¹Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.

¹Rememoru, ho Eternulo, kio farigxis al ni; Rigardu kaj vidu nian malhonoron!

²Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.

²Nia heredajxo transiris al fremduloj, Niaj domoj al aligentuloj.

³Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.

³Ni farigxis orfoj senpatraj, Niaj patrinoj estas kiel vidvinoj.

⁴Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.

⁴Nian akvon ni trinkas pro mono; Nian lignon ni ricevas nur pro pago.

⁵Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.

⁵Oni pelas nin je nia kolo; Ni lacigxis, sed oni ne permesas al ni ripozi.

⁶Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.

⁶Al Egiptujo ni etendis la manon, Al Asirio, por satigxi per pano.

⁷Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.

⁷Niaj patroj pekis, sed ili jam ne ekzistas; Kaj ni devas suferi pro iliaj malbonagoj.

⁸Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.

⁸Sklavoj regas super ni; Kaj neniu liberigas nin el iliaj manoj.

⁹Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.

⁹Kun dangxero por nia vivo ni akiras nian panon, Pro la glavo en la dezerto.

¹⁰Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.

¹⁰Nia hauxto varmegigxis kiel forno, Por la kruela malsato.

¹¹Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.

¹¹La virinojn en Cion ili senhonorigis, La virgulinojn en la urboj de Judujo.

¹²Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.

¹²La princoj estas pendigitaj je siaj manoj; La maljunulojn oni ne respektis.

¹³Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.

¹³La junuloj devas porti muelsxtonojn; La knaboj falas sub la lignosxargxoj.

¹⁴De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.

¹⁴La maljunuloj jam ne sidas cxe la pordegoj, La junuloj jam ne kantas.

¹⁵Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.

¹⁵Malaperis la gajeco de nia koro; Niaj dancrondoj aliformigxis en funebron.

¹⁶Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!

¹⁶Defalis la krono de nia kapo; Ho ve al ni, ke ni pekis!

¹⁷Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,

¹⁷Pro tio senfortigxis nia koro, Pro tio senlumigxis niaj okuloj:

¹⁸för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.

¹⁸Pro la monto Cion, ke gxi farigxis dezerta, Ke vulpoj vagas sur gxi.

¹⁹Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.

¹⁹Sed Vi, ho Eternulo, kiu restas eterne Kaj kies trono staras de generacio al generacio,

²⁰Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?

²⁰Kial Vi forgesis nin kvazaux por eterne, Forlasis nin por longa tempo?

²¹Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.

²¹Reirigu nin, ho Eternulo, al Vi, ke ni revenu; Renovigu niajn tagojn kiel en la tempo antauxa.

²²Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?

²²CXar cxu Vi nin tute forpusxis? Vi tre forte ekkoleris kontraux ni.