¹Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:

¹Ekparolis Elifaz, la Temanano, kaj diris:

²Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?

²CXu sagxulo povas respondi per ventaj opinioj, Kaj plenigi sian ventron per sensencajxoj?

³Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?

³Vi disputas per vortoj senutilaj, Kaj per paroloj, kiuj nenion helpas.

⁴Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.

⁴Vi forigas la timon, Kaj senvalorigas pregxon antaux Dio.

⁵Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.

⁵CXar via malbonago instigas vian busxon, Kaj vi elektis stilon de maliculoj.

⁶Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.

⁶Vin kondamnas via busxo, ne mi; Kaj viaj lipoj atestas kontraux vi.

⁷Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?

⁷CXu vi naskigxis la unua homo? CXu vi estas kreita pli frue ol la altajxoj?

⁸Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?

⁸CXu vi auxdis la sekretan decidon de Dio, Kaj alkaptis al vi la sagxon?

⁹Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?

⁹Kion vi scias tian, kion ni ne scias? Kion vi komprenas tian, kio al ni mankas?

¹⁰Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.

¹⁰Inter ni estas grizuloj kaj maljunuloj, Kiuj vivis pli longe ol via patro.

¹¹Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?

¹¹CXu tiel malmulte valoras por vi la konsoloj de Dio Kaj vorto kvieta?

¹²Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,

¹²Kial vin tiel levas via koro, Kaj kial tiel palpebrumas viaj okuloj,

¹³i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?

¹³Ke vi direktas kontraux Dion vian koleron, Kaj elirigis el via busxo tiajn vortojn?

¹⁴Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?

¹⁴Kio estas homo, ke li povus esti pura Kaj ke naskito de virino povus esti prava?

¹⁵Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;

¹⁵Vidu, inter Liaj sanktuloj ne cxiuj estas fidindaj, Kaj la cxielo ne estas pura en Liaj okuloj:

¹⁶huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!

¹⁶Des pli homo, abomeninda kaj malbona, Kiu trinkas malbonagojn kiel akvon.

¹⁷Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,

¹⁷Mi montros al vi, auxskultu min; Kaj kion mi vidis, tion mi rakontos,

¹⁸vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,

¹⁸Kion sagxuloj diris kaj ne kasxis antaux siaj patroj,

¹⁹ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:

¹⁹Al kiuj, al ili solaj, estis donita la tero, Kaj fremdulo ne trairis meze de ili:

²⁰Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.

²⁰Dum sia tuta vivo malpiulo estas maltrankvila, Kaj la nombro de la jaroj de tirano estas kasxita antaux li;

²¹Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.

²¹Teruroj sonas en liaj oreloj; Meze de paco venas sur lin rabisto.

²²Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.

²²Li ne esperas, ke li savigxos el mallumo; Kaj li sercxas cxirkauxe glavon.

²³Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.

²³Li vagadas, sercxante panon; Li scias, ke preta estas en lia mano la tago de mallumo.

²⁴Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.

²⁴Teruras lin mizero kaj premateco, Venkobatas lin kiel regxo, pretigxinta por batalo;

²⁵Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;

²⁵Pro tio, ke li etendis sian manon kontraux Dion Kaj kontrauxstaris al la Plejpotenculo,

²⁶han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;

²⁶Kuris kontraux Lin kun fiera kolo, Kun dikaj dorsoj de siaj sxildoj.

²⁷han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;

²⁷Li kovris sian vizagxon per graso Kaj metis sebon sur siajn lumbojn.

²⁸han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.

²⁸Li logxas en urboj ruinigitaj, En domoj ne logxataj, Destinitaj esti sxtonamasoj.

²⁹Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.

²⁹Li ne restos ricxa, lia bonstato ne tenigxos, Kaj lia havajxo ne disvastigxos sur la tero.

³⁰Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.

³⁰Li ne forklinigxos de mallumo; Flamo velksekigos liajn brancxojn, Kaj Li forigos lin per la blovo de Sia busxo.

³¹I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.

³¹La erarinto ne fidu vantajxon, CXar vanta estos lia rekompenco.

³²I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.

³²Antauxtempe li finigxos, Kaj lia brancxo ne estos verda.

³³Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.

³³Lia nematura bero estos desxirita, kiel cxe vinbertrunko; Kaj lia floro defalos, kiel cxe olivarbo.

³⁴Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.

³⁴CXar la anaro de la hipokrituloj senhomigxos; Kaj fajro ekstermos la tendojn de tiuj, kiuj prenas subacxeton.

³⁵Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.

³⁵Ili gravedigxis per malpiajxo kaj naskis pekon, Kaj ilia ventro pretigas malicajxon.