¹Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,

¹Sine moj, čuj moju mudrost, prigni uho mojoj razboritosti

²så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.

²da sačuvaš oprez, da ti usne zadrže znanje.

³Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.

³Jer s usana žene preljubnice kaplje med i nepce joj je glađe od ulja,

⁴Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.

⁴ali je ona naposljetku gorka kao pelin, oštra kao dvosjekli mač.

⁵Hennes fötter styra nedåt mot döden till dödsriket draga hennes steg.

⁵Njene noge silaze k smrti, a koraci vode u Podzemlje.

⁶Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.

⁶Ona ne pazi na put života, ne mari što su joj staze kolebljive.

⁷Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.

⁷Zato me sada poslušaj, sine, i ne odstupaj od riječi mojih usta.

⁸Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.

⁸Neka je put tvoj daleko od nje i ne približuj se vratima njezine kuće,

⁹Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;

⁹da drugima ne bi dao svoju slavu i okrutnima svoje godine;

¹⁰må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,

¹⁰da se ne bi tuđinci nasitili tvoga dobra i da tvoja zaslužba ne ode u tuđu kuću;

¹¹så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.

¹¹da ne ridaš na koncu kad ti nestane tijela i puti

¹²och säga: »Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!

¹²i da ne kažeš: "Oh, kako sam mrzio pouku i kako mi je srce preziralo ukor!

¹³Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?

¹³I ne slušah glasa svojih učitelja, niti priklonih uho onima što me poučavahu.

¹⁴Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.

¹⁴I umalo ne zapadoh u svako zlo, usred zbora i zajednice!"

¹⁵Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.

¹⁵Pij vodu iz svoje nakapnice i onu što teče iz tvoga studenca.

¹⁶Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?

¹⁶Moraju li se tvoji izvori razlijevati i tvoji potoci teći ulicama?

¹⁷Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.

¹⁷Nego neka oni budu samo tvoji, a ne i tuđinaca koji su uza te.

¹⁸Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;

¹⁸Neka je blagoslovljen izvor tvoj i raduj se sa ženom svoje mladosti:

¹⁹hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.

¹⁹neka ti je kao mila košuta i ljupka gazela, neka te grudi njene opajaju u svako doba, njezina ljubav zatravljuje bez prestanka!

²⁰Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?

²⁰TÓa zašto bi se, sine moj, zanosio preljubnicom i grlio tuđinki njedra?

²¹Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.

²¹Jer pred Jahvinim su očima čovjekovi putovi i on motri sve njegove staze.

²²Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.

²²Opakoga će uhvatiti njegova zloća i sapet će ga užad njegovih grijeha.

²³Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.

²³Umrijet će jer nema pouke, propast će zbog svoje goleme gluposti.