¹Mina bröder, jag vill påminna eder om det evangelium som jag förkunnade för eder, som I jämväl togen emot, och som I ännu stån kvar i,

¹Kaj mi sciigas vin, fratoj, pri la evangelio, kiun mi predikis al vi, kiun ankaux vi ricevis, en kiu ankaux vi staras,

²genom vilket I ock bliven frälsta; jag vill påminna eder om huru jag förkunnade det för eder, såframt I eljest hållen fast därvid -- om nu icke så är att I förgäves haven kommit till tro.

²per kiu vi savigxis; se vi en memoro tenas, per kiuj vortoj mi gxin predikis al vi, krom se vi kredis vane.

³Jag meddelade eder ju såsom ett huvudstycke vad jag själv hade undfått: att Kristus dog för våra synder, enligt skrifterna,

³CXar mi transdonis al vi komence tion, kion mi ankaux ricevis, ke Kristo mortis pro niaj pekoj laux la Skriboj;

⁴och att han blev begraven, och att han har uppstått på tredje dagen, enligt skrifterna,

⁴kaj ke li estis entombigita; kaj ke li relevigxis la trian tagon laux la Skriboj;

⁵och att han visade sig för Cefas och sedan för de tolv.

⁵kaj ke li aperis al Kefas; poste al la dek du;

⁶Därefter visade han sig för mer än fem hundra bröder på en gång, av vilka de flesta ännu leva kvar, medan några äro avsomnade.

⁶poste li aperis al pli ol kvincent fratoj samtempe, el kiuj la plimulto restas gxis nun, sed kelkaj jam ekdormis;

⁷Därefter visade han sig för Jakob och sedan för alla apostlarna.

⁷poste li aperis al Jakobo; poste al cxiuj apostoloj;

⁸Allra sist visade han sig också för mig, som är att likna vid ett ofullgånget foster.

⁸kaj fine li aperis al mi ankaux, kiel al infano ekstertempe naskita.

⁹Ty jag är den ringaste bland apostlarna, ja, icke ens värdig att kallas apostel, jag som har förföljt Guds församling.

⁹CXar mi estas la plej malgranda el la apostoloj, kaj ne meritas esti nomata apostolo pro tio, ke mi persekutis la eklezion de Dio.

¹⁰Men genom Guds nåd är jag vad jag är, och hans nåd mot mig har icke varit fåfäng, utan jag har arbetat mer än de alla -- dock icke jag, utan Guds nåd, som har varit med mig.

¹⁰Sed per la graco de Dio mi estas tio, kio mi estas; kaj Lia graco donacita al mi montrigxis ne vana; sed mi laboregis pli abunde ol la ceteraj; tamen ne mi, sed la graco de Dio, kiu estis kun mi.

¹¹Det må nu vara jag eller de andra, så är det på det sättet vi predika, och på det sättet I haven kommit till tro.

¹¹CXu do mi, cxu ili, tiel ni predikas, kaj tiel vi kredis.

¹²Om det nu predikas om Kristus att han har uppstått från de döda, huru kunna då somliga bland eder säga att det icke finnes någon uppståndelse från de döda?

¹²Nu, se Kristo estas predikata, ke li relevigxis el la mortintoj, kiel do diras kelkaj el vi, ke ne ekzistas relevigxo de mortintoj?

¹³Om det åter icke finnes någon uppståndelse från de döda, då har icke heller Kristus uppstått.

¹³Sed se ne ekzistas relevigxo de mortintoj, ankaux Kristo ne relevigxis;

¹⁴Men om Kristus icke har uppstått, då är ju vår predikan fåfäng, då är ock eder tro fåfäng;

¹⁴kaj se Kristo ne relevigxis, vana ja estas nia predikado, vana ankaux estas via fido.

¹⁵då befinnas vi ock vara falska Guds vittnen, eftersom vi hava vittnat mot Gud att han har uppväckt Kristus, som han icke har uppväckt, om det är sant att döda icke uppstå.

