1»Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som icke går in i fårahuset genom dörren, utan stiger in någon annan väg, han är en tjuv och en rövare.
1"Zaista, zaista, kažem vam: tko god u ovčinjak ne ulazi na vrata, nego negdje drugdje preskače, kradljivac je i razbojnik.
2Men den som går in genom dörren, han är fårens herde.
2A tko na vrata ulazi, pastir je ovaca.
3För honom öppnar dörrvaktaren, och fåren lyssna till hans röst, och han kallar sina får vid namn och för dem ut.
3Tome vratar otvara i ovce slušaju njegov glas. On ovce svoje zove imenom pa ih izvodi.
4Och när han har släppt ut alla sina får, går han framför dem, och fåren följa honom, ty de känna hans röst.
4A kad sve svoje izvede, pred njima ide i ovce idu za njim jer poznaju njegov glas.
5Men en främmande följa de alls icke, utan fly bort ifrån honom, ty de känna icke de främmandes röst.»
5Za tuđincem, dakako, ne idu, već bježe od njega jer tuđinčeva glasa ne poznaju."
6Så talade Jesus till dem i förtäckta ord; men de förstodo icke vad det var som han talade till dem.
6Isus im kaza tu poredbu, ali oni ne razumješe što im htjede time kazati.
7Åter sade Jesus till dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Jag är dörren in till fåren.
7Stoga im Isus ponovno reče: "Zaista, zaista, kažem vam: ja sam vrata ovcama.
8Alla de som hava kommit före mig äro tjuvar och rövare, men fåren hava icke lyssnat till dem.
8Svi koji dođoše prije mene, kradljivci su i razbojnici; ali ih ovce ne poslušaše.
9Jag är dörren; den som går in genom mig, han skall bliva frälst, och han skall få gå ut och in och skall finna bete.
9Ja sam vrata. Kroza me tko uđe, spasit će se: i ulazit će i izlaziti i pašu nalaziti.
10Tjuven kommer allenast för att stjäla och slakta och förgöra. Jag har kommit, för att de skola hava liv och hava över nog.
10Kradljivac dolazi samo da ukrade, zakolje i pogubi. Ja dođoh da život imaju, u izobilju da ga imaju."
11Jag är den gode herden. En god herde giver sitt liv för fåren.
11"Ja sam pastir dobri. Pastir dobri život svoj polaže za ovce.
12Men den som är lejd och icke är herden själv, när han, den som fåren icke tillhöra, ser ulven komma, då övergiver han fåren och flyr, och ulven rövar bort dem och förskingrar dem.
12Najamnik - koji nije pastir i nije vlasnik ovaca - kad vidi vuka gdje dolazi, ostavlja ovce i bježi, a vuk ih grabi i razgoni:
13Han är ju lejd och frågar icke efter fåren.
13najamnik je i nije mu do ovaca.
14Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och mina får känna mig,
14Ja sam pastir dobri i poznajem svoje i mene poznaju moje,
15såsom Fadern känner mig, och såsom jag känner Fadern; och jag giver mitt liv för fåren.
15kao što mene poznaje Otac i ja poznajem Oca i život svoj polažem za ovce.
16Jag har ock andra får, som icke höra till detta fårahus; också dem måste jag draga till mig, och de skola lyssna till min röst. Så skall det bliva en hjord och en herde.
16Imam i drugih ovaca, koje nisu iz ovog ovčinjaka. I njih treba da dovedem i glas će moj čuti i bit će jedno stado, jedan pastir.
17Därför älskar Fadern mig, att jag giver mitt liv -- för att sedan taga igen det.
17Zbog toga me i ljubi Otac što polažem život svoj da ga opet uzmem.
18Ingen tager det ifrån mig, utan jag giver det av fri vilja. Jag har makt att giva det, och jag har makt att taga igen det. Det budet har jag fått av min Fader.»
18Nitko mi ga ne oduzima, nego ja ga sam od sebe polažem. Vlast imam položiti ga, vlast imam opet uzeti ga. Tu zapovijed primih od Oca svoga."
19För dessa ords skull uppstodo åter stridiga meningar bland judarna.
19Među Židovima ponovno nasta podvojenost zbog tih riječi.
20Många av dem sade: »Han är besatt av en ond ande och är från sina sinnen. Varför hören I på honom?»
20Mnogi su od njih govorili: "Zloduha ima pa mahnita! Što ga slušate?"
21Andra åter sade: »Sådana ord talar icke den som är besatt. Icke kan väl en ond ande öppna blindas ögon?»
21Drugi su govorili: "Nisu to riječi opsjednuta. Zar zloduh može slijepima oči otvoriti?"
