¹För sångmästaren, till Mutlabbén; en psalm av David.

¹{To the chief Musician. Upon Muthlabben. A Psalm of David.} I will praise Jehovah with my whole heart; I will recount all thy marvellous works.

²Jag vill tacka HERREN av allt mitt hjärta; jag vill förtälja alla dina under.

²I will be glad and rejoice in thee; I will sing forth thy name, O Most High.

³Jag vill vara glad och fröjdas i dig, jag vill lovsjunga ditt namn, du den Högste.

³When mine enemies turned back, they stumbled and perished at thy presence:

⁴Ty mina fiender vika tillbaka, de falla och förgås för ditt ansikte.

⁴For thou hast maintained my right and my cause. Thou sittest on the throne, judging righteously.

⁵Ja, du har utfört min rätt och min sak; du sitter på din tron såsom en rättfärdig domare.

⁵Thou hast rebuked the nations, thou hast destroyed the wicked; thou hast put out their name for ever and ever.

⁶Du har näpst hedningarna och förgjort de ogudaktiga; deras namn har du utplånat för alltid och evinnerligen.

⁶O enemy! destructions are ended for ever. -- Thou hast also destroyed cities, even the remembrance of them hath perished.

⁷Fienderna äro nedgjorda, utrotade för alltid; deras städer har du omstörtat, deras åminnelse har förgåtts.

⁷But Jehovah sitteth for ever; he hath ordained his throne for judgment.

⁸Men HERREN tronar evinnerligen, sin stol har han berett till doms;

⁸And it is he that will judge the world with righteousness; he shall execute judgment upon the peoples with equity.

⁹och han skall döma jordens krets med rättfärdighet, han skall skipa lag bland folken med rättvisa.

⁹And Jehovah will be a refuge to the oppressed one, a refuge in times of distress.

¹⁰Så vare då HERREN en borg för den förtryckte, en borg i nödens tider.

¹⁰And they that know thy name will confide in thee; for thou, Jehovah, hast not forsaken them that seek thee.

¹¹Och må de som känna ditt namn förtrösta på dig; ty du övergiver icke dem som söka dig, HERRE.

¹¹Sing psalms to Jehovah who dwelleth in Zion; tell among the peoples his doings.

¹²Lovsjungen HERREN, som bor i Sion, förkunnen bland folken hans gärningar.

¹²For when he maketh inquisition for blood, he remembereth them; the cry of the afflicted ones hath he not forgotten.

¹³Ty han som utkräver blodskulder har kommit ihåg dem; han har icke förgätit de betrycktas klagorop.

¹³Be gracious unto me, O Jehovah; consider mine affliction from them that hate me, lifting me up from the gates of death:

¹⁴Var mig nådig, HERRE; se huru jag plågas av dem som hata mig, du som lyfter mig upp från dödens portar;

¹⁴That I may declare all thy praise in the gates of the daughter of Zion. I will be joyful in thy salvation.

¹⁵på det att jag må förtälja allt ditt lov och i dottern Sions portar fröjda mig över din frälsning.

¹⁵The nations are sunk down in the pit [that] they made; in the net that they hid is their own foot taken.

¹⁶Hedningarna hava sjunkit ned i den grav som de grävde; i det nät som de lade ut har deras fot blivit fångad.

¹⁶Jehovah is known [by] the judgment he hath executed: the wicked is ensnared in the work of his own hands. Higgaion. Selah.

¹⁷HERREN har gjort sig känd, han har hållit dom; han snärjer den ogudaktige i hans händers verk. Higgajón. Sela.

¹⁷The wicked shall be turned into Sheol, all the nations that forget God.

¹⁸DE ogudaktiga vika tillbaka, ned i dödsriket, alla hedningar, de som förgäta Gud.

¹⁸For the needy one shall not be forgotten alway; the hope of the meek shall not perish for ever.

¹⁹Ty icke för alltid skall den fattige vara förgäten, de betrycktas hopp skall ej varda om intet evinnerligen.

¹⁹Arise, Jehovah; let not man prevail: let the nations be judged in thy sight.

²⁰Stå upp, HERRE; låt icke människor få överhanden, låt hedningarna bliva dömda inför ditt ansikte.

²⁰Put them in fear, Jehovah: that the nations may know themselves to be but men. Selah.

²¹Låt, o HERRE, förskräckelse komma över dem; må hedningarna förnimma att de äro människor. Sela.