1En sång, en psalm av Asaf.
1Pjesma. Psalam. Asafov.
2Gud, var icke så tyst, tig icke och var icke så stilla, o Gud.
2Ne šuti, Jahve, ne budi nijem i nemoj mirovati, Bože!
3Ty se, dina fiender larma, och de som hata dig resa upp huvudet.
3Jer evo: dušmani tvoji buče, i mrzitelji tvoji glave podižu.
4Mot ditt folk förehava de listiga anslag och rådslå mot dem som du beskyddar.
4Protiv naroda se tvoga rote i svjetuju se protiv štićenika tvojih.
5De säga: »Kom, låt oss utrota dem, så att de ej mer äro ett folk, och så att ingen mer tänker på Israels namn.»
5Govore: "Dođite, zatrimo ih da ne budu narod, nek' se ime Izrael više ne spominje!"
6Ty endräktigt rådslå dem med varandra, de sluta mot dig ett förbund:
6Zaista, jednodušno se svjetuju i protiv tebe savez sklopiše:
7Edoms tält och ismaeliterna, Moab och hagariterna,
7šatori edomski i Jišmaelci, Moapci i Hagrijci,
8Gebal och Ammon och Amalek, filistéerna tillika med dem som bo i Tyrus;
8Gebal i Amon i Amalek, Filisteja sa stanovnicima Tira.
9Assur har ock slutit sig till dem, han har lånat sin arm åt Lots barn. Sela.
9I Asirci se s njima udružiše, pružiše ruke potomcima Lotovim.
10Gör med dem såsom du gjorde med Midjan, såsom med Sisera och Jabin vid Kisons bäck,
10Učini njima k'o Midjancima, k'o Siseri i Jabinu na potoku Kišonu:
11dem som förgjordes vid En-Dor och blevo till gödning åt marken.
11koji padoše blizu En-Dora i postaše gnojivo njivi.
12Låt det gå deras ädlingar såsom det gick Oreb och Seeb, och alla deras furstar såsom det gick Seba och Salmunna,
12K'o Oreb i Zeb neka budu knezovi njihovi, kao Zebah i Salmuna nek' budu sve vođe njihove
13eftersom de säga: »Guds ängder vilja vi intaga åt oss.»
13koji jednodušno vikahu: "Osvojimo krajeve Božje!"
14Min Gud, låt dem bliva såsom virvlande löv, såsom strå för vinden.
14Daj, o Bože, da budu kao kovitlac, kao pljeva koju nosi vjetar.
15Lik en eld som förbränner skog och lik en låga som avsvedjar berg
15Kao što oganj proždire šumu, kao što plamen sažiže bregove,
16förfölje du dem med ditt oväder, och förskräcke du dem med din storm.
16tako ih goni olujom svojom, prestravi ih svojom žestinom!
17Gör deras ansikten fulla med skam, så att de söka ditt namn, o HERRE.
17Pokrij im lice sramotom, da traže tvoje ime, Jahve!
18Ja, må de komma på skam och förskräckas till evig tid, må de få blygas och förgås.
18Neka se stide i plaše navijek, neka se posrame i neka izginu!
19Och må de förnimma att du allena bär namnet »HERREN», den Högste över hela jorden.
19Nek' znaju: ti si komu je ime Jahve, jedini Višnji nada svom zemljom.