1Och David talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand.
1David upravi Jahvi riječi ove pjesme u dan kad ga je Jahve izbavio iz ruku svih njegovih neprijatelja i iz ruke Šaulove.
2Han sade: HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare,
2Pjevao je: "Jahve, hridino moja, utvrdo moja, spase moj;
3Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet!
3Bože moj, pećino moja kojoj se utječem, štite moj, spasenje moje, tvrđavo moja! Ti me izbavljaš od nasilja.
4HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
4Zazvat ću Jahvu hvale predostojna i od dušmana bit ću izbavljen.
5Ty dödens bränningar omvärvde mig, fördärvets strömmar förskräckte mig,
5Valovi smrti okružiše mene, prestraviše me bujice pogubne,
6dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig.
6Užad Podzemlja sputiše me, smrtonosne zamke padoše na me:
7Men jag åkallade HERREN i min nöd, ja, jag gick med min åkallan till min Gud. Och han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop kom till hans öron.
7u nevolji zazvah Jahvu i Bogu svome zavapih. Iz svog Doma zov mi začu, i vapaj moj mu do ušiju doprije.
8Då skalv jorden och bävade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
8I zemlja se potrese i uzdrhta, uzdrmaše se temelji nebesa, pokrenuše se, jer On gnjevom planu.
9Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.
9Iz nosnica mu dim se diže, iz usta mu oganj liznu, ugljevlje živo od njega plamsa.
10Och han sänkte himmelen och for ned och töcken var under hans fötter.
10On nagnu nebesa i siđe, pod nogama oblaci mu mračni.
11Han for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar
11Na keruba stade i poletje; na krilima vjetra zaplovi.
12Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom: vattenhopar, tjocka moln.
12Ogrnu se mrakom kao koprenom, prekri se tamnim vodama i oblacima tmastim,
13Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd.
13od bljeska pred licem njegovim užga se ugljevlje plameno.
14HERREN dundrade från himmelen den Högste lät höra sin röst.
14Jahve s neba zagrmje, Svevišnjega glas se ori.
15Han sköt pilar och förskingrade dem, ljungeld och förvirrade dem.
15Odape strijele i dušmane rasu, izbaci munje i na zemlju ih obori.
16Havets bäddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, för HERRENS näpst, för hans vredes stormvind.
16Morska dna se pokazaše, i temelji svijeta postaše goli od strašne prijetnje Jahvine, od olujna daha gnjeva njegova.
17Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
17On pruži s neba ruku i mene prihvati, iz silnih voda on me izbavi.
18Han räddade mig från min starke fiende, från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
18Od protivnika moćnog mene oslobodi, od dušmana mojih jačih od mene.
19De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
19Navališe na me u dan zlosretni, ali me Jahve zaštiti,
20Han förde mig ut på rymlig plats han räddade mig, ty han hade behag till mig.
20na polje prostrano izvede me, spasi me jer sam mu mio.
21HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
21Po pravednosti mojoj Jahve mi uzvrati, po čistoći ruku mojih on me nagradi,
22Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
22jer čuvah putove Jahvine, od Boga se svoga ne udaljih.
23nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och från hans stadgar vek jag icke av.
23Odredbe njegove sve su mi pred očima, zapovijedi njegove nisam odbacio,
24Så var jag ostrafflig för honom och tog mig till vara för missgärning.
24do srži odan njemu sam bio, čuvam se grijeha svakoga.
25Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon.
25Jahve mi po pravdi mojoj vrati, čistoću ruku mojih vidje.
26Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hjälte bevisar du dig ostrafflig.
26S prijateljem ti si prijatelj, poštenu poštenjem uzvraćaš.
27Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
27S čovjekom čistim ti si čist, a lukavca izigravaš,
28och du frälsar ett betryckt folk, men dina ögon äro emot de stolta, till att ödmjuka dem.
28jer narodu poniženu spasenje donosiš a ponižavaš oči ohole.
29Ja, du, HERRE, är min lampa; ty HERREN gör mitt mörker ljust.
29Jahve, ti moju svjetiljku užižeš, Bože, tminu moju obasjavaš:
30Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, med min Gud stormar jag murar.
30s tobom udaram na čete dušmanske, s Bogom svojim preskačem zidine.
31Guds väg är ostrafflig, HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
31Savršeni su puti Gospodnji, i riječ je Jahvina ognjem kušana. on je štit svima, samo on, koji se k njemu utječu.
32Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa förutom vår Gud?
32Jer tko je Bog osim Jahve? Tko li je hridina osim Boga našega?
33Gud, du som var mitt starka värn och ledde den ostrafflige på hans väg,
33Taj Bog me snagom opasuje, stere mi put besprijekoran.
34du som gjorde hans fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
34Noge mi dade brze ko u košute i postavi me na visine sigurne,
35du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
35ruke mi za borbu uvježba i mišice da luk mjedeni napinju.
36Du gav mig din frälsnings sköld och din bönhörelse gjorde mig stor,
36Daješ mi štit svoj koji spasava, tvoja me brižljivost uzvisi.
37du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
37Pouzdanje daješ mom koraku, i noge mi više ne posrću.
38Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
38Pognah svoje dušmane i dostigoh, i ne vratih se dok ih ne uništih.
39Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem, så att de icke mer reste sig; de föllo under mina fötter.
39Obaram ih, ne mogu se dići, padaju, pod nogama mi leže.
40Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
40Ti me opasa snagom za borbu, a protivnike moje meni podloži.
41Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.
41Ti dušmane moje u bijeg natjera, i rasprših one koji su me mrzili.
42De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke.
42Vapiju u pomoć, nikog da pomogne, vapiju Jahvi - ne odaziva se.
43Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet på gatan.
43Smrvih ih kao prah na vjetru, zgazih ih ko blato na putu.
44Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
44Ti me §izbavÄi od bune u mom narodu, postavi me glavarom pogana, puk koji ne poznavah služi mi.
45Främlingar visade mig underdånighet; vid blotta ryktet hörsammade de mig.
45Svaki moj šapat pokorno on sluša. Sinovi tuđinci meni laskaju,
46Ja, främlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och övergåvo sina borgar.
46sinovi tuđinski gube srčanost izlaze dršćuć iz svojih utvrda.
47HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!
47Živio Jahve! Blagoslovljena hridina moja! Neka se uzvisi Bog, spasenje moje!
48Gud, som har givit mig hämnd och lagt folken under mig;
48Bog koji mi daje osvetu i narode meni pokorava.
49du som har fört mig ut från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
49Od dušmana me mojih izbavljaš i nad protivnike me moje izdižeš, ti mene od čovjeka silnika spasavaš.
50Fördenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn.
50Zato te slavim, Jahve, među pucima i psalam pjevam tvome Imenu:
51Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
51umnožio si pobjede kralju svojemu, pomazaniku svome milost si iskazao, Davidu i potomstvu njegovu navijeke."