¹Varför har den Allsmäktige inga räfstetider i förvar? varför få hans vänner ej skåda hans hämndedagar?

¹Why are not times treasured up with the Almighty? why do not they that know him see his days?

²Se, råmärken flyttar man undan, rövade hjordar driver man i bet;

²They remove the landmarks; they violently take away the flocks and pasture them;

³de faderlösas åsna för man bort och tager änkans ko i pant.

³They drive away the ass of the fatherless, they take the widow's ox for a pledge;

⁴Man tränger de fattiga undan från vägen, de betryckta i landet måste gömma sig med varandra.

⁴They turn the needy out of the way: the afflicted of the land all hide themselves.

⁵Ja, såsom vildåsnor måste de leva i öknen; dit gå de och möda sig och söka något till täring; hedmarken är det bröd de hava åt sina barn.

⁵Lo, [as] wild asses in the desert, they go forth to their work, seeking early for the prey: the wilderness [yieldeth] them food for [their] children.

⁶På fältet få de till skörd vad boskap plägar äta, de hämta upp det sista i den ogudaktiges vingård.

⁶They reap in the field the fodder thereof, and they gather the vintage of the wicked;

⁷Nakna ligga de om natten, berövade sina kläder; de hava intet att skyla sig med i kölden.

⁷They pass the night naked without clothing, and have no covering in the cold;

⁸Av störtskurar från bergen genomdränkas de; de famna klippan, ty de äga ej annan tillflykt.

⁸They are wet with the showers of the mountains, and for want of a shelter embrace the rock ...

⁹Den faderlöse slites från sin moders bröst, och den betryckte drabbas av utpantning.

⁹They pluck the fatherless from the breast, and take a pledge of the poor:

¹⁰Nakna måste de gå omkring, berövade sina kläder, hungrande nödgas de bära på kärvar.

¹⁰These go naked without clothing, and, hungry, they bear the sheaf;

¹¹Inom sina förtryckares murar måste de bereda olja, de få trampa vinpressar och därvid lida törst.

¹¹They press out oil within their walls, they tread their winepresses, and suffer thirst.

¹²Utstötta ur människors samfund jämra de sig, ja, från dödsslagnas själar uppstiger ett rop. Men Gud aktar ej på vad förvänt som sker.

¹²Men groan from out of the city, and the soul of the wounded crieth out; and +God imputeth not the impiety.

¹³Andra hava blivit fiender till ljuset; de känna icke dess vägar och hålla sig ej på dess stigar.

¹³There are those that rebel against the light; they know not the ways thereof, nor abide in the paths thereof.

¹⁴Vid dagningen står mördaren upp för att dräpa den betryckte och fattige; och om natten gör han sig till tjuvars like.

¹⁴The murderer riseth with the light, killeth the afflicted and needy, and in the night is as a thief.

¹⁵Äktenskapsbrytarens öga spejar efter skymningen, han tänker: »Intet öga får känna igen mig», och sätter så ett täckelse framför sitt ansikte.

¹⁵And the eye of the adulterer waiteth for the twilight, saying, No eye shall see me; and he putteth a covering on [his] face.

¹⁶När det är mörkt, bryta sådana sig in i husen, men under dagen stänga de sig inne; ljuset vilja de icke veta av.

¹⁶In the dark they dig through houses; by day they shut themselves in; they know not the light:

¹⁷Ty det svarta mörkret räknas av dem alla såsom morgon, med mörkrets förskräckelser äro de ju förtrogna.

¹⁷For the morning is to them all [as] the shadow of death; for they are familiar with the terrors of the shadow of death.

¹⁸»Men hastigt», menen I, »ryckes en sådan bort av strömmen, förbannad bliver hans del i landet; till vingårdarna får han ej mer styra sina steg.

¹⁸He is swift on the face of the waters; their portion is cursed on the earth: he turneth not unto the way of the vineyards.

¹⁹Såsom snövatten förtäres av torka och hetta, så förtär dödsriket den som har syndat.

¹⁹Drought and heat consume snow waters; so doth Sheol those that have sinned.

²⁰Hans moders liv förgäter honom, maskar frossa på honom, ingen finnes, som bevarar hans minne; såsom ett träd brytes orättfärdigheten av.

²⁰The womb forgetteth him; the worm feedeth sweetly on him: he shall be no more remembered; and unrighteousness is broken as a tree, --

²¹Så går det, när någon plundrar den ofruktsamma, som intet föder, och när någon icke gör gott mot änkan.»

²¹He that despoileth the barren that beareth not, and doeth not good to the widow:

²²Ja, men han uppehåller ock våldsmännen genom sin kraft, de få stå upp, när de redan hade förlorat hoppet om livet;

²²He draweth also the mighty with his power; he riseth up, and no [man] is sure of life.

²³han giver dem trygghet, så att de få vila, och hans ögon vaka över deras vägar.

²³[God] setteth him in safety, and he resteth thereon; but his eyes are upon their ways.

²⁴När de hava stigit till sin höjd, beskäres dem en snar hädanfärd, de sjunka då ned och dö som alla andra; likasom axens toppar vissna de bort.

²⁴They are exalted for a little, and are no more; they are laid low; like all [other] are they gathered, and are cut off as the tops of the ears of corn.

²⁵Är det ej så, vem vill då vederlägga mig, vem kan göra mina ord om intet?

²⁵If it be not so now, who will make me a liar, and make my speech nothing worth?