¹Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.

¹Mi estas la viro, kiu spertis suferon sub la vergo de Lia kolero.

²Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.

²Min Li kondukis kaj irigis en mallumon, ne en lumon.

³Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.

³Nur sur min Li turnas Sian manon cxiutage denove.

⁴Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.

⁴Li maljunigis mian karnon kaj hauxton, rompis miajn ostojn.

⁵Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.

⁵Li konstruis cxirkaux mi, cxirkauxis min per maldolcxajxoj kaj malfacilajxoj.

⁶I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.

⁶En mallumon Li lokis min, kiel porcxiamajn mortintojn.

⁷Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.

⁷Li cxirkauxbaris min, ke mi ne povu eliri; Li ligis min per pezaj cxenoj.

⁸Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.

⁸Kvankam mi krias kaj vokas, Li kovras Siajn orelojn antaux mia pregxo.

⁹Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.

⁹Li baris miajn vojojn per hakitaj sxtonoj; Li kurbigis miajn vojetojn.

¹⁰En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.

¹⁰Li estas por mi kiel urso en embusko, kiel leono en kasxita loko.

¹¹Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.

¹¹Li depusxis min de miaj vojoj, kaj dissxiris min; Li faris min objekto de teruro.

¹²Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.

¹²Li strecxis Sian pafarkon, kaj starigis min kiel celon por Siaj sagoj.

¹³Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.

¹³En miajn renojn Li pafis la filojn de Sia sagujo.

¹⁴Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.

¹⁴Mi farigxis mokatajxo por mia tuta popolo, ilia cxiutaga rekantajxo.

¹⁵Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.

¹⁵Li satigis min per maldolcxajxo, trinkoplenigis min per vermuto.

¹⁶Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.

¹⁶Li disrompis miajn dentojn en malgrandajn pecojn, Li enpusxis min en cindron.

¹⁷Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.

¹⁷Mia animo estas forpusxita for de paco; bonstaton mi forgesis.

¹⁸Jag sade: »Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.»

¹⁸Kaj mi diris:Pereis mia forto kaj mia espero al la Eternulo.

¹⁹Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!

¹⁹La memoro pri mia mizero kaj miaj suferoj estas vermuto kaj galo.

²⁰Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.

²⁰Konstante rememorante tion, senfortigxas en mi mia animo.

²¹Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:

²¹Sed tion mi respondas al mia koro, kaj tial mi esperas:

²²HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.

²²GXi estas favorkoreco de la Eternulo, ke ni ne tute pereis; cxar Lia kompatemeco ne finigxis,

²³Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.

²³Sed cxiumatene gxi renovigxas; granda estas Via fideleco.

²⁴HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.

²⁴Mia parto estas la Eternulo, diras mia animo; tial mi esperas al Li.

²⁵HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.

²⁵La Eternulo estas bona por tiuj, kiuj esperas al Li, por la animo, kiu sercxas Lin.

²⁶Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.

²⁶Bone estas esperi pacience helpon de la Eternulo.

²⁷Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.

²⁷Bone estas al la homo, kiu portas jugon en sia juneco;

²⁸Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.

²⁸Li sidas solece kaj silentas, kiam li estas sxargxita;

²⁹Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.

²⁹Li metas sian busxon en polvon, kredante, ke ekzistas espero;

³⁰Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.

³⁰Li donas sian vangon al tiu, kiu lin batas; li satigas sin per malhonoro.

³¹Ty Herren förkastar icke för evig tid;

³¹CXar ne por eterne forlasas la Sinjoro;

³²utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.

³²Se Li iun suferigas, Li ankaux kompatas pro Sia granda favorkoreco;

³³Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.

³³CXar ne el Sia koro Li sendas mizeron kaj suferon al la homoj.

³⁴Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,

³⁴Kiam oni premas sub siaj piedoj cxiujn malliberulojn de la tero,

³⁵att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,

³⁵Kiam oni forklinas la rajton de homo antaux la vizagxo de la Plejaltulo,

³⁶att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?

