1För sångmästaren; av Koras söner; till Alamót; en sång.
1Zborovođi. Sinova Korahovih. Po napjevu "Djevice". Pjesma.
2Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad.
2Bog nam je zaklon i utvrda, pomoćnik spreman u nevolji.
3Därför skulle vi icke frukta, om än jorden omvälvdes och bergen vacklade ned i havsdjupet;
3Stoga, ne bojmo se kad se ljulja zemlja, kad se bregovi ruše u more.
4om än dess vågor brusade och svallade, så att bergen bävade vid dess uppror. Sela.
4Nek' buče i bjesne valovi morski, nek' bregovi dršću od žestine njihove: s nama je Jahve nad Vojskama, naša je utvrda Bog Jakovljev!
5En ström går fram, vars flöden giva glädje åt Guds stad, åt den Högstes heliga boning.
5Rijeka i rukavci njezini vesele Grad Božji, presveti šator Višnjega.
6Gud bor därinne, den vacklar icke; Gud hjälper den, när morgonen gryr.
6Bog je sred njega, poljuljat se neće, od rane zore Bog mu pomaže.
7Hedningarna larma, riken vackla; han låter höra sin röst, då försmälter jorden.
7Ma bješnjeli puci, rušila se carstva, kad glas njegov zagrmi, zemlja se rastopi:
8HERREN Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg. Sela.
8s nama je Jahve nad Vojskama, naša je utvrda Bog Jakovljev!
9Kommen och skåden HERRENS verk: gärningar som väcka häpnad gör han på jorden.
9Dođite, gledajte djela Jahvina, strahote koje on na zemlji učini.
10Han stillar strider intill jordens ända, bågen bryter han sönder och bräcker spjutet, i eld bränner han upp stridsvagnarna.
10Do nakraj zemlje on ratove prekida, lukove krši i lomi koplja, štitove ognjem sažiže.
11»Bliven stilla och besinnen att jag är Gud; hög varder jag bland hedningarna, hög på jorden.»
11Prestanite i znajte da sam ja Bog, uzvišen nad pucima, nad svom zemljom uzvišen!
12HERREN Sebaot är men oss, Jakobs Gud är vår borg. Sela.
12S nama je Jahve nad Vojskama, naša je utvrda Bog Jakovljev!