22Därefter inföll tempelinvigningens högtid i Jerusalem. Det var nu vinter,
22Svetkovao se tada u Jeruzalemu Blagdan posvećenja. Bila je zima.
23och Jesus gick fram och åter i Salomos pelargång i helgedomen.
23Isus je obilazio Hramom po trijemu Salomonovu.
24Då samlade sig judarna omkring honom och sade till honom: »Huru länge vill du hålla oss i ovisshet? Om du är Messias, så säg oss det öppet.»
24Okružili ga Židovi i govorili mu: "Dokle ćeš nam dušu držati u neizvjesnosti? Ako si ti Krist, reci nam otvoreno!"
25Jesus svarade dem: »Jag har sagt eder det, men I tron mig icke. De gärningar som jag gör i min Faders namn, de vittna om mig.
25Isus im odgovori: "Rekoh vam pa ne vjerujete. Djela što ih ja činim u ime Oca svoga - ona svjedoče za mene.
26Men I tron mig icke, ty I ären icke av mina får.
26Ali vi ne vjerujete jer niste od mojih ovaca.
27Mina får lyssna till min röst, och jag känner dem, och de följa mig.
27Ovce moje slušaju glas moj; ja ih poznajem i one idu za mnom.
28Och jag giver dem evigt liv, och de skola aldrig någonsin förgås, och ingen skall rycka dem ur min hand.
28Ja im dajem život vječni te neće propasti nikada i nitko ih neće ugrabiti iz moje ruke.
29Min Fader, som har givit mig dem, är större än alla, och ingen kan rycka dem ur min Faders hand.
29Otac moj, koji mi ih dade, veći je od svih i nitko ih ne može ugrabiti iz ruke Očeve.
30Jag och Fadern äro ett.»
30Ja i Otac jedno smo."
31Då togo judarna åter upp stenar för att stena honom.
31Židovi ponovno pograbiše kamenje da ga kamenuju.
32Men Jesus sade till dem: »Många goda gärningar, som komma från min Fader, har jag låtit eder se. För vilken av dessa gärningar är det som I viljen stena mig?»
32Isus im odgovori: "Mnoga vam dobra djela Očeva pokazah. Za koje me od tih djela kamenujete?"
33Judarna svarade honom: »Det är icke för någon god gärnings skull som vi vilja stena dig, utan därför att du hädar och gör dig själv till Gud, du som är en människa.»
33Odgovoriše mu Židovi: "Zbog dobra te djela ne kamenujemo, nego zbog hule: što ti - čovjek - sebe Bogom praviš."
34Jesus svarade dem: »Det är ju så skrivet i eder lag: 'Jag har sagt att I ären gudar'.
34Odgovori im Isus: "Nije li pisano u vašem Zakonu: Ja rekoh: bogovi ste!
35Om han nu har kallat för gudar dem som Guds ord kom till -- och skriften kan ju icke bliva om intet --
35Ako bogovima nazva one kojima je riječ Božja upravljena - a Pismo se ne može dokinuti -
36huru kunnen då I, på den grund att jag har sagt mig vara Guds Son, anklaga mig för hädelse, mig som Fadern har helgat och sänt i världen?
36kako onda vi onome kog Otac posveti i posla na svijet možete reći: 'Huliš!' - zbog toga što rekoh: 'Sin sam Božji!'
37Gör jag icke min Faders gärningar, så tron mig icke.
37Ako ne činim djela Oca svoga, nemojte mi vjerovati.
38Men gör jag dem, så tron gärningarna, om I än icke tron mig; då skolen I fatta och förstå att Fadern är i mig, och att jag är i Fadern.»
38Ali ako činim, sve ako meni i ne vjerujete, djelima vjerujte pa uvidite i upoznajte da je Otac u meni i ja u Ocu."
39Då ville de åter gripa honom, men han gick sin väg, undan deras händer.
39Nato ga ponovno nastojahu uhvatiti, ali im on izmaknu iz ruku.
40Sedan begav han sig åter bort till det ställe på andra sidan Jordan, där Johannes först hade döpt, och stannade kvar där.
40I ode ponovno na onu stranu Jordana - na mjesto gdje je prije Ivan krstio. I osta ondje.
41Och många kommo till honom. Och de sade: »Väl gjorde Johannes intet tecken, men allt vad Johannes sade om denne var sant.»
41A mnogi dođoše k njemu i rekoše mu: "Ivan doduše ne učini nijednog znamenja, ali se sve obistinilo što je rekao o ovome."
42Och många kommo där till tro på honom.
42Mnogi ondje povjerovaše u njega.