1För sångmästaren; av Koras söner; en sång.
1Zborovođi. Sinova Korahovih. Poučna pjesma.
2Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.
2Bože, ušima svojim slušasmo, očevi nam pripovijedahu naši, o djelu koje si izveo u danima njihovim - u danima davnim.
3Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.
3Rukom si svojom izagnao pogane, a njih posadio, iskorijenio narode, a njih raširio.
4Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.
4Mačem svojim oni zemlju ne zauzeše niti im mišica njihova donese pobjedu, već desnica tvoja i tvoja mišica i lice tvoje milosno jer si ih ljubio.
5Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.
5Ti, o moj Kralju i Bože moj, ti si dao pobjede Jakovu.
6Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.
6Po tebi dušmane svoje odbismo, u tvome imenu zgazismo one koji se na nas digoše.
7Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;
7U svoj se luk nisam pouzdavao, nit' me mač moj spasavao.
8nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.
8Nego ti, ti si nas spasio od dušmana, ti si postidio one koji nas mrze.
9Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. Sela.
9Dičili smo se Bogom u svako doba i tvoje ime slavili svagda.
10Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.
10A sad si nas odbacio i posramio nas i više ne izlaziš, Bože, sa četama našim.
11Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.
11Pustio si da pred dušmanima uzmaknemo, i opljačkaše nas mrzitelji naši.
12Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.
12Dao si nas k'o ovce na klanje i rasuo nas među neznabošce.
13Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.
13U bescjenje si puk svoj prodao i obogatio se nisi prodajom.
14Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.
14Učinio si nas ruglom susjedima našim, na podsmijeh i igračku onima oko nas.
15Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.
15Na porugu smo neznabošcima, narodi kimaju glavom nad nama.
16Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,
16Svagda mi je sramota moja pred očima i stid mi lice pokriva
17när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.
17zbog pogrdne graje podrugljivaca, zbog osvetljiva dušmanina.
18Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.
18Sve nas to snađe iako te nismo zaboravili niti povrijedili Saveza tvoga,
19Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,
19niti nam se srce odmetnulo od tebe, niti nam je noga s tvoje skrenula staze,
20så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.
20kad si nas smrvio u boravištu šakalskom i smrtnim nas zavio mrakom.
21Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,
21Da smo i zaboravili ime Boga našega, da smo ruke k tuđem bogu podigli:
22månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?
22zar Bog toga ne bi saznao? TÓa on poznaje tajne srdaca!
23Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.
23Ali zbog tebe ubijaju nas dan za danom, i mi smo im k'o ovce za klanje.
24Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.
24Preni se! Što spavaš, Gospode? Probudi se! Ne odbacuj nas dovijeka!
25Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?
25Zašto lice svoje sakrivaš, zaboravljaš bijedu i nevolju našu?
26Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden.
26Jer duša nam se u prah raspala, trbuh nam se uza zemlju prilijepio.
27Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.
27Ustani, u pomoć nam priteci, izbavi nas radi ljubavi svoje!