1En bön av David. HERRE, böj till mig ditt öra och svara mig, ty jag är betryckt och fattig.
1Molitva. Davidova. Prigni uho svoje, Jahve, i usliši me jer sam bijedan i ubog.
2Bevara min själ, ty jag är from; du min Gud, fräls din tjänare, som förtröstar på dig.
2Čuvaj dušu moju jer sam posvećen tebi; spasi slugu svoga koji se uzda u te! Ti si moj Bog;
3Var mig nådig, o Herre, ty hela dagen ropar jag till dig.
3o Gospode, smiluj mi se jer povazdan vapijem k tebi.
4Gläd din tjänares själ, ty till dig, Herre, upplyfter jag min själ.
4Razveseli dušu sluge svoga jer k tebi, Jahve, dušu uzdižem.
5Ty du, o Herre, är god och förlåtande och stor i nåd mot alla som åkalla dig.
5Jer ti si, Gospode, dobar i rado praštaš, pun si ljubavi prema svima koji te zazivaju.
6Lyssna, HERRE, till mitt bedjande, och akta på mina böners ljud.
6Slušaj, Jahve, molitvu moju i pazi na glas vapaja mog.
7På min nöds dag åkallar jag dig, ty du skall svara mig.
7U dan tjeskobe vapijem k tebi jer ćeš me uslišati.
8Ingen är dig lik bland gudarna, Herre, och intet är såsom dina verk.
8Nema ti ravna među bozima, Gospode, nema djela kakvo je tvoje.
9Hedningarna, som du har gjort, skola alla komma och tillbedja inför dig, Herre, och skola ära ditt namn.
9Svi narodi što ih stvori doći će i klanjat' se tebi, o Jahve, i slavit će ime tvoje.
10Ty du är stor, och du gör stora under; du allena är Gud.
10Jer ti si velik i činiš čudesa: ti si jedini Bog.
11Visa mig, HERRE, din väg; jag vill vandra i din sanning. Behåll mitt hjärta vid det ena att jag fruktar ditt namn.
11Uči me, Jahve, svojemu putu da hodim vjeran tebi, usmjeri srce moje da se boji imena tvojega!
12Då vill jag tacka dig, Herre, min Gud, av allt mitt hjärta och ära ditt namn evinnerligen;
12Hvalit ću te, Gospode, Bože moj, svim srcem svojim, slavit ću ime tvoje dovijeka,
13ty din nåd är stor över mig, och du räddar min själ ur dödsrikets djup.
13jer tvoje ljubavi prema meni ima izobila, istrgao si moju dušu iz dubine Podzemlja.
14Gud, fräcka människor hava rest sig upp mot mig, och våldsverkarnas hop står efter mitt liv; de hava icke dig för ögonen.
14O Bože, oholice se digoše na me, mnoštvo silnika život mi vreba i nemaju tebe pred očima.
15Men du, Herre, är en barmhärtig och nådig Gud, långmodig och stor i mildhet och trofasthet.
15No ti si, Gospode Bože, milosrdan i blag, spor na srdžbu - sama ljubav i vjernost.
16Vänd dig till mig och var mig nådig, giv åt din tjänare din makt, och fräls din tjänarinnas son.
16Pogledaj na me i smiluj se meni; daj svome sluzi snage svoje i spasi sina sluškinje svoje!
17Gör ett tecken med mig, så att det går mig väl; och må de som hata mig se med blygd att du, o HERRE, hjälper mig och tröstar mig.
17Daj mi milostivo znak naklonosti svoje, da vide moji mrzitelji i da se postide, jer si mi ti, o Jahve, pomogao, ti me utješio.