1Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.
1Molitva nevoljnika koji je klonuo pa svoju tugu izlijeva
2HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
2Jahve, usliši molitvu moju, i vapaj moj k tebi da dođe!
3Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
3Nemoj sakrivati lice od mene u dan moje nevolje! Prigni k meni uho svoje: kad te prizovem, brzo me usliši!
4Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
4Jer moji dani nestaju poput dima, a moje kosti gore kao oganj.
5Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
5Srce mi se suši kao pokošena trava i kruh svoj zaboravljam jesti.
6För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
6Od snažnih jecaja mojih kosti mi uz kožu prionuše.
7Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
7Sličan sam čaplji u pustinji, postah k'o ćuk na pustoj razvalini.
8Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
8Ne nalazim sna i uzdišem k'o samotan vrabac na krovu.
9Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
9Svagda me grde dušmani moji; mnome se proklinju što bjesne na me.
10Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
10Pepeo jedem poput kruha, a piće svoje miješam sa suzama
11för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
11zbog tvoje ljutine i gnjeva, jer si me digao i bacio.
12Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
12Moji su dani k'o oduljena sjena, a ja se, gle, sušim poput trave.
13Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
13A ti, o Jahve, ostaješ dovijeka i tvoje ime kroza sva koljena.
14Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
14Ustani, smiluj se Sionu: vrijeme je da mu se smiluješ - sada je čas!
15Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
15Jer milo je slugama tvojim kamenje njegovo, žale ruševine njegove.
16Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
16Tad će se pogani bojati, Jahve, imena tvojega i svi kraljevi zemlje slave tvoje
17när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
17kad Jahve opet sazda Sion, kad se pokaže u slavi svojoj,
18när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
18kad se osvrne na prošnju ubogih i ne prezre molitve njihove.
19Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
19Nek' se zapiše ovo za budući naraštaj, puk što nastane neka hvali Jahvu.
20att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
20Jer Jahve gleda sa svog uzvišenog svetišta, s nebesa na zemlju gleda
21för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
21da čuje jauke sužnjeva, da izbavi smrti predane,
22på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
22da se na Sionu navijesti ime Jahvino i njegova hvala u Jeruzalemu
23när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
23kad se narodi skupe i kraljevstva da služe Jahvi.
24Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
24Putem je istrošio sile moje, skratio mi dane.
25Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
25Rekoh: "Bože moj, nemoj me uzeti u sredini dana mojih! Kroza sva koljena traju godine tvoje.
26I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
26U početku utemelji zemlju, i nebo je djelo ruku tvojih.
27de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
27Propast će, ti ćeš ostati, sve će ostarjeti kao odjeća. Mijenjaš ih poput haljine i nestaju:
28Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.
28ti si uvijek isti - godinama tvojim nema kraja.
29Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
29Djeca će tvojih slugu živjeti u miru i potomstvo će njihovo trajati pred tobom.