda tillika med världen.

³²A kad nas sudi Gospodin, odgaja nas da ne budemo sa svijetom osuđeni.

³³Alltså, mina bröder, när I kommen tillsammans för att hålla måltid, så vänten på varandra.

³³Zato, braćo moja, kad se sastajete na blagovanje, pričekajte jedni druge.

³⁴Om någon är hungrig, då må han äta hemma, så att eder sammankomst icke bliver eder till en dom. Om det övriga skall jag förordna, när jag kommer.

³⁴Je li tko gladan, kod kuće neka jede da se ne sastajete na osudu. Drugo ću urediti kada dođem.