³⁶Kiam oni estas maljusta kontraux homo en lia jugxa afero-CXu la Sinjoro tion ne vidas?

³⁷Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?

³⁷Kiu povas per sia diro atingi, ke io farigxu, se la Sinjoro tion ne ordonis?

³⁸Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?

³⁸CXu ne el la busxo de la Plejaltulo eliras la decidoj pri malbono kaj pri bono?

³⁹Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?

³⁹Kial murmuras homo vivanta? CXiu murmuru kontraux siaj pekoj.

⁴⁰Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.

⁴⁰Ni trarigardu kaj esploru nian konduton, kaj ni revenu al la Eternulo;

⁴¹Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.

⁴¹Ni levu nian koron kaj niajn manojn al Dio en la cxielo.

⁴²Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.

⁴²Ni pekis kaj malobeis, kaj Vi ne pardonis.

⁴³Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.

⁴³Vi kovris Vin per kolero kaj persekutis nin; Vi mortigis, Vi ne kompatis.

⁴⁴Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.

⁴⁴Vi kovris Vin per nubo, por ke ne atingu Vin la pregxo.

⁴⁵Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.

⁴⁵Vi faris nin balaindajxo kaj abomenindajxo inter la popoloj.

⁴⁶Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.

⁴⁶Malfermegis kontraux ni sian busxon cxiuj niaj malamikoj.

⁴⁷Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.

⁴⁷Teruro kaj pereo trafis nin, ruinigo kaj malfelicxo.

⁴⁸Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.

⁴⁸Torentojn da akvo versxas mia okulo pri la malfelicxo de la filino de mia popolo.

⁴⁹Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,

⁴⁹Mia okulo fluigas kaj ne cxesas, ne ekzistas por gxi halto,

⁵⁰till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.

⁵⁰GXis la Eternulo ekrigardos kaj ekvidos de la cxielo.

⁵¹Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.

⁵¹Mia okulo suferigas mian animon pri cxiuj filinoj de mia urbo.

⁵²Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.

⁵²Senkauxze cxasas min kiel birdon miaj malamikoj;

⁵³De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.

⁵³Ili pereigas mian vivon en kavo, ili jxetas sur min sxtonojn.

⁵⁴Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: »Det är ute med mig.»

⁵⁴Akvo levigxis kontraux mian kapon, kaj mi diris:Mi tute pereis.

⁵⁵Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.

⁵⁵Mi vokis Vian nomon, ho Eternulo, el la profunda kavo;

⁵⁶Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.

⁵⁶Vi auxdis mian vocxon; ne kovru Vian orelon antaux mia vokado pri liberigo.

⁵⁷Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: »Frukta icke.»

⁵⁷Vi alproksimigxis, kiam mi vokis al Vi; Vi diris:Ne timu.

⁵⁸Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.

⁵⁸Vi, ho Sinjoro, defendis mian jugxaferon; Vi liberigis mian vivon.

⁵⁹Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.

⁵⁹Vi vidis, ho Eternulo, la maljustajxon, kiun mi suferas; jugxu mian aferon.

⁶⁰Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.

⁶⁰Vi vidis ilian tutan vengxon, cxiujn iliajn intencojn kontraux mi.

⁶¹Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.

⁶¹Vi auxdis ilian insultadon, ho Eternulo, cxiujn iliajn intencojn kontraux mi,

⁶²Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.

⁶²La parolojn de tiuj, kiuj levigxis kontraux min, kaj iliajn pensojn kontraux mi dum la tuta tago.

⁶³Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.

⁶³Rigardu, kiam ili sidas kaj kiam ili levigxas; mi cxiam estas ilia rekantajxo.

⁶⁴Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.

⁶⁴Redonu al ili repagon, ho Eternulo, laux la faroj de iliaj manoj.

⁶⁵Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.

⁶⁵Donu al ili doloron en la koro, sentigu al ili Vian malbenon.

⁶⁶Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel.

⁶⁶Persekutu ilin en kolero, kaj ekstermu ilin el sub la cxielo de la Eternulo.