¹För sångmästaren; av Koras söner; en sång.

¹{To the chief Musician. Of the sons of Korah. An instruction.} O God, with our ears have we heard, our fathers have told us, the work thou wroughtest in their days, in the days of old:

²Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.

²Thou, by thy hand, didst dispossess the nations, but them thou didst plant; thou didst afflict the peoples, but them didst thou cause to spread out.

³Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.

³For not by their own sword did they take possession of the land, neither did their own arm save them; but thy right hand, and thine arm, and the light of thy countenance, because thou hadst delight in them.

⁴Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.

⁴Thou thyself art my king, O God: command deliverance for Jacob.

⁵Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.

⁵Through thee will we push down our adversaries; through thy name will we tread them under that rise up against us.

⁶Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.

⁶For I will not put confidence in my bow, neither shall my sword save me.

⁷Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;

⁷For thou hast saved us from our adversaries, and hast put them to shame that hate us.

⁸nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.

⁸In God will we boast all the day, and we will praise thy name for ever. Selah.

⁹Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. Sela.

⁹But thou hast cast off, and put us to confusion, and dost not go forth with our armies;

¹⁰Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.

¹⁰Thou hast made us to turn back from the adversary, and they that hate us spoil for themselves;

¹¹Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.

¹¹Thou hast given us over like sheep [appointed] for meat, and hast scattered us among the nations;

¹²Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.

¹²Thou hast sold thy people for nought, and hast not increased [thy wealth] by their price;

¹³Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.

¹³Thou makest us a reproach to our neighbours, a mockery and a derision for them that are round about us;

¹⁴Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.

¹⁴Thou makest us a byword among the nations, a shaking of the head among the peoples.

¹⁵Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.

¹⁵All the day my confusion is before me, and the shame of my face hath covered me,

¹⁶Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,

¹⁶Because of the voice of him that reproacheth and blasphemeth; by reason of the enemy and the avenger.

¹⁷när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.

¹⁷All this is come upon us; yet have we not forgotten thee, neither have we dealt falsely against thy covenant:

¹⁸Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.

¹⁸Our heart is not turned back, neither have our steps declined from thy path;

¹⁹Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,

¹⁹Though thou hast crushed us in the place of jackals, and covered us with the shadow of death.

²⁰så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.

²⁰If we had forgotten the name of our God, and stretched out our hands to a strange ùgod,

²¹Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,

²¹Would not God search this out? for he knoweth the secrets of the heart.

²²månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?

²²But for thy sake are we killed all the day long; we are reckoned as sheep for slaughter.

²³Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.

²³Awake, why sleepest thou, Lord? arise, cast [us] not off for ever.

²⁴Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.

²⁴Wherefore hidest thou thy face, [and] forgettest our affliction and our oppression?

²⁵Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?

²⁵For our soul is bowed down to the dust; our belly cleaveth unto the earth.

²⁶Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden.

²⁶Rise up for our help, and redeem us for thy loving-kindness' sake.

²⁷Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.