¹De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.

¹Kaj tiuj tri viroj cxesis respondi al Ijob, cxar li opiniis sin prava.

²Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;

²Tiam ekflamis la kolero de Elihu, filo de Barahxel, Buzano, el la familio de Ram. Kontraux Ijob ekflamis lia kolero pro tio, ke li opiniis sin pli prava ol Dio;

³och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job.

³kaj kontraux liaj tri amikoj ekflamis lia kolero pro tio, ke ili ne trovis respondon kaj akuzis Ijobon.

⁴Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.

⁴Elihu atendis, dum ili parolis kun Ijob, cxar ili estis pli agxaj ol li.

⁵Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.

⁵Sed kiam Elihu vidis, ke ne trovigxas respondo en la busxo de la tri viroj, ekflamis lia kolero.

⁶Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.

⁶Kaj ekparolis Elihu, filo de Barahxel, la Buzano, kaj diris: Mi estas juna, kaj vi estas maljunuloj; Tial mi hezitis kaj timis eldiri al vi mian opinion.

⁷Jag tänkte: »Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom.»

⁷Mi pensis:La agxo parolu, Kaj la jarmulto montru sagxon.

⁸Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.

⁸Sed la spirito en la homoj kaj la spiro de la Plejpotenculo Donas al ili prudenton.

⁹Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.

⁹Ne la grandaj estas la plej prudentaj, Kaj ne la maljunuloj sole scias jugxi,

¹⁰Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.

¹⁰Tial mi diras:Auxskultu min; Mi ankaux eldiros mian opinion.

¹¹Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.

¹¹Jen mi atendis viajn vortojn, Mi atentis vian kompetentecon, GXis vi trovos la gxustan parolon.

¹²Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.

¹²Sed atentante vin, mi vidis, Ke neniu el vi donas al Ijob moralinstruon, Respondante al liaj paroloj.

¹³Nu mån I icke säga: »Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne.»

¹³Ne diru:Ni trovis la sagxon. Dio instruu lin, ne homo.

¹⁴Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.

¹⁴Li ne direktis al mi siajn vortojn, Kaj per viaj diroj mi ne respondos al li.

¹⁵Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.

¹⁵Ili perdis la kuragxon, ili ne plu respondis; Mankas al ili vortoj.

¹⁶Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!

¹⁶Mi atendis, gxis ili cxesos paroli; Sed cxar ili haltis kaj ne plu respondis,

¹⁷Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.

¹⁷Tial ankaux mi de mia flanko respondos, Mi ankaux eldiros mian opinion.

¹⁸Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.

¹⁸CXar mi estas plena de vortoj; La spirito de mia interno min premas.

¹⁹Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.

¹⁹Mia interno estas kiel vino sxtopfermita, Kiu krevigas novan felsakon.

²⁰Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.

²⁰Mi ekparolos, kaj tiam farigxos al mi pli facile; Mi malfermos mian busxon, kaj mi respondos.

²¹Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.

²¹Mi ne atentos la vizagxon de persono, Kaj mi ne flatos al homo;

²²Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!

²²CXar mi ne povoscias flati; Aliokaze pereigu min mia Kreinto.