¹Av David. Lovad vare HERREN, min klippa, han som lärde mina armar att kriga, mina händer att strida;

¹Davidov. Blagoslovljen Jahve, hridina moja: ruke mi uči boju a prste ratu.

²min nåds Gud och min borg, mitt värn och min räddare, min sköld och min tillflykt, han som lägger mitt folk under mig.

²On je ljubav moja i tvrđava moja, zaštita moja, izbavitelj moj, štit moj za koji se sklanjam; on mi narode stavlja pod noge!

³HERRE, vad är en människa, att du vill veta av henne, en människoson, att du tänker på honom?

³Što je čovjek, o Jahve, da ga poznaješ, što li čedo ljudsko da ga se spominješ?

⁴En människa är lik en fläkt, hennes dagar såsom en försvinnande skugga.

⁴Poput daška je čovjek, dani njegovi kao sjena nestaju.

⁵HERRE, sänk din himmel och far ned, rör vid bergen, så att de ryka.

⁵Jahve, nagni svoja nebesa i siđi, takni bregove: i zadimit će se!

⁶Låt ljungeldar ljunga och skingra dem, skjut dina pilar och förvirra dem.

⁶Sijevni munjom i rasprši dušmane, odapni strijele i rasprši ih!

⁷Räck ut dina händer från höjden, fräls mig och rädda mig ur de stora vattnen, ur främlingarnas hand,

⁷Ruku pruži iz visina, istrgni me i spasi iz voda beskrajnih, iz šaka sinova tuđinskih:

⁸vilkas mun talar lögn och vilkas högra hand är en falskhetens hand.

⁸laži govore usta njihova, a desnica krivo priseže.

⁹Gud, en ny sång vill jag sjunga till din ära, till tiosträngad psaltare vill jag lovsjunga dig,

⁹Pjevat ću ti, Bože, pjesmu novu, na harfi od deset žica svirat ću.

¹⁰dig som giver seger åt konungarna, dig som frälste din tjänare David från det onda svärdet.

¹⁰Ti daješ pobjedu kraljevima, koji si spasio Davida, slugu svojega. Od pogubna mača

¹¹Fräls mig och rädda mig ur främlingarnas hand, vilkas mun talar lögn, och vilkas högra hand är en falskhetens hand.

¹¹spasi mene, oslobodi me iz ruke tuđinske; laži govore usta njihova, a desnica krivo priseže.

¹²När våra söner stå i sin ungdom såsom högväxta plantor, våra döttrar lika hörnstoder, huggna såsom för palatser;

¹²Daj da nam sinovi budu kao biljke što rastu od mladosti svoje; a kćeri naše kao stupovi ugaoni, krasne poput hramskog stupovlja;

¹³när våra visthus äro fulla och skänka förråd på förråd; när våra får öka sig tusenfalt, ja, tiotusenfalt på våra utmarker;

¹³da nam žitnice budu pune svakog obilja, s plodovima svakojakim u izobilju;

¹⁴när våra oxar gå rikt lastade; när ingen rämna har brutits i muren och ingen nödgas draga ut såsom fånge, när intet klagorop höres på våra gator --

¹⁴ovce naše plodile se na tisuće, plodile se beskrajno na našim poljima; stoka naša neka bude tovna! U zidinama nam ne bilo proboja ni ropstva ni plača na ulicama našim!

¹⁵saligt är det folk som det så går; ja, saligt är det folk vars Gud HERREN är.

¹⁵Blago narodu kojem je tako, blago narodu kojem je Jahve Bog!