¹En sång av David; en bön, när han var i grottan.

¹Poučna pjesma. Davidova. Kad bijaše u spilji. Molitva.

²Jag höjer min röst och ropar till HERREN, jag höjer min röst och beder till HERREN.

²Iz svega glasa vapijem Jahvi, iz svega glasa Jahvu zaklinjem.

³Jag utgjuter inför honom mitt bekymmer, min nöd kungör jag för honom.

³Pred njim svoju izlijevam tužaljku, tjeskobu svoju pred njim razastirem.

⁴När min ande försmäktar i mig, är du den som känner min stig. På den väg där jag skall gå hava de lagt ut snaror för mig.

⁴Ako duh moj i klone u meni, ti put moj poznaješ. Na putu kojim prolazim potajnu mi zamku staviše.

⁵Skåda på min högra sida och se: där finnes ingen som kännes vid mig. Ingen tillflykt återstår för mig, ingen finnes, som frågar efter min själ.

⁵Obazrem li se nadesno i pogledam: nitko ne zna za mene. Nemam kamo pobjeći, nitko za život moj ne mari.

⁶Jag ropar till dig, o HERRE, jag säger: »Du är min tillflykt, min del i de levandes land.»

⁶K tebi, Jahve, vapijem; govorim: ti si mi utočište, ti si dio moj u zemlji živih.

⁷Akta på mitt rop, ty jag är i stort elände; rädda mig från mina förföljare, ty de äro mig övermäktiga.

⁷Poslušaj moje vapaje jer sam veoma nevoljan. Izbavi me od gonitelja mojih jer od mene oni su moćniji.

⁸För min själ ut ur fängelset, så att jag får prisa ditt namn. Omkring mig skola de rättfärdiga församlas, när du gör väl mot mig.

⁸Izvedi iz tamnice dušu moju da zahvaljujem imenu tvojemu. Oko mene će se okupiti pravednici zbog dobra što si ga iskazao meni.