¹⁵Jes, kaj ni montrigxas kiel falsaj atestantoj de Dio; tial ke ni atestis pri Dio, ke Li relevis Kriston; kiun Li ne relevis, se la mortintoj ja ne relevigxas.

¹⁶Ja, om döda icke uppstå, så har ej heller Kristus uppstått.

¹⁶CXar se la mortintoj ne relevigxas, ankaux Kristo ne relevigxis;

¹⁷Men om Kristus icke har uppstått, så är eder tro förgäves; I ären då ännu kvar i edra synder.

¹⁷kaj se Kristo ne relevigxis, via fido estas vana; vi estas ankoraux en viaj pekoj.

¹⁸Då hava ju ock de gått förlorade, som hava avsomnat i Kristus.

¹⁸Tiuokaze ankaux pereis la ekdormintoj en Kristo.

¹⁹Om vi i detta livet hava i Kristus haft vårt hopp, och därav intet bliver, då äro vi de mest ömkansvärda av alla människor.

¹⁹Se nur en cxi tiu vivo ni esperis en Kristo, ni estas el cxiuj homoj la plej mizeraj.

²⁰Men nu har Kristus uppstått från de döda, såsom förstlingen av de avsomnade.

²⁰Sed nun Kristo relevigxis el la mortintoj, la unuaajxo de la dormantoj.

²¹Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom ock genom en människa de dödas uppståndelse.

²¹CXar tial, ke per homo venis la morto, per homo ankaux venis la relevigxo de la mortintoj.

²²Och såsom i Adam alla dö, så skola ock i Kristus alla göras levande.

²²CXar kiel en Adam cxiuj mortas, tiel same ankaux en Kristo cxiuj estos vivigitaj.

²³Men var och en i sin ordning: Kristus såsom förstlingen, därnäst, vid Kristi tillkommelse, de som höra honom till.

²³Sed cxiu en sia propra vico:Kristo la unuaajxo, poste tiuj, kiuj apartenas al Kristo, cxe lia alveno.

²⁴Därefter kommer änden, då när han överlämnar riket åt Gud och Fadern, sedan han från andevärldens alla furstar och alla väldigheter och makter har tagit all deras makt.

²⁴Poste venos la fino, kiam li transdonos la regxecon al Dio, al la Patro; kiam li estos neniiginta cxian regadon kaj cxian auxtoritaton kaj potencon.

²⁵Ty han måste regera »till dess han har lagt alla sina fiender under sina fötter».

²⁵CXar li devas regxadi, gxis li metos cxiujn malamikojn sub siajn piedojn.

²⁶Sist bland hans fiender bliver ock döden berövad all sin makt;

²⁶La lasta neniigota malamiko estas la morto.

²⁷ty »allt har han lagt under hans fötter». Men när det heter att »allt är honom underlagt», då är uppenbarligen den undantagen, som har lagt allt under honom.

²⁷CXar:CXion Li metis sub liajn piedojn. Sed kiam estas dirate:CXio estas submetita, estas evidente, ke esceptita estas Tiu, kiu submetis cxion al li.

²⁸Och sedan allt har blivit Sonen underlagt, då skall ock Sonen själv giva sig under den som har lagt allt under honom. Och så skall Gud bliva allt i alla.

²⁸Kaj kiam cxio estos submetita al li, tiam la Filo ankaux mem estos submetita al Tiu, kiu submetis cxion al li, por ke Dio estu cxio en cxio.

²⁹Vad kunna annars de som låta döpa sig för de dödas skull vinna därmed? Om så är att döda alls icke uppstå, varför låter man då döpa sig för deras skull?

²⁹Alie kion faros tiuj, kiuj baptigxas pro la mortintoj? Se la mortintoj tute ne relevigxas, kial do ili baptigxas pro ili?

³⁰Och varför undsätta vi oss själva var stund för faror?

³⁰kial ni ankaux endangxerigxas cxiun horon?

³¹Ty -- så sant jag i Kristus Jesus, vår Herre, kan berömma mig av eder, mina bröder -- jag lider döden dag efter dag.

