1Och fariséerna, så ock några skriftlärde som hade kommit från Jerusalem, församlade sig omkring honom;
1Skupe se oko njega farizeji i neki od pismoznanaca koji dođoše iz Jeruzalema.
2och de fingo då se några av hans lärjungar äta med »orena», det är otvagna, händer.
2I opaze da neki njegovi učenici jedu kruh nečistih, to jest neopranih ruku.
3Nu är det så med fariséerna och alla andra judar, att de icke äta något utan att förut, till åtlydnad av de äldstes stadgar, noga hava tvagit sina händer,
3A farizeji i svi Židovi ne jedu ako prije temeljito ne operu ruke; drže se predaje starih.
4likasom de icke heller, när de komma från torget, äta något utan att förut hava tvagit sig; många andra stadgar finnas ock, som de av ålder pläga hålla, såsom att skölja bägare och träkannor och kopparskålar.
4Niti s trga što jedu ako prije ne operu. Mnogo toga još ima što zbog predaje drže: pranje čaša, vrčeva i lonaca.
5Därför frågade honom nu fariséerna och de skriftlärde: »Varför vandra icke dina lärjungar efter de äldstes stadgar, utan äta med orena händer?»
5Zato farizeji i pismoznanci upitaju Isusa: "Zašto tvoji učenici ne postupaju po predaji starih, nego nečistih ruku blaguju?"
6Men han svarade dem: »Rätt profeterade Esaias om eder, I skrymtare, såsom det är skrivet: 'Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan äro långt ifrån mig;
6A on im reče: "Dobro prorokova Izaija o vama, licemjeri, kad napisa: Ovaj me narod usnama časti, a srce mu je daleko od mene.
7och fåfängt dyrka de mig, eftersom de läror de förkunna äro människobud.'
7Uzalud me štuju naučavajući nauke - uredbe ljudske.
8I sätten Guds bud å sido och hållen människors stadgar.»
8Napustili ste zapovijed Božju, a držite se predaje ljudske."
9Ytterligare sade han till dem: »Rätt så; I upphäven Guds bud för att hålla edra egna stadgar!
9Još im govoraše: "Lijepo! Dokidate Božju zapovijed da biste sačuvali svoju predaju.
10Moses har ju sagt: 'Hedra din fader och din moder' och 'Den som smädar sin fader eller sin moder, han skall döden dö.'
10Mojsije doista reče: Poštuj oca svoga i majku svoju. I: Tko prokune oca ili majku, smrću neka se kazni.
11Men I sägen: om en son säger till sin fader eller sin moder: 'Vad du av mig kunde hava fått till hjälp, det giver jag i stället såsom korban' (det betyder offergåva),
11A vi velite: 'Rekne li tko ocu ili majci: Pomoć koja te od mene ide neka bude 'korban', to jest sveti dar',
12då kunnen I icke tillstädja honom att vidare göra något för sin fader eller sin moder.
12takvome više ne dopuštate ništa učiniti za oca ili majku.
13På detta sätt gören I Guds budord om intet genom edra fäderneärvda stadgar. Och mycket annat sådant gören I.»
13Tako dokidate riječ Božju svojom predajom, koju sami sebi predadoste. I još štošta tomu slično činite."
14Därefter kallade han åter folket till sig och sade till dem: »Hören mig alla och förstån.
14Tada ponovno dozove mnoštvo i stane govoriti: "Poslušajte me svi i razumijte!
15Intet som utifrån går in i människan kan orena henne, men vad som går ut ifrån människan, detta är det som orenar henne.»
15Ništa što izvana ulazi u čovjeka ne može ga onečistiti, nego što iz čovjeka izlazi - to ga onečišćuje.
16
16Tko ima uši da čuje, neka čuje!"
17När han sedan hade lämnat folket och kommit inomhus, frågade hans lärjungar honom om detta bildliga tal.
17I kad od mnoštva uđe u kuću, upitaše ga učenici za prispodobu.
18Han svarade dem: »Ären då också I så utan förstånd? Insen I icke att intet som utifrån går in i människan kan orena henne,
18I reče im: "Tako? Ni vi ne razumijete? Ne shvaćate li da čovjeka ne može onečistiti što u nj ulazi
19eftersom det icke går in i hennes hjärta, utan ned i buken, och har sin naturliga utgång?» Härmed förklarade han all mat för ren.
19jer mu ne ulazi u srce, nego u utrobu te izlazi u zahod?" Tako on očisti sva jela.
20Och han tillade: »Vad som går ut ifrån människan, detta är det som orenar människan.
20Još dometnu: "Što iz čovjeka izlazi, te onečišćuje čovjeka.
21Ty inifrån, från människornas hjärtan, utgå deras onda tankar, otukt, tjuveri, mord,
21Ta iznutra, iz srca čovječjega, izlaze zle namisli, bludništva, krađe, ubojstva,
22äktenskapsbrott, girighet, ondska, svek, lösaktighet, avund, hädelse, övermod, oförsynt väsende.
22preljubi, lakomstva, opakosti, prijevara, razuzdanost, zlo oko, psovka, uznositost, bezumlje.
23Allt detta onda går inifrån ut, och det orenar människan.»
23Sva ta zla iznutra izlaze i onečišćuju čovjeka."
24Och han stod upp och begav sig bort därifrån till Tyrus' område. Där gick han in i ett hus och ville icke att någon skulle få veta det. Dock kunde han icke förbliva obemärkt,
24Odande otiđe u kraj tirski. I uđe u neku kuću. Htio je da nitko ne sazna, ali se nije mogao sakriti,
25utan en kvinna, vilkens dotter var besatt av en oren ande, kom, strax då hon hade fått höra om honom, och föll ned för hans fötter;
25nego odmah doču žena koje kćerkica imaše duha nečistoga. Ona dođe i pade mu pred noge.
26det var en grekisk kvinna av syrofenicisk härkomst. Och hon bad honom att han skulle driva ut den onde anden ur hennes dotter.
26A žena bijaše Grkinja, Sirofeničanka rodom. I moljaše ga da joj iz kćeri istjera zloduha.
27Men han sade till henne: »Låt barnen först bliva mättade; det är ju otillbörligt att taga brödet från barnen och kasta det åt hundarna.»
27A on joj govoraše: "Pusti da se prije nasite djeca! Ne priliči uzeti kruh djeci i baciti ga psićima."
28Hon svarade och sade till honom: »Ja, Herre; också äta hundarna under bordet allenast av barnens smulor.»
28A ona će mu: "Da, Gospodine! Ali i psići ispod stola jedu od mrvica dječjih."
29Då sade han till henne: »För det ordets skull säger jag dig: Gå; den onde anden har farit ut ur din dotter.»
29Reče joj: "Zbog te riječi idi, izišao je iz tvoje kćeri zloduh."
30Och när hon kom hem, fann hon flickan ligga på sängen och såg att den onde anden hade farit ut.
30I ode kući te nađe dijete gdje leži na postelji, a zloduh je bio izišao.
31Sedan begav han sig åter bort ifrån Tyrus' område och tog vägen över Sidon och kom, genom Dekapolis' område, till Galileiska sjön.
31Zatim se ponovno vrati iz krajeva tirskih pa preko Sidona dođe Galilejskom moru, u krajeve dekapolske.
32Och man förde till honom en som var döv och nästan stum och bad honom att lägga handen på denne.
32Donesu mu nekoga gluhog mucavca pa ga zamole da stavi na nj ruku.
33Då tog han honom avsides ifrån folket och satte sina fingrar i hans öron och spottade och rörde vid hans tunga
33On ga uzme nasamo od mnoštva, utisne svoje prste u njegove uši, zatim pljune i dotakne se njegova jezika.
34och såg upp till himmelen, suckade och sade till honom: »Effata» (det betyder: »Upplåt dig»).
34Upravi pogled u nebo, uzdahne i kaže mu: "Effata!" - to će reći: "Otvori se!"
35Då öppnades hans öron, och hans tungas band löstes, och han talade redigt och klart.
35I odmah mu se otvoriše uši i razdriješi spona jezika te stade govoriti razgovijetno.
36Och Jesus förbjöd dem att omtala detta för någon; men ju mer han förbjöd dem, dess mer förkunnade de det.
36A Isus im zabrani da nikome ne kazuju. No što im je on više branio, oni su to više razglašavali
37Och folket häpnade övermåttan och sade: »Allt har han väl beställt: de döva låter han höra och de stumma tala.»
37i preko svake mjere zadivljeni govorili: "Dobro je sve učinio! Gluhima daje čuti, nijemima govoriti!"