¹För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.

¹Zborovođi. Po napjevu "Tijesci". Asafov.

²Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.

²Kliknite Bogu, našoj jakosti, kličite Bogu Jakovljevu!

³Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.

³Nek' zazvuče žice, nek' se čuje bubanj, svirajte u milozvučnu harfu s citarom!

⁴Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.

⁴Zatrubite u rog za mlađaka, za uštapa, na svetkovinu našu!

⁵Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.

⁵Jer to je propis Izraelu, zapovijed Boga Jakovljeva.

⁶Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:

⁶Takav je zakon dao Josipu kad je izlazio iz zemlje Egipta.

⁷»Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.

⁷Šapat tajnovit čuh: "Oslobodih od tereta rame njegovo, ruke su mu slobodne od košare.

⁸I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. Sela.

⁸U tjeskobi si zavapio i ja te izbavih; iz gromovna oblaka odgovorih tebi, iskušah te kod voda meripskih.

⁹Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!

⁹Slušaj, puče moj, i ja ću te opomenuti: o, da me poslušaš, Izraele!

¹⁰Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.

¹⁰Nek' ne bude u tebe drugog boga i ne klanjaj se bogu tuđem!

¹¹Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.

¹¹Ja sam Jahve, Bog tvoj koji te izvedoh iz Egipta: otvori svoja usta da ih napunim!"

¹²Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.

¹²"Ali moj narod ne slušaše glasa moga, Izrael me ne posluša.

¹³Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.

¹³Zato ga pustih okorjelom srcu njegovu: neka hodi kako mu se hoće!

¹⁴O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!

¹⁴O, kad bi me narod moj slušao, kad bi Izrael putovima mojim hodio,

¹⁵Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.

¹⁵brzo bih pokorio dušmane njegove, ruku bih svoju okrenuo na protivnike njegove.

¹⁶De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen.

¹⁶Oni što ga sada mrze dodvarali bi mu se i njihov bi udes bio zapečaćen zauvijek.

¹⁷Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.»

¹⁷A svoj narod hranio bih pšenicom najboljom i sitio ga medom iz pećine.