¹»Ja, jag kommer till min lustgård, du min syster, min brud; jag hämtar min myrra och mina välluktande kryddor, jag äter min honungskaka och min honung, jag dricker mitt vin och min mjölk.» ---- Äten, I kära, och dricken, ja, berusen eder av kärlek.

¹I am come into my garden, my sister, [my] spouse; I have gathered my myrrh with my spice; I have eaten my honeycomb with my honey; I have drunk my wine with my milk. Eat, O friends; drink, yea, drink abundantly, beloved ones!

²Jag låg och sov, dock vakade mitt hjärta. Hör, då klappar min vän på dörren: »Öppna för mig, du min syster, min älskade, min duva, min fromma; ty mitt huvud är fullt av dagg, mina lockar av nattens droppar.»

²I slept, but my heart was awake. The voice of my beloved! he knocketh: Open to me, my sister, my love, my dove, mine undefiled; For my head is filled with dew, My locks with the drops of the night.

³»Jag har lagt av mina kläder; skulle jag nu åter taga dem på mig? Jag har tvagit mina fötter; skulle jag nu orena dem?»

³-- I have put off my tunic, how should I put it on? I have washed my feet, how should I pollute them? --

⁴Min vän räckte in sin hand genom luckan; då rördes mitt hjärta över honom.

⁴My beloved put in his hand by the hole [of the door]; And my bowels yearned for him.

⁵Jag stod upp för att öppna för min vän, och mina händer dröpo av myrra, mina fingrar av flytande myrra, som fuktade rigelns handtag.

⁵I rose up to open to my beloved; And my hands dropped with myrrh, And my fingers with liquid myrrh, Upon the handles of the lock.

⁶Så öppnade jag för min vän, men min vän var borta och försvunnen. Min själ blev utom sig vid tanken på hans ord. Jag sökte honom, men fann honom icke; jag ropade på honom, men han svarade mig icke.

⁶I opened to my beloved; But my beloved had withdrawn himself; he was gone: My soul went forth when he spoke. I sought him, but I found him not; I called him, but he gave me no answer.

⁷Väktarna mötte mig, där de gingo omkring i staden, de slogo mig, de sårade mig; de ryckte av mig min mantel, väktarna på murarna.

⁷The watchmen that went about the city found me; They smote me, they wounded me; The keepers of the walls took away my veil from me.

⁸»Jag besvär eder, I Jerusalems döttrar, om I finnen min vän, så sägen -- ja, vad skolen I säga honom? Att jag är sjuk av kärlek!»

⁸I charge you, daughters of Jerusalem, If ye find my beloved, ... What will ye tell him? -- That I am sick of love.

⁹»Vad är då din vän förmer än andra vänner, du skönaste bland kvinnor? Vad är din vän förmer än andra vänner, eftersom du så besvär oss?»

⁹What is thy beloved more than [another] beloved, Thou fairest among women? What is thy beloved more than [another] beloved, That thou dost so charge us?

¹⁰»Min vän är strålande vit och röd, härlig framför tio tusen.

¹⁰My beloved is white and ruddy, The chiefest among ten thousand.

¹¹Hans huvud är finaste guld, hans lockar palmträdsvippor, och svarta såsom korpen.

¹¹His head is [as] the finest gold; His locks are flowing, black as the raven;

¹²Hans ögon likna duvor invid vattenbäckar, duvor som bada sig i mjölk och sitta invid bräddfull rand.

¹²His eyes are like doves by the water-brooks, Washed with milk, fitly set;

¹³Hans kinder liknar välluktrika blomstersängar, skrin med doftande kryddor. Hans läppar äro röda liljor; de drypa av flytande myrra.

¹³His cheeks are as a bed of spices, raised beds of sweet plants; His lips lilies, dropping liquid myrrh.

¹⁴Hans händer äro tenar av guld, besatta med krysoliter. Hans midja är formad av elfenben, övertäckt med safirer.

¹⁴His hands gold rings, set with the chrysolite; His belly is bright ivory, overlaid [with] sapphires;

¹⁵Hans ben äro pelare av vitaste marmor, som vila på fotstycken av finaste guld. Att se honom är såsom att se Libanon; ståtlig är han såsom en ceder.

¹⁵His legs, pillars of marble, set upon bases of fine gold: His bearing as Lebanon, excellent as the cedars;

¹⁶Hans mun är idel sötma, hela hans väsende är ljuvlighet. Sådan är min vän, ja, sådan är min älskade, I Jerusalems döttrar.»

¹⁶His mouth is most sweet: Yea, he is altogether lovely. This is my beloved, yea, this is my friend, O daughters of Jerusalem.

¹⁷»Vart har han då gått, din vän, du skönaste bland kvinnor? Vart har din vän tagit vägen? Låt oss hjälpa dig att söka honom.»