1En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.
1Hodočasnička pjesma Kad bijah u nevolji, Jahvi zavapih i on me usliša.
2HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.
2Jahve, izbavi dušu moju od usana prijevarnih, od zlobna jezika!
3Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?
3Kojim zlom da te prokunem, zlobni jeziče?
4Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.
4Strelicama oštrim iz ratničke ruke i ugljevljem žarkim.
5Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!
5Jao meni što mi je boraviti u Mešeku i stanovati u šatorima kedarskim!
6Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.
6Predugo mi duša mora živjeti s mrziteljima mira.
7Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.
7Kada o miru govorim, oni sile na rat.