1En bön av gudsmannen Mose. Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte.
1Molitva. Mojsija, sluge Božjega. Jahve, ti nam bijaše okrilje od koljena do koljena.
2Förrän bergen blevo till och du frambragte jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, o Gud.
2Prije nego se rodiše bregovi, prije nego postade kopno i krug zemaljski, od vijeka do vijeka, Bože, ti jesi!
3Du låter människorna vända åter till stoft, du säger: »Vänden åter, I människors barn.»
3Smrtnike u prah vraćaš i veliš: "Vratite se, sinovi ljudski!"
4Ty tusen år äro i dina ögon såsom den dag som förgick i går; ja, de äro såsom en nattväkt.
4Jer je tisuću godina u očima tvojim k'o jučerašnji dan koji je minuo i kao straža noćna.
5Du sköljer dem bort; de äro såsom en sömn. Om morgonen likna de gräset som frodas;
5Razgoniš ih k'o jutarnji san, kao trava su što se zeleni:
6det blomstrar upp och frodas om morgonen, men om aftonen torkar det bort och förvissnar.
6jutrom cvate i sva se zeleni, a uvečer - već se suši i vene.
7Ty vi förgås genom din vrede, och genom din förtörnelse ryckas vi plötsligt bort.
7Zaista, izjeda nas tvoja srdžba i zbunjuje ljutina tvoja.
8Du ställer våra missgärningar inför dig, våra förborgade synder i ditt ansiktes ljus.
8Naše si grijehe stavio pred svoje oči, naše potajne grijehe na svjetlost lica svojega.
9Ja, alla våra dagar försvinna genom din förgrymmelse, vi lykta våra år såsom en suck.
9Jer svi naši dani prođoše u gnjevu tvojemu, kao uzdah dovršismo godine svoje.
10Vårt liv varar sjuttio år eller åttio år, om det bliver långt; och när det är som bäst, är det möda och fåfänglighet, ty det går snart förbi, likasom flöge vi bort.
10Zbroj naše dobi sedamdeset je godina, ako smo snažni, i osamdeset; a većina od njih muka je i ništavost: jer prolaze brzo i mi letimo odavle.
11Vem besinnar din vredes makt och din förgrymmelse, så att han fruktar dig?
11Tko će mjeriti žestinu gnjeva tvojega, tko proniknuti srdžbu tvoju?
12Lär oss betänka huru få våra dagar äro, för att vi må undfå visa hjärtan.
12Nauči nas dane naše brojiti, da steknemo mudro srce.
13HERRE, vänd åter. Huru länge dröjer du? Förbarma dig över dina tjänare.
13Vrati se k nama, Jahve! TÓa dokle ćeš? Milostiv budi slugama svojim!
14Mätta oss med din nåd, när morgonen gryr, så att vi få jubla och vara glada i alla våra livsdagar.
14Jutrom nas nasiti smilovanjem svojim, da kličemo i da se veselimo u sve dane!
15Giv oss glädje så många dagar som du har plågat oss, så många år som vi hava lidit olycka.
15Obraduj nas za dane kad si nas šibao, za ljeta kad smo stradali!
16Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänare och din härlighet över deras barn.
16Neka se na slugama tvojim pokaže djelo tvoje i tvoja slava na djeci njihovoj!
17Och HERRENS, vår Guds, ljuvlighet komme över oss. Må du främja för oss våra händers verk; ja, våra händers verk främje du.
17Dobrota Jahve, Boga našega, nek' bude nad nama daj da nam uspije djelo naših ruku, djelo ruku naših nek' uspije.