¹En vallfartssång. Tänk, HERRE, David till godo, på allt vad han fick lida,

¹Hodočasnička pjesma.

²han som svor HERREN en ed och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob;

²Spomeni se, o Jahve, Davida i sve revnosti njegove: kako se Jahvi zakleo, zavjetovao Snazi Jakovljevoj:

³»Jag skall icke gå in i den hydda där jag bor, ej heller bestiga mitt viloläger,

³"Neću ući u šator doma svog nit' uzaći na ležaj svoje postelje,

⁴jag skall icke unna mina ögon sömn eller mina ögonlock slummer,

⁴neću pustit' snu na oči nit' počinka dati vjeđama,

⁵förrän jag har funnit en plats åt HERREN, en boning åt den Starke i Jakob.»

⁵dok Jahvi mjesto ne nađem, boravište Snazi Jakovljevoj."

⁶Ja, vi hörde därom i Efrata, vi förnummo det i skogsbygden.

⁶Eto, čusmo za nj u Efrati, nađosmo ga u Poljima jaarskim.

⁷Låtom oss gå in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall.

⁷Uđimo u stan njegov, pred noge mu padnimo!

⁸Stå upp, HERRE, och kom till din vilostad, du och din makts ark.

⁸"Ustani, o Jahve, pođi k svom počivalištu, ti i Kovčeg sile tvoje!

⁹Dina präster vare klädda i rättfärdighet, och dina fromma juble.

⁹Svećenici tvoji nek' se obuku u pravednost, pobožnici tvoji nek' radosno kliču!

¹⁰För din tjänare Davids skull må du icke visa tillbaka din smorde.

¹⁰Poradi Davida, sluge svojega, ne odvrati lica od svog pomazanika!"

¹¹HERREN har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: »Av ditt livs frukt skall jag sätta konungar på din tron.

¹¹Jahve se zakle Davidu zakletvom tvrdom od koje neće odustati: "Potomka tvoje utrobe posadit ću na prijestolje tvoje.

¹²Om dina barn hålla mitt förbund och hålla mitt vittnesbörd, som jag skall lära dem, så skola ock deras barn till evig tid få sitta på din tron.

¹²Budu li ti sinovi Savez moj čuvali i naredbe kojima ih učim, i sinovi će njini dovijeka sjedit' na tvom prijestolju."

¹³Ty HERREN har utvalt Sion, där vill han hava sin boning.

¹³Jer Jahve odabra Sion, njega zaželje sebi za sjedište.

¹⁴Detta är min vilostad till evig tid; här skall jag bo, ty till detta ställe har jag lust.

¹⁴"Ovo mi je počivalište vječno, boravit ću ovdje jer tako poželjeh.

¹⁵Dess förråd skall jag rikligen välsigna, åt dess fattiga skall jag giva bröd till fyllest.

¹⁵Žitak ću njegov blagosloviti, siromahe nahraniti kruhom.

¹⁶Dess präster skall jag kläda i frälsning, och dess fromma skola jubla högt.

¹⁶Svećenike njegove u spas ću odjenuti, sveti će njegovi kliktati radosno.

¹⁷Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David; där har jag rett till en lampa åt min smorde.

¹⁷Učinit ću da ondje za Davida rog izraste, pripravit ću svjetiljku za svog pomazanika.

¹⁸Hans fiender skall jag kläda i skam, men på honom skall hans krona glänsa.»

¹⁸U sram ću mu obući dušmane, a na njemu će blistat' vijenac moj."