³¹Mi asertas per la singratulado pro vi, fratoj, kiun mi havas en Kristo Jesuo, nia Sinjoro, mi mortas cxiutage.

³²Om jag hade tänkt såsom människor pläga tänka, när jag i Efesus kämpade mot vilddjuren, vad gagnade mig då det jag gjorde? Om döda icke uppstå -- »låtom oss då äta och dricka, ty i morgon måste vi dö».

³²Se laux homa maniero mi batalis kontraux bestoj en Efeso, kiel mi per tio profitas? Se la mortintoj ne relevigxas, ni mangxu kaj trinku, cxar morgaux ni mortos.

³³Faren icke vilse: »För goda seder dåligt sällskap är fördärv.»

³³Ne trompigxu; Malbonaj kunigxoj malbonigas bonajn morojn.

³⁴Vaknen upp till rätt nykterhet, och synden icke. Somliga finnas ju, som leva i okunnighet om Gud; eder till blygd säger jag detta.

³⁴Malebriigxu en justeco, kaj ne peku; cxar kelkaj havas nenian scion pri Dio; mi tion diras, por hontigi vin.

³⁵Nu torde någon fråga: »På vad sätt uppstå då de döda, och med hurudan kropp skola de träda fram?»

³⁵Sed iu diros:Kiel la mortintoj relevigxas? kaj kun kia korpo ili venas?

³⁶Du oförståndige! Det frö du sår, det får ju icke liv, om det icke först har dött.

³⁶Ho malsagxulo! tio, kion vi mem semas, ne vivigxas, se gxi ne mortos;

³⁷Och när du sår, då är det du sår icke den växt som en gång skall komma upp, utan ett naket korn, kanhända ett vetekorn, kanhända något annat.

³⁷kaj tio, kion vi semas, estas ne la estonta korpo, sed nuda grenero, eble de tritiko, aux de alia speco;

³⁸Men Gud giver det en kropp, en sådan som han vill, och åt vart frö dess särskilda kropp.

³⁸sed Dio donas al gxi korpon, kiel Li volis, kaj al cxiu semo gxian propran korpon.

³⁹Icke allt kött är av samma slag, utan människors har sin art, boskapsdjurs kött en annan art, fåglars kött åter en annan, fiskars återigen en annan.

³⁹Ne cxiu karno estas unu sama karno; sed ekzistas unu karno de homoj, kaj alia de bestoj, kaj alia karno de birdoj, kaj alia de fisxoj.

⁴⁰Så finnas ock både himmelska kroppar och jordiska kroppar, men de himmelska kropparnas härlighet är av ett slag, de jordiska kropparnas av ett annat slag.

⁴⁰Ekzistas ankaux korpoj cxielaj kaj korpoj teraj; sed la gloro de la cxielaj estas unu, kaj la gloro de la teraj estas alia.

⁴¹En härlighet har solen, en annan härlighet har månen, åter en annan härlighet hava stjärnorna; ja, den ena stjärnan är icke lik den andra i härlighet. --

⁴¹Ekzistas unu gloro de la suno, kaj alia gloro de la luno, kaj alia gloro de la steloj; cxar unu stelo diferencas de alia stelo rilate al gloro.

⁴²Så är det ock med de dödas uppståndelse: vad som bliver sått förgängligt, det uppstår oförgängligt;

⁴²Tia sama ankaux estas la relevigxo de la mortintoj. GXi estas semata en putreco, gxi relevigxas en senputreco;

⁴³vad som bliver sått i ringhet, det uppstår i härlighet; vad som bliver sått i svaghet, det uppstår i kraft;

⁴³gxi estas semata en malhonoro, gxi relevigxas en gloro; gxi estas semata en malforteco, gxi relevigxas en potenco;

⁴⁴här sås en »själisk» kropp, där uppstår en andlig kropp. Så visst som det finnes en »själisk» kropp, så visst finnes det ock en andlig.

