¹En sång, en psalm av Asaf.

¹{A Song; a Psalm of Asaph.} O God, keep not silence; hold not thy peace, and be not still, O ùGod:

²Gud, var icke så tyst, tig icke och var icke så stilla, o Gud.

²For behold, thine enemies make a tumult; and they that hate thee lift up the head.

³Ty se, dina fiender larma, och de som hata dig resa upp huvudet.

³They take crafty counsel against thy people, and consult against thy hidden ones:

⁴Mot ditt folk förehava de listiga anslag och rådslå mot dem som du beskyddar.

⁴They say, Come, and let us cut them off from being a nation, and let the name of Israel be mentioned no more.

⁵De säga: »Kom, låt oss utrota dem, så att de ej mer äro ett folk, och så att ingen mer tänker på Israels namn.»

⁵For they have consulted together with one heart: they have made an alliance together against thee.

⁶Ty endräktigt rådslå dem med varandra, de sluta mot dig ett förbund:

⁶The tents of Edom and the Ishmaelites, Moab and the Hagarites;

⁷Edoms tält och ismaeliterna, Moab och hagariterna,

⁷Gebal, and Ammon, and Amalek; Philistia, with the inhabitants of Tyre;

⁸Gebal och Ammon och Amalek, filistéerna tillika med dem som bo i Tyrus;

⁸Asshur also is joined with them: they are an arm to the sons of Lot. Selah.

⁹Assur har ock slutit sig till dem, han har lånat sin arm åt Lots barn. Sela.

⁹Do unto them as to Midian; as to Sisera, as to Jabin, at the torrent of Kishon:

¹⁰Gör med dem såsom du gjorde med Midjan, såsom med Sisera och Jabin vid Kisons bäck,

¹⁰Who were destroyed at Endor; they became as dung for the ground.

¹¹dem som förgjordes vid En-Dor och blevo till gödning åt marken.

¹¹Make their nobles as Oreb and as Zeeb; and all their chiefs as Zebah and as Zalmunna.

¹²Låt det gå deras ädlingar såsom det gick Oreb och Seeb, och alla deras furstar såsom det gick Seba och Salmunna,

¹²For they have said, Let us take to ourselves God's dwelling-places in possession.

¹³eftersom de säga: »Guds ängder vilja vi intaga åt oss.»

¹³O my God, make them like a whirling thing, like stubble before the wind.

¹⁴Min Gud, låt dem bliva såsom virvlande löv, såsom strå för vinden.

¹⁴As fire burneth a forest, and as the flame setteth the mountains on fire,

¹⁵Lik en eld som förbränner skog och lik en låga som avsvedjar berg

¹⁵So pursue them with thy tempest, and terrify them with thy whirlwind.

¹⁶förfölje du dem med ditt oväder, och förskräcke du dem med din storm.

¹⁶Fill their faces with shame, that they may seek thy name, O Jehovah.

¹⁷Gör deras ansikten fulla med skam, så att de söka ditt namn, o HERRE.

¹⁷Let them be put to shame and be dismayed for ever, and let them be confounded and perish:

¹⁸Ja, må de komma på skam och förskräckas till evig tid, må de få blygas och förgås.

¹⁸That they may know that thou alone, whose name is Jehovah, art the Most High over all the earth.

¹⁹Och må de förnimma att du allena bär namnet »HERREN», den Högste över hela jorden.