¹För sångmästaren, efter »Liljor»; av David.

¹{To the chief Musician. Upon Shoshannim. [A Psalm] of David.} Save me, O God; for the waters are come in unto [my] soul.

²Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.

²I sink in deep mire, where there is no standing; I am come into the depths of waters, and the flood overfloweth me.

³Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.

³I am weary with my crying, my throat is parched; mine eyes fail while I wait for my God.

⁴Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.

⁴They that hate me without a cause are more than the hairs of my head; they that would destroy me, being mine enemies wrongfully, are mighty: then I restored that which I took not away.

⁵Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.

⁵Thou, O God, knowest my foolishness, and my trespasses are not hidden from thee.

⁶Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.

⁶Let not them that wait on thee, Lord, Jehovah of hosts, be ashamed through me; let not those that seek thee be confounded through me, O God of Israel.

⁷Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.

⁷Because for thy sake I have borne reproach; confusion hath covered my face.

⁸Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;

⁸I am become a stranger unto my brethren, and an alien unto my mother's sons;

⁹främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.

⁹For the zeal of thy house hath devoured me, and the reproaches of them that reproach thee have fallen upon me.

¹⁰Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.

¹⁰And I wept, my soul was fasting: that also was to my reproach; --

¹¹Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.

¹¹And I made sackcloth my garment: then I became a proverb to them.

¹²Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.

¹²They that sit in the gate talk of me, and [I am] the song of the drunkards.

¹³Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.

¹³But as for me, my prayer is unto thee, Jehovah, in an acceptable time: O God, in the abundance of thy loving-kindness answer me, according to the truth of thy salvation:

¹⁴Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.

¹⁴Deliver me out of the mire, let me not sink; let me be delivered from them that hate me, and out of the depths of waters.

¹⁵Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.

¹⁵Let not the flood of waters overflow me, neither let the deep swallow me up; and let not the pit shut its mouth upon me.

¹⁶Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.

¹⁶Answer me, O Jehovah; for thy loving-kindness is good: according to the abundance of thy tender mercies, turn toward me;

¹⁷Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.

¹⁷And hide not thy face from thy servant, for I am in trouble: answer me speedily.

¹⁸Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.

¹⁸Draw nigh unto my soul, be its redeemer; ransom me because of mine enemies.

¹⁹Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.

¹⁹*Thou* knowest my reproach, and my shame, and my dishonour: mine adversaries are all before thee.

²⁰Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.

²⁰Reproach hath broken my heart, and I am overwhelmed: and I looked for sympathy, but there was none; and for comforters, but I found none.

²¹Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.

²¹Yea, they gave me gall for my food, and in my thirst they gave me vinegar to drink.

²²De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.

²²Let their table become a snare before them, and their very welfare a trap;

²³Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;

²³Let their eyes be darkened, that they see not, and make their loins continually to shake.

²⁴må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.

²⁴Pour out thine indignation upon them, and let the fierceness of thine anger take hold of them.

²⁵Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.

²⁵Let their habitation be desolate; let there be no dweller in their tents.

²⁶Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,

²⁶For they persecute him whom *thou* hast smitten, and they talk for the sorrow of those whom thou hast wounded.

²⁷eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.

²⁷Add iniquity unto their iniquity, and let them not come into thy righteousness.

²⁸Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.

²⁸Let them be blotted out of the book of life, and not be written with the righteous.

²⁹Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.

²⁹But I am afflicted and sorrowful: let thy salvation, O God, set me secure on high.

³⁰Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.

³⁰I will praise the name of God with a song, and will magnify him with thanksgiving;

³¹Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.

³¹And it shall please Jehovah more than an ox, -- a bullock with horns and cloven hoofs.

³²Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.

³²The meek shall see it, they shall be glad; ye that seek God, your heart shall live.

³³När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.

³³For Jehovah heareth the needy, and despiseth not his prisoners.

³⁴Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.

³⁴Let heavens and earth praise him; the seas, and everything that moveth therein.

³⁵Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.

³⁵For God will save Zion, and will build the cities of Judah; and they shall dwell there, and possess it:

³⁶Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet.

³⁶And the seed of his servants shall inherit it, and they that love his name shall dwell therein.

³⁷Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.