¹För sångmästaren; »Fördärva icke»; av David; en sång.

¹Zborovođi. Po napjevu "Ne pogubi!" Davidov. Miktam.

²Talen I väl i eder stumhet vad rättfärdigt är? Dömen I såsom rätt är, I människors barn?

²Zar doista krojite pravdu, vi moćni, zar sudite pravo, sinovi ljudski?

³Nej, i hjärtat uppgören I onda anslag; I vägen ut i landet edra händers våld.

³Ne, već bezakonje smišljeno činite, po zemlji vam ruke dijele nepravde.

⁴De ogudaktiga äro avfälliga allt ifrån modersskötet; de lögnaktiga fara vilse ända från sin moders liv.

⁴Na krivu su putu bezbošci od krila majčina, na krivu su putu lašci od utrobe.

⁵Gift är i dem, likt ormens gift; en döv huggorm likna de, en som tillstoppar sitt öra,

⁵U njima je otrov kao u zmije, kao u ljutice što uši začepljuje

⁶så att han icke hör tjusarnas röst, icke den förfarne besvärjarens.

⁶da glas čarobnjakov ne čuje ni glas bajača vješta bajanju.

⁷Gud, krossa tänderna i deras mun; bryt ut, o HERRE, de unga lejonens kindtänder.

⁷O Bože, polomi im zube u ustima; razbij, o Jahve, čeljusti lavićima!

⁸Låt dem bliva till intet, likasom vatten som förrinner. När någon skjuter sina pilar, blive de såsom utan udd.

⁸K'o vode što hitro otječu neka se razliju, k'o zgažena trava neka se osuše.

⁹Må han vara lik snigeln, som upplöses och förgås, lik en kvinnas foster, som ej fick skåda solen.

⁹Nek' budu k'o puž koji se pužuć' rastoči, k'o pometnut plot nek' sunca ne vide.

¹⁰Förrän edra grytor hava hunnit märka bränslet, och medan köttet ännu är rått, skall en glödvind rycka bort det.

¹⁰Prije nego vam kotlovi trnje osjete, dok je zeleno, neka ga vihor odnese.

¹¹Den rättfärdige skall glädja sig, när han skådar hämnden, han skall två sina fötter i den ogudaktiges blod.

¹¹Radostan će biti pravednik kad ugleda odmazdu, noge će prati u krvi zlotvora.

¹²Och människorna skola säga: »Ja, den rättfärdige får sin lön; ja, det finnes en Gud som dömer på jorden.»

¹²I reći će ljudi: "Pravednik plod svoj ima! Još ima Boga da sudi na zemlji!"