¹Du hämndens Gud, o HERRE, du hämndens Gud, träd fram i glans.

¹Bože osvetniče, Jahve, Bože osvetniče, pokaži se.

²Res dig, du jordens domare, vedergäll de högmodiga vad de hava gjort.

²Ustani ti što sudiš zemlju, po zasluzi plati oholima!

³Huru länge skola de ogudaktiga, o HERRE, huru länge skola de ogudaktiga triumfera?

³Dokle će bezbošci, Jahve, dokle će se bezbošci hvastati?

⁴Deras mun flödar över av fräckt tal; de förhäva sig, alla ogärningsmännen.

⁴Dokle će brbljati, drsko govoriti, dokle će se bezakonici hvastati?

⁵Ditt folk, o HERRE, krossa de, och din arvedel förtrycka de.

⁵Tlače narod tvoj, Jahve, i baštinu tvoju pritišću;

⁶Änkor och främlingar dräpa de, och faderlösa mörda de.

⁶kolju udovicu i pridošlicu, sirotama život oduzimlju

⁷Och de säga: »HERREN ser det icke, Jakobs Gud märker det icke.»

⁷i govore: "Jahve ne vidi! Ne opaža Bog Jakovljev!"

⁸Märken själva, I oförnuftiga bland folket; I dårar, när kommen I till förstånd?

⁸Shvatite, lude u narodu: bezumni, kad ćete se urazumiti?

⁹Den som har planterat örat, skulle han icke höra? Den som har danat ögat, skulle han icke se?

⁹Onaj što uho zasadi da ne čuje? Koji stvori oko da ne vidi?

¹⁰Den som håller hedningarna i tukt, skulle han icke straffa, han som lär människorna förstånd?

¹⁰Onaj što odgaja narode da ne kazni - Onaj što ljude uči mudrosti?

¹¹HERREN känner människornas tankar, han vet att de själva äro fåfänglighet.

¹¹Jahve poznaje namisli ljudske: one su isprazne.

¹²Säll är den man som du, HERRE, undervisar, och som du lär genom din lag,

¹²Blago onom koga ti poučavaš, Jahve, i učiš Zakonu svojemu:

¹³för att skaffa honom ro för olyckans dagar, till dess de ogudaktigas grav varder grävd.

¹³da mu mir udijeliš od nesretnih dana, dok se grob kopa zlikovcu.

¹⁴Ty HERREN förskjuter icke sitt folk, och sin arvedel övergiver han icke.

¹⁴Jer neće Jahve odbaciti naroda svojega i svoje baštine neće napustiti;

¹⁵Nej, rättfärdighet skall åter gälla i rätten, och alla rättsinniga skola hålla sig därtill.

¹⁵jer će se pravo dosuditi pravednosti i za njom će ići svi čestiti srcem.

¹⁶Vem står upp till att försvara mig mot de onda, vem bistår mig mot ogärningsmännen?

¹⁶Tko će ustati za me protiv zlotvora? Tko će se zauzeti za me protiv zločinaca?

¹⁷Om HERREN icke vore min hjälp, så bodde min själ snart i det tysta.

¹⁷Da mi Jahve ne pomaže, brzo bih sišao u mjesto tišine.

¹⁸När jag tänkte: »Min fot vacklar», då stödde mig din når, o HERRE:

¹⁸Čim pomislim: "Noga mi posrće", dobrota me tvoja, o Jahve, podupire.

¹⁹När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde din tröst min själ.

¹⁹Kad se skupe tjeskobe u srcu mome, tvoje mi utjehe dušu vesele.

²⁰Kan fördärvets domarsäte hava gemenskap med dig, det säte där man över våld i lagens namn,

²⁰Zar je bezbožno sudište u savezu s tobom kad nevolje stvara pod izlikom zakona?

²¹där de tränga den rättfärdiges själ och fördöma oskyldigt blod?

²¹Nek' samo pritišću dušu pravednog, nek' osuđuju krv nedužnu:

²²Men HERREN bliver för mig en borg, min Gud bliver min tillflykts klippa.

²²Jahve mi je utvrda, Bog - hrid utočišta moga.

²³Och han låter deras fördärv vända tillbaka över dem och förgör dem för deras ondskas skull. Ja, HERREN, vår Gud, förgör dem.

²³Platit će im bezakonje njihovo, njihovom će ih zloćom istrijebiti, istrijebit će ih Jahve, Bog naš.