Svenska 1917

Croatian

Song of Solomon

2

1»Jag är ett ringa blomster i Saron, en lilja i dalen.»
1- Ja sam cvijet šaronski, ljiljan u dolu.
2»Ja, såsom en lilja bland törnen, så är min älskade bland jungfrur.»
2- Što je ljiljan među trnjem, to je prijateljica moja među djevojkama.
3»Såsom ett äppelträd bland vildmarkens träd, så är min vän bland ynglingar; ljuvligt är mig att sitta i dess skugga, och söt är dess frukt för min mun.
3- Što je jabuka među šumskim stablima, to je dragi moj među mladićima; bila sam željna hlada njezina i sjedoh, plodovi njeni slatki su grlu mome.
4I vinsalen har han fört mig in, och kärleken är hans baner över mig.
4Uveo me u odaje vina i pokrio me zastavom ljubavi.
5Vederkvicken mig med druvkakor, styrken mig med äpplen; ty jag är sjuk av kärlek.» ----
5Okrijepite me kolačima, osvježite jabukama, jer sam bolna od ljubavi.
6Hans vänstra arm vilar under mitt huvud, och hans högra omfamnar mig.
6Njegova mi je lijeva ruka pod glavom, a desnom me grli.
7Jag besvär eder, I Jerusalems döttrar, vid gaseller och hindar på marken: Oroen icke kärleken, stören den icke, förrän den själv så vill. ----
7- Kćeri jeruzalemske, zaklinjem vas srnama i košutama poljskim, ne budite, ne budite ljubav moju dok sama ne bude htjela!
8Hör, där är min vän! Ja, där kommer han, springande över bergen, hoppande fram på höjderna.
8Glas dragoga moga! Evo ga, dolazi, prelijeće brda, preskakuje brežuljke.
9Lik en gasell är min vän eller lik en ung hjort. Se, nu står han där bakom vår vägg, han blickar in genom fönstret, han skådar genom gallret.
9Dragi je moj kao srna, on je kao jelenče. Evo ga za našim zidom, gleda kroz prozore, zaviruje kroz rešetke.
10Min vän begynner tala, han säger till mig: »Stå upp, min älskade, du min sköna, och kom hitut.
10Dragi moj podiže glas i govori mi: "Ustani, dragano moja, ljepoto moja, i dođi,
11Ty se, vintern är förbi, regntiden är förliden och har gått sin kos.
11jer evo, zima je već minula, kiša je prošla i nestala.
12Blommorna visa sig på marken, tiden har kommit, då vinträden skäras, och turturduvan låter höra sin röst i vårt land.
12Cvijeće se po zemlji ukazuje, vrijeme pjevanja dođe i glas se grličin čuje u našem kraju.
13Fikonträdets frukter begynna att mogna, vinträden stå redan i blom, de sprida sin doft. Stå upp, min älskade, min sköna, och kom hitut.
13Smokva je izbacila prve plodove, vinograd, u cvatu, miriše. Ustani, dragano moja, ljepoto moja i dođi.
14Du min duva i bergsklyftan, i klippväggens gömsle, låt mig se ditt ansikte, låt mig höra din röst; ty din röst är så ljuv, och ditt ansikte är så täckt.» ----
14Golubice moja, u spiljama kamenim, u skrovištima vrletnim, daj da ti vidim lice i da ti čujem glas, jer glas je tvoj ugodan i lice je tvoje krasno."
15Fången rävarna åt oss, de små rävarna, vingårdarnas fördärvare, nu då våra vingårdar stå i blom. ----
15Pohvatajte lisice, male lisice što oštećuju vinograde, naše vinograde u cvatu.
16Min vän är min, och jag är hans, där han för sin hjord i bet ibland liljor.
16Dragi moj pripada meni, a ja njemu, on pase među ljiljanima.
17Till dess morgonvinden blåser och skuggorna fly, må du ströva omkring, lik en gasell, min vän, eller lik en ung hjort, på de kassiadoftande bergen.
17Prije nego dan izdahne i sjene se spuste, vrati se, dragi moj: budi lagan kao srna, kao lane na gori Beteru.