1För sångmästaren, med strängaspel, till Seminit; en psalm av David.
1Zborovođi. Uz žičano glazbalo. U oktavi. Psalam. Davidov.
2HERRE, straffa mig icke i din vrede, och tukta mig icke i din förtörnelse.
2Jahve, nemoj me karati u srdžbi svojoj, ne kažnjavaj me u svojoj jarosti!
3Var mig nådig, HERRE, ty jag försmäktar; hela mig, HERRE, ty ända in i mitt innersta är jag förskräckt.
3Smiluj mi se, Jahve, jer sam iznemog'o, Jahve, ozdravi me jer dršću kosti moje.
4Ja, min själ är storligen förskräckt; ack HERRE, huru länge?
4Duboko mi je duša potresena, a ti, o Jahve - dokle ćeš?
5Vänd åter, HERRE, rädda min själ, fräls mig för din nåds skull.
5Vrati se, Jahve, dušu mi izbavi, spasi me rad svoje dobrote:
6Ty i döden tänker man icke på dig; vem tackar dig i dödsriket?
6jer među mrtvima tko te se sjeća, u Podzemlju tko ti hvale pjeva?
7Jag är så trött av suckande; var natt fuktar jag min säng och väter mitt läger med mina tårar.
7Iznemogoh od pusta jecanja, u noći postelju plačem zalijevam, suzama ležaj natapam.
8Av sorg är mitt öga förmörkat; det har åldrats för alla mina ovänners skull.
8Od žalosti oko mi gasne i slabi, jer su mnogi neprijatelji moji.
9Viken bort ifrån mig, alla I ogärningsmän; ty HERREN har hört min högljudda gråt.
9Odstupite od mene, svi opaki, jer je Jahve plač moj čuo.
10HERREN har hört min åkallan, min bön upptager HERREN.
10Čuo je Jahve molbu moju, Jahve je primio moju molitvu.
11Alla mina fiender skola komma på skam och storligen förskräckas; de skola vika tillbaka och komma på skam med hast.
11Neka se postide i užasno zbune svi moji dušmani, i puni srama neka smjesta odstupe.