¹Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.

¹Blagoslivljaj Jahvu, dušo moja, Jahve, Bože moj, silno si velik! Odjeven veličanstvom i ljepotom,

²Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält;

²svjetlošću ogrnut kao plaštem! Nebo si razapeo kao šator,

³du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar.

³na vodama sagradio dvorove svoje. Od oblaka praviš kola svoja, na krilima vjetrova putuješ.

⁴Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.

⁴Vjetrove uzimaš za glasnike, a žarki oganj za slugu svojega.

⁵Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.

⁵Zemlju si stavio na stupove njene: neće se poljuljati u vijeke vjekova,

⁶Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen.

⁶pokrio si je vodama bezdanim k'o haljinom, iznad bregova stajahu vode;

⁷Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.

⁷na tvoju se prijetnju povukoše, od tvoje grmljavine zadrhtaše.

⁸Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.

⁸Bregovi se digoše, doline spustiše na mjesto koje si im odredio.

⁹En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.

⁹Odredio si granicu koju ne smiju prijeći, da opet ne pokriju zemlju.

¹⁰Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg.

¹⁰Izvore svraćaš u potoke što žubore među brdima.

¹¹De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst.

¹¹Oni poje sve živine poljske, divlji magarci žeđ gase u njima.

¹²Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst.

¹²Uz njih se gnijezde ptice nebeske i pjevaju među granama.

¹³Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.

¹³Ti natapaš bregove iz dvorova svojih, zemlja se nasićuje plodom tvojih ruku.

¹⁴Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden

¹⁴Ti daješ te niče trava za stoku i bilje na korist čovjeku da izvede kruh iz zemlje

¹⁵och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta.

¹⁵i vino što razvedruje srce čovječje; da uljem lice osvježi i da kruh okrijepi srce čovjeku.

¹⁶HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat;

¹⁶Stabla se Jahvina napajaju hranom, cedri libanonski koje on zasadi.

¹⁷fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna.

¹⁷Ondje se ptice gnijezde, u čempresu dom je rodin.

¹⁸Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt.

¹⁸Visoki bregovi daju kozorogu a pećine jazavcu sklonište.

¹⁹Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned.

¹⁹Ti si stvorio mjesec da označuje vremena i sunce znade kada ima zaći.

²⁰Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse,

²⁰Kad razastreš tmine i noć se spusti, tad se šuljaju u njoj životinje šumske.

²¹de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud.

²¹Lavići riču za plijenom i od Boga hranu traže.

²²Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor.

²²Kad sunce ograne, nestaju i liježu na ležaje.

²³Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.

²³Tad čovjek izlazi na dnevni posao i na rad do večeri.

²⁴Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.

²⁴Kako su brojna tvoja djela, o Jahve! Sve si to mudro učinio: puna je zemlja stvorenja tvojih.

²⁵Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.

²⁵Eno mora, velika i široka, u njemu vrve gmazovi bez broja, životinje male i velike.

²⁶Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri.

²⁶Onud prolaze nemani, Levijatan kojeg stvori da se igra u njemu.

²⁷Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid.

²⁷I sva ova bića željno čekaju da ih nahraniš na vrijeme.

²⁸Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor.

²⁸Daješ li im, tada sabiru: otvaraš li ruku, nasite se dobrima.

²⁹Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen.

²⁹Sakriješ li lice svoje, tad se rastuže; ako dah im oduzmeš, ugibaju i opet se u prah vraćaju.

³⁰Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.

³⁰Pošalješ li dah svoj, opet nastaju, i tako obnavljaš lice zemlje.

³¹HERRENS ära förblive evinnerligen; må HERREN glädja sig över sina verk,

³¹Neka dovijeka traje slava Jahvina: nek' se raduje Jahve u djelima svojim!

³²han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka.

³²On pogleda zemlju i ona se potrese, dotakne bregove, oni se zadime.

³³Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.

³³Pjevat ću Jahvi dokle god živim, svirat ću Bogu svome dokle god me bude.

³⁴Mitt tal behage honom väl; må jag själv få glädja mig i HERREN.

³⁴Bilo mu milo pjevanje moje! Ja ću se radovati u Jahvi.

³⁵Men må syndare försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ Halleluja!

³⁵Nek' zločinci sa zemlje nestanu i bezbožnika nek' više ne bude! Blagoslivljaj Jahvu, dušo moja! Aleluja!