1För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.
1Zborovođi. Psalam. Davidov. Bože, diko moja, nemoj šutjeti!
2Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.
2Usta bezbožna i prijevarna na me se otvaraju, govore mi jezikom lažljivim,
3Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.
3riječima me mržnje okružuju, bezrazložno me napadaju.
4Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.
4Za moju me ljubav oni optužuju, a ja se samo molim.
5De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.
5Uzvraćaju mi zlo za dobro, mržnju za ljubav moju.
6Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.
6"Digni protiv njega bezbožnika i tužitelj nek' mu stane zdesna!
7När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.
7Kad mu se bude sudilo, nek' bude osuđen, i molitva mu se za grijeh uzela!
8Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.
8Dani njegovi nek' budu malobrojni, njegovu službu nek' dobije drugi!
9Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.
9Djeca njegova nek' postanu siročad, a njegova žena udovica!
10Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.
10Nek' mu djeca budu skitnice, prosjaci, nek' budu bačena iz opustjelih domova!
11Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.
11Nek' mu lihvar prigrabi sav posjed, tuđinci nek' razgrabe plod muke njegove!
12Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.
12Nitko ne imao prema njemu samilosti, nitko se ne smilovao siročadi njegovoj!
13Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.
13Neka mu se zatre potomstvo, u drugome koljenu neka se utrne ime njegovo!
14Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.
14Spominjao se Jahve grijeha njegovih, i grijeh njegove majke nek' se ne izbriše:
15Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.
15nek budu svagda Jahvi pred očima! Neka se sa zemlje izbriše spomen njihov!"
16Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.
16Jer se ne spomenu da čini milosrđe, već proganjaše bijedna i uboga i u smrt gonjaše čovjeka srca shrvana.
17Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.
17Prokletstvo je ljubio, pa neka ga stigne; blagoslova ne htjede, daleko nek' je od njega!
18Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.
18Prokletstvom nek' se odjene kao haljinom, neka kao voda uđe u njega i kao ulje u kosti njegove.
19Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.
19Bilo mu haljinom kojom se pokriva, pojas kojim se svagda paše!
20Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.
20Tako nek' plati Jahve tužiteljima mojim koji zlo govore protiv duše moje!
21Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.
21A ti, Jahve, Gospode, rad imena svog zauzmi se za me, spasi me jer je dobrostiva ljubav tvoja!
22Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.
22Jer bijedan sam i ubog, i srce je moje ranjeno u meni.
23Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.
23K'o sjena što se naginje ja nestajem, progone me kao skakavca.
24Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.
24Od posta mi koljena klecaju i tijelo moje omrša.
25Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.
25Ruglom sam njima postao, kimaju glavom kad me vide.
26Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;
26Pomozi mi, Jahve, Bože moj, po doborti me svojoj spasi!
27och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.
27Nek' upoznaju da je ovo ruka tvoja i da si ti ovo učinio, Jahve!
28Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.
28Oni nek' proklinju, ti blagoslivljaj; nek' se postide koji se na me podižu, a sluga tvoj nek' se raduje!
29Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.
29Stidom nek' se odjenu tužitelji moji i sramotom svojom nek' se k'o plaštem pokriju!
30Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.
30Slavit ću Jahvu iz svega grla i hvalit' ga u veliku mnoštvu
31Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.
31jer stoji s desne siromahu da mu dušu spasi od sudaca.