⁴⁴gxi estas semata lauxanima korpo, gxi relevigxas lauxspirita korpo. Se ekzistas lauxanima korpo, ekzistas ankaux lauxspirita korpo.

⁴⁵Så är ock skrivet: »Den första människan, Adam, blev en levande varelse med själ.» Den siste Adam åter blev en levandegörande ande.

⁴⁵Tiele ankaux estas skribite:La unua homo Adam farigxis viva animo. La lasta Adam farigxis viviganta spirito.

⁴⁶Men icke det andliga är det första, utan det »själiska»; sedan kommer det andliga.

⁴⁶Tamen unua estas ne tio, kio estas lauxspirita, sed tio, kio estas lauxanima; poste tio, kio estas lauxspirita.

⁴⁷Den första människan var av jorden och jordisk, den andra människan är av himmelen.

⁴⁷La unua homo estas el la tero, elpolva; la dua homo estas el la cxielo.

⁴⁸Sådan som den jordiska var, sådana äro ock de jordiska; och sådan som den himmelska är, sådana äro ock de himmelska.

⁴⁸Kia estas la elpolvulo, tiaj estas ankaux la elpolvuloj; kaj kia estas la elcxielulo, tiaj estas ankaux la elcxieluloj.

⁴⁹Och såsom vi hava burit den jordiskas gestalt, så skola vi ock bära den himmelskas gestalt.

⁴⁹Kaj kiel ni portis la figuron de la elpolvulo, tiel same ni portos la figuron de la elcxielulo.

⁵⁰Mina bröder, vad jag nu vill säga är detta, att kött och blod icke kunna få Guds rike till arvedel; ej heller får förgängligheten oförgängligheten till arvedel.

⁵⁰Kaj la jenon mi diras, fratoj, ke karno kaj sango ne povas heredi la regnon de Dio; kaj putreco ne heredas senputrecon.

⁵¹Se, jag säger eder en hemlighet: Vi skola icke alla avsomna, men alla skola vi bliva förvandlade,

⁵¹Jen mi sciigas al vi misteron:Ni ne cxiuj dormos, sed ni cxiuj sxangxigxos,

⁵²och det i ett nu, i ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty basunen skall ljuda, och de döda skola uppstå till oförgänglighet, och då skola vi bliva förvandlade.

⁵²en momento, en okula ekmovo, cxe la lasta trumpetsono:cxar la trumpeto sonos, kaj la mortintoj relevigxos senputraj, kaj ni sxangxigxos.

⁵³Ty detta förgängliga måste ikläda sig oförgänglighet, och detta dödliga ikläda sig odödlighet.

⁵³CXar estas necese, ke cxi tiu putrema surmetu senputrecon, kaj ke cxi tiu mortema surmetu senmortecon.

⁵⁴Men när detta förgängliga har iklätt sig oförgänglighet, och detta dödliga har iklätt sig odödlighet, då skall det ord fullbordas, som står skrivet: »Döden är uppslukad och seger vunnen.»

⁵⁴Sed kiam cxi tiu putrema surmetos senputrecon, kaj cxi tiu mortema surmetos senmortecon, tiam plenumigxos la skribita diro:La morto forglutigxis en venko.

⁵⁵Du död, var är din seger? Du död, var är din udd?

⁵⁵Ho morto, kie estas via venko? Ho morto, kie estas via pikilo?

⁵⁶Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen.

⁵⁶La pikilo de la morto estas la peko; kaj la forto de la peko estas la legxo;

⁵⁷Men Gud vare tack, som giver oss segern genom vår Herre Jesus Kristus!

⁵⁷sed danko estu al Dio, kiu donas al ni la venkon per nia Sinjoro Jesuo Kristo.

⁵⁸Alltså, mina älskade bröder, varen fasta, orubbliga, alltid överflödande i Herrens verk, eftersom I veten att edert arbete icke är fåfängt i Herren.

⁵⁸Tial, miaj amataj fratoj, estu firmaj, nemoveblaj, cxiam abundaj en la laboro de la Sinjoro, sciante, ke via penado ne estas vanta en la Sinjoro.