1Såsom snö icke hör till sommaren och regn icke till skördetiden, så höves det ej heller att dåren får ära.
1Kao snijeg ljeti ili kiša o žetvi, tako pristaju počasti bezumnomu.
2Såsom sparven far sin kos, och såsom svalan flyger bort, så far en oförtjänt förbannelse förbi.
2Kao vrabac kad prhne i lastavica kad odleti, tako se i bezrazložna kletva ne ispunja.
3Piskan för hästen, betslet för åsnan och riset för dårarnas rygg!
3Bič konju, uzda magarcu, a šiba leđima bezumnika.
4Svara icke dåren efter hans oförnuft, så att du icke själv bliver honom lik.
4Ne odgovaraj bezumniku po njegovoj ludosti, da mu i sam ne postaneš jednak.
5Svara dåren efter hans oförnuft, för att han icke må tycka sig vara vis.
5Odgovori bezumniku po ludosti njegovoj, da se ne bi učinio sam sebi mudar.
6Den som sänder bud med en dåre, han hugger själv av sig fötterna, och får olycka till dryck.
6Odsijeca noge sebi i gorčinu pije tko po bezumnom poruke šalje.
7Lika den lames ben, som hänga kraftlösa ned, äro ordspråk i dårars mun.
7Klecava bedra u hromoga - mudra je izreka u ustima bezumničkim.
8Såsom att binda slungstenen fast vid slungan, så är det att giva ära åt en dåre.
8Kamen za praćku vezuje tko bezumnom iskazuje čast.
9Såsom när en törntagg kommer i en drucken mans hand, så är det med ordspråk i dårars mun.
9Trnovita grana u ruci pijanice: mudra izreka u ustima bezumnika.
10En mästare gör själv allt, men dåren lejer, och lejer vem som kommer.
10Strijelac koji ranjava sve prolaznike: takav je onaj tko unajmljuje bezumnika.
11Lik en hund som vänder åter till i sina spyor dåre som på nytt begynner sitt oförnuft.
11Bezumnik se vraća svojoj ludosti kao što se pas vraća na svoju bljuvotinu.
12Ser du en man som tycker sig själv vara vis, det är mer hopp om en dåre än om honom.
12Vidiš li čovjeka koji se sam sebi mudrim čini? Znaj, i od bezumnika ima više nade nego od njega!
13Den late säger: »Ett vilddjur är på vägen, ja, ett lejon är på gatorna.
13Lijenčina veli: "Zvijer je na putu, i lav je na ulicama."
14Dörren vänder sig på sitt gångjärn, och den late vänder sig i sin säng.
14Kao što se vrata okreću na stožerima svojim, tako i lijenčina na postelji svojoj.
15Den late sticker sin hand i fatet, men finner det mödosamt att föra den åter till munnen.
15Lijenčina umače ruku u zdjelu, ali je ne može prinijeti ustima.
16Den late tycker sig vara vis, mer än sju som giva förståndiga svar.
16Lijenčina se čini sebi mudrijim od sedmorice koji umno odgovaraju.
17Lik en som griper en hund i öronen är den som förivrar sig vid andras kiv, där han går fram.
17Psa za uši hvata tko se, u prolazu, umiješa u raspru koja ga se ne tiče.
18Lik en rasande, som slungar ut brandpilar och skjuter och dödar,
18Kao bjesomučnik koji baca zublje, strelice i sije smrt,
19är en man som bedrager sin nästa och sedan säger: »Jag gjorde det ju på skämt.»
19takav je čovjek koji vara bližnjega svoga i veli: "Samo se našalih."
20När veden tager slut, slocknar elden. och när örontasslaren är borta, stillas trätan.
20Kad nestane drva, oganj se gasi, i kad više nema klevetnika, prestaje svađa.
21Såsom glöd kommer av kol, och eld av ved, så upptändes kiv av en trätgirig man.
21Ugljen je za žeravnicu i drvo za oganj, a svadljivac da raspaljuje svađu.
22Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.
22Klevetnikove su riječi kao slastice: spuštaju se u dno utrobe.
23Såsom silverglasering på ett söndrigt lerkärl äro kärleksglödande läppar, där hjärtat är ondskefullt.
23Srebrna gleđa preko zemljana suđa: laskave usne i opako srce.
24En fiende förställer sig i sitt tal, men i sitt hjärta bär han på svek.
24Mrzitelj hini usnama svojim, a u sebi nosi prijevaru;
25Om han gör sin röst ljuvlig, så tro honom dock icke, ty sjufaldig styggelse är i hans hjärta.
25ne vjeruj mu kad ljupkim glasom govori, jer u srcu mu je sedam grdila;
26Hatet brukar list att fördölja sig med, men den hatfulles ondska varder dock uppenbar i församlingen.
26ako himbom skriva mržnju, njegova će se opačina otkriti na zboru.
27Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som vältrar upp en sten, på honom rullar den tillbaka.
27Tko jamu kopa, sam u nju pada, i tko kamen valja, na njega se prevaljuje.
28En lögnaktig tunga hatar dem hon har krossat, och en hal mun kommer fall åstad.
28Lažljiv jezik mrzi svoje žrtve, laskava usta propast spremaju.