1Ty vem vet vad gott som skall hända en människa i livet, under de fåfängliga livsdagar som hon får framleva, lik en skugga? Och vem kan säga en människa vad som efter henne skall ske under solen?
1A [good] name is better than precious ointment, and the day of death than the day of one's birth.
2Bättre är gott namn än god salva, och bättre är dödens dag än födelsedagen.
2It is better to go to the house of mourning than to go to the house of feasting: in that that is the end of all men, and the living taketh it to heart.
3Bättre än att gå i gästabudshus är det att gå i sorgehus; ty där är änden för alla människor, och den efterlevande må lägga det på hjärtat.
3Vexation is better than laughter; for by the sadness of the countenance the heart is made better.
4Bättre är grämelse än löje, ty av det som gör ansiktet sorgset far hjärtat väl.
4The heart of the wise is in the house of mourning, but the heart of fools in the house of mirth.
5De visas hjärtan äro i sorgehus, och dårarnas hjärtan i hus där man glädes.
5It is better for a man to hear the rebuke of the wise, than to hear the song of fools.
6Bättre är att höra förebråelser av en vis man än att få höra sång av dårar.
6For as the crackling of thorns under a pot, so is the laughter of the fool. This also is vanity.
7Ty såsom sprakandet av törne under grytan, så är dårarnas löje. Också detta är fåfänglighet.
7Surely oppression maketh a wise man mad, and a gift destroyeth the heart.
8Ty vinningslystnad gör den vise till en dåre, och mutor fördärva hjärtat.
8Better is the end of a thing than its beginning; better is a patient spirit than a proud spirit.
9Bättre är slutet på en sak än dess begynnelse; bättre är en tålmodig man än en högmodig.
9Be not hasty in thy spirit to be vexed; for vexation resteth in the bosom of fools.
10Var icke för hastig i ditt sinne till att gräma dig, ty grämelse bor i dårars bröst.
10Say not, How is it that the former days were better than these? for thou dost not inquire wisely concerning this.
11Spörj icke: »Varav kommer det att forna dagar voro bättre än våra?» Ty icke av vishet kan du fråga så.
11Wisdom is as good as an inheritance, and profitable to them that see the sun.
12Jämgod med arvgods är vishet, ja, hon är förmer i värde för dom som se solen.
12For wisdom is a defence [as] money is a defence; but the excellency of knowledge is, [that] wisdom maketh them that possess it to live.
13Ty under vishetens beskärm är man såsom under penningens beskärm, men den förståndiges förmån är att visheten behåller sin ägare vid liv.
13Consider the work of God; for who can make straight what he hath made crooked?
14Se på Guds verk; vem kan göra rakt vad han har gjort krokigt?
14In the day of prosperity enjoy good, and in the day of adversity consider: God hath also set the one beside the other, to the end that man should find out nothing [of what shall be] after him.
15Var alltså vid gott mod under den goda dagen, och betänk under den onda dagen att Gud har gjort denna såväl som den andra, för att människan icke skall kunna utfinna något om det som skall ske, när hon är borta.
15All [this] have I seen in the days of my vanity: there is a righteous [man] that perisheth by his righteousness, and there is a wicked [man] that prolongeth [his days] by his wickedness.
16Det ena som det andra har jag sett under mina fåfängliga dagar: mången rättfärdig som har förgåtts i sin rättfärdighet, och mången orättfärdig som länge har fått leva i sin ondska.
16Be not righteous overmuch; neither make thyself overwise: why shouldest thou destroy thyself?
17Var icke alltför rättfärdighet, och var icke alltför mycket vis; icke vill du fördärva dig själv?
17Be not overmuch wicked, neither be thou foolish: why shouldest thou die before thy time?
18Var icke alltför orättfärdig, och var icke en dåre; icke vill du dö i förtid?
18It is good that thou shouldest take hold of this; yea, also from that withdraw not thy hand: for he that feareth God cometh forth from them all.
19Det är bäst att du håller fast vid det ena, utan att ändå släppa det andra; ty den som fruktar Gud finner en utväg ur allt detta.
19Wisdom strengtheneth the wise more than ten mighty [men] that are in a city.
20Visheten gör den vise starkare än tio väldiga i staden.
20Surely there is not a righteous man upon earth, that doeth good and sinneth not.
21Ty ingen människa är så rättfärdig på jorden, att hon gör vad gott är och icke begår någon synd.
21Also give not heed unto all words that are spoken, lest thou hear thy servant curse thee.
22Akta icke heller på alla ord som man talar, eljest kunde du få höra din egen tjänare uttala förbannelser över dig.
22For also thine own heart knoweth that oftentimes thou thyself likewise hast cursed others.
23Ditt hjärta vet ju att du själv mången gång har uttalat förbannelser över andra.
23All this have I tried by wisdom: I said, I will be wise; but it was far from me.
24Detta allt har jag försökt att utröna genom vishet. Jag sade: »Jag vill bliva vis», men visheten förblev fjärran ifrån mig.
24Whatever hath been, is far off, and exceeding deep: who will find it out?
25Ja, tingens väsen ligger i fjärran, djupt nere i djupet; vem kan utgrunda det?
25I turned, I and my heart, to know, and to search, and to seek out wisdom and reason, and to know wickedness to be folly, and foolishness to be madness;
26När jag vände mig med mitt hjärta till att eftersinna och begrunda, och till att söka visheten och det som är huvudsumman, och till att förstå ogudaktigheten i dess dårskap och dåraktigheten i dess oförnuft,
26and I found more bitter than death the woman whose heart is nets and snares, [and] whose hands are bands: whoso pleaseth God shall escape from her; but the sinner shall be caught by her.
27då fann jag något som var bittrare än döden: kvinnan, hon som själv är ett nät, och har ett hjärta som är en snara, och armar som äro bojor. Den som täckes Gud kan undkomma henne, men syndaren bliver hennes fånge.
27See this which I have found, saith the Preacher, [searching] one by one to find out the reason;
28Se, detta fann jag, säger Predikaren, i det jag lade det ena till det andra för att komma till huvudsumman.
28which my soul yet seeketh, and I have not found: one man among a thousand have I found, but a woman among all those have I not found.
29Något gives, som min själ beständigt har sökt, men som jag icke har funnit: väl har jag funnit en man bland tusen, men en kvinna har jag icke funnit i hela hopen.
29Only see this which I have found: that God made man upright, but they have sought out many devices.
30Dock se, detta har jag funnit, att Gud har gjort människorna sådana de borde vara, men själva tänka de ut mångahanda funder.