¹Därefter upplät Job sin mun och förbannade sin födelsedag;

¹Poste Ijob malfermis sian busxon, kaj malbenis sian tagon.

²Job tog till orda och sade:

²Kaj Ijob ekparolis, kaj diris:

³Må den dag utplånas, på vilken jag föddes, och den natt som sade: »Ett gossebarn är avlat.»

³Pereu la tago, en kiu mi naskigxis, Kaj la nokto, kiu diris:Embriigxis homo.

⁴Må den dagen vändas i mörker, må Gud i höjden ej fråga efter den och intet dagsljus lysa däröver.

⁴Tiu tago estu malluma; Dio de supre ne rigardu gxin, Neniu lumo ekbrilu super gxi.

⁵Mörkret och dödsskuggan börde den åter, molnen lägre sig över den; förskräcke den allt som kan förmörka en dag.

⁵Mallumo kaj tomba ombro ekposedu gxin; Nubo gxin kovru; Eklipsoj de tago faru gxin terura.

⁶Den natten må gripas av tjockaste mörker; ej må den få fröjda sig bland årets dagar, intet rum må den finna inom månadernas krets.

⁶Tiun nokton prenu mallumego; GXi ne alkalkuligxu al la tagoj de la jaro, GXi ne eniru en la kalkulon de la monatoj.

⁷Ja, ofruktsam blive den natten, aldrig höje sig jubel under den.

⁷Ho, tiu nokto estu soleca; Neniu gxojkrio auxdigxu en gxi.

⁸Må den förbannas av dem som besvärja dagar, av dem som förmå mana upp Leviatan.

⁸Malbenu gxin la malbenantoj de la tago, Tiuj, kiuj estas pretaj eksciti levjatanon.

⁹Må dess grynings stjärnor förmörkas, efter ljus må den bida, utan att det kommer, morgonrodnadens ögonbryn må den aldrig få se;

⁹Mallumigxu la steloj de gxia krepusko; GXi atendu lumon, kaj cxi tiu ne aperu; Kaj la palpebrojn de matenrugxo gxi ne ekvidu;

¹⁰eftersom den ej tillslöt dörrarna till min moders liv, ej lät olyckan förbliva dold för mina ögon.

¹⁰Pro tio, ke gxi ne fermis la pordon de la utero de mia patrino Kaj ne kasxis per tio la malfelicxon antaux miaj okuloj.

¹¹Varför fick jag ej dö strax i modersskötet, förgås vid det jag kom ut ur min moders liv?

¹¹Kial mi ne mortis tuj el la utero, Ne senvivigxis post la eliro el la ventro?

¹²Varför funnos knän mig till mötes, och varför bröst, där jag fick di?

¹²Kial akceptis min la genuoj? Por kio estis la mamoj, ke mi sucxu?

¹³Hade så icke skett, låge jag nu i ro, jag finge då sova, jag njöte då min vila,

¹³Mi nun kusxus kaj estus trankvila; Mi dormus kaj havus ripozon,

¹⁴vid sidan av konungar och rådsherrar i landet, män som byggde sig palatslika gravar,

¹⁴Kune kun la regxoj kaj la konsilistoj sur la tero, Kiuj konstruas al si izolejojn,

¹⁵ja, vid sidan av furstar som voro rika på guld och hade sina hus uppfyllda av silver;

¹⁵Aux kun la potenculoj, kiuj havas oron, Kiuj plenigas siajn domojn per argxento;

¹⁶eller vore jag icke till, lik ett nedgrävt foster, lik ett barn som aldrig fick se ljuset.

¹⁶Aux kiel abortitajxo kasxita mi ne ekzistus, Simile al la infanoj, kiuj ne vidis lumon.

¹⁷Där hava ju de ogudaktiga upphört att rasa, där få de uttröttade komma till vila;

¹⁷Tie la malpiuloj cxesas tumulti; Kaj tie ripozas tiuj, kies fortoj konsumigxis.

¹⁸där hava alla fångar fått ro, de höra där ingen pådrivares röst.

¹⁸Tie la malliberuloj kune havas ripozon; Ili ne auxdas la vocxon de premanto.

¹⁹Små och stora äro där varandra lika, trälen har där blivit fri ifrån sin herre.

¹⁹Malgranduloj kaj granduloj, tie ili estas; Kaj sklavo estas libera de sia sinjoro.

²⁰Varför skulle den olycklige skåda ljuset? Ja, varför gives liv åt dem som plågas så bittert,

²⁰Por kio al suferanto estas donita la lumo, Kaj la vivo al tiuj, kiuj havas maldolcxan animon,

²¹åt dem som vänta efter döden, utan att den kommer, och spana därefter mer än efter någon skatt,

²¹Kiuj atendas la morton, kaj gxi ne aperas, Kiuj elfosus gxin pli volonte ol trezorojn,

²²åt dem som skulle glädjas -- ja, intill jubel -- och fröjda sig, allenast de funne sin grav;

²²Kiuj ekgxojus kaj estus ravitaj, Se ili trovus tombon?

²³varför åt en man vilkens väg är höljd i mörker, åt en man så kringstängd av Gud?

²³Al la homo, kies vojo estas kasxita, Kaj antaux kiu Dio starigis barilon?

²⁴Suckan har ju blivit mitt dagliga bröd, och såsom vatten strömma mina klagorop.

²⁴Antaux ol mi ekmangxas panon, mi devas gxemi, Kaj mia plorkriado versxigxas kiel akvo;

²⁵ty det som ingav mig förskräckelse, det drabbar mig nu, och vad jag fruktade för, det kommer över mig.

²⁵CXar terurajxo, kiun mi timis, trafis min, Kaj tio, pri kio mi estis maltrankvila, venis al mi.

²⁶Jag får ingen rast, ingen ro, ingen vila; ångest kommer över mig.

²⁶Mi ne havas trankvilon, mi ne havas kvieton, mi ne havas ripozon; Trafis min kolero.