¹»Jag är ett ringa blomster i Saron, en lilja i dalen.»

¹I am a narcissus of Sharon, A lily of the valleys.

²»Ja, såsom en lilja bland törnen, så är min älskade bland jungfrur.»

²As the lily among thorns, So is my love among the daughters.

³»Såsom ett äppelträd bland vildmarkens träd, så är min vän bland ynglingar; ljuvligt är mig att sitta i dess skugga, och söt är dess frukt för min mun.

³As the apple-tree among the trees of the wood, So is my beloved among the sons: In his shadow have I rapture and sit down; And his fruit is sweet to my taste.

⁴I vinsalen har han fört mig in, och kärleken är hans baner över mig.

⁴He hath brought me to the house of wine, And his banner over me is love.

⁵Vederkvicken mig med druvkakor, styrken mig med äpplen; ty jag är sjuk av kärlek.» ----

⁵Sustain ye me with raisin-cakes, Refresh me with apples; For I am sick of love.

⁶Hans vänstra arm vilar under mitt huvud, och hans högra omfamnar mig.

⁶His left hand is under my head, And his right hand doth embrace me.

⁷Jag besvär eder, I Jerusalems döttrar, vid gaseller och hindar på marken: Oroen icke kärleken, stören den icke, förrän den själv så vill. ----

⁷I charge you, daughters of Jerusalem, By the gazelles, or by the hinds of the field, That ye stir not up, nor awake [my] love, till he please.

⁸Hör, där är min vän! Ja, där kommer han, springande över bergen, hoppande fram på höjderna.

⁸The voice of my beloved! Behold, he cometh Leaping upon the mountains, Skipping upon the hills.

⁹Lik en gasell är min vän eller lik en ung hjort. Se, nu står han där bakom vår vägg, han blickar in genom fönstret, han skådar genom gallret.

⁹My beloved is like a gazelle or a young hart. Behold, he standeth behind our wall, He looketh in through the windows, Glancing through the lattice.

¹⁰Min vän begynner tala, han säger till mig: »Stå upp, min älskade, du min sköna, och kom hitut.

¹⁰My beloved spake and said unto me, Rise up, my love, my fair one, and come away.

¹¹Ty se, vintern är förbi, regntiden är förliden och har gått sin kos.

¹¹For behold, the winter is past, The rain is over, it is gone:

¹²Blommorna visa sig på marken, tiden har kommit, då vinträden skäras, och turturduvan låter höra sin röst i vårt land.

¹²The flowers appear on the earth; The time of singing is come, And the voice of the turtle-dove is heard in our land;

¹³Fikonträdets frukter begynna att mogna, vinträden stå redan i blom, de sprida sin doft. Stå upp, min älskade, min sköna, och kom hitut.

¹³The fig-tree melloweth her winter figs, And the vines in bloom give forth [their] fragrance. Arise, my love, my fair one, and come away!

¹⁴Du min duva i bergsklyftan, i klippväggens gömsle, låt mig se ditt ansikte, låt mig höra din röst; ty din röst är så ljuv, och ditt ansikte är så täckt.» ----

¹⁴My dove, in the clefts of the rock, In the covert of the precipice, Let me see thy countenance, let me hear thy voice; For sweet is thy voice, and thy countenance is comely.

¹⁵Fången rävarna åt oss, de små rävarna, vingårdarnas fördärvare, nu då våra vingårdar stå i blom. ----

¹⁵Take us the foxes, The little foxes, that spoil the vineyards; For our vineyards are in bloom.

¹⁶Min vän är min, och jag är hans, där han för sin hjord i bet ibland liljor.

¹⁶My beloved is mine, and I am his; He feedeth [his flock] among the lilies,

¹⁷Till dess morgonvinden blåser och skuggorna fly, må du ströva omkring, lik en gasell, min vän, eller lik en ung hjort, på de kassiadoftande bergen.

¹⁷Until the day dawn, and the shadows flee away. Turn, my beloved: be thou like a gazelle or a young hart, Upon the mountains